Speltips: Krönika: "Jag har haft 25 jävligt dåliga år"

Under det tidiga nittialet spelade Kevin Stevens i världens troligen bästa hockeykedja där han själv höll vänsterkanten och Jaromir Jagr högerkanten, anförda av Mario Lemieux i mitten. Lägg därtill ett första backpar i form av Paul Coffey och Larry Murphy och ni lär ha en av de bästa femmor som någonsin ställts på NHLs is.

Super-Mario konkurrerade på den här tiden med The great One om titeln världens bäste spelare, men Kevin Stevens visade att han platsade med råge i förstalinen, populärt kallad The Sky Line när den formerades med Jagr och Lemieux. Två säsonger med 54 respektive 55 mål, och ytterligare två med 40 mål eller fler blev det för Stevens.

Kevin Stevens var i hög grad medansvarig för att Penguins tog hem Stanley Cup back to Back 91 och 92. Han var för Lemieux vad Yevgeni Malkin är för Sidney Crosby idag, om än med en hårdare spelstil. Samtidigt som han var en av ligans i särklass vassaste snipers radade han upp utvisningar.

För övrigt kan det vara värt att notera att Pens fick rättigheterna till Stevens från LA Kings för svenske Anders Håkansson. Vem säger du kanske? Det är dock inte så parodiskt som det låter; Håkansson hade gjort en säsong för Minnesota North Stars och en för Penguins före bytet, och spelade två fulla säsonger för Kings med skapliga 32 poäng som notering under den första. Stevens i sin tur draftades inte förrän i sjätte rundan och var inte mer än en lovande collegespelare.

Stevens hade också lite tufft att etablera sig i ligan. Premiärsäsongen blev det 16 matcher och 7 poäng. Säsongen efter spelade han 24 matcher innan det lyfte på allvar; säsongen 89/90 levererade Stevens 29+41.

Det går att peka på en faktisk punkt i Kevin Stevens karriär där man kan säga "exakt här började det gå åt helvete". Ett paradigm av det svartare slaget i livet. 14 maj 1993, Fem minuter in i slutspelsmatchen mot New York Islanders. Stevens är i sitt livs form med 55 mål i grundserien och sin andra raka säsong med över 100 poäng. I slutspelet har han hittills producerat 5+11 på 12 matcher. Pens lägger in en puck i Islanders zon och backen Rich Pilon ska åka ner för att plocka upp den. Stevens kommer in med en tackling av sådan kraft att han själv tappar medvetandet efter att ha träffat Pilons hjälm. Landningen i isen kommer med ansiktet först, och följden är massiva frakturer och månader av kirurgiska ingrepp. Stevens hud lyfts bort via ett 100 stygn långt snitt i hårfästet, och hans ansikte rekonstrueras av metallplattor.

Kevin Stevens är dock inte uträknad än. Redan nästa säsong står han på is igen. Efter en riktigt fin säsong till tradeas Stevens först till Boston, staden där hockeykarriären började, och sedan vidare till Kings. Han hann vidare till Rangers och Flyers, och rundade därefter av med två kortare säsonger i en återkomst till Penguins, men man behöver inte titta länge på siffrorna för att se att Kevin Stevens karriär som världsspelare tog slut den 14 maj 1993. Och so? Hockeyhistorien kantas av spelare som fått sluta på grund av skador. Det är tråkigt men behöver inte betyda någon personlig tragedi. För Stevens var det bara början.

Det går absolut att peka på att Stevens även efter olyckan snittade över en poäng per match under den 1,5 säsong han fortsatte i Penguins. Och att det var frånvaron av världsklass-spelare som Jagr och Lemieux som spelade in när det började gå utför. Och visst, det är klart att det påverkade. Men även Stevens själv pekar på något annat mycket mer centralt. Smärta och missbruk.

Vi talar om en spelare helt utan någon dokumenterad historia av droganvändning, som sedan vittnat om ett liv ständigt kantat av smärtstillande. Slutet på karriären som hyllad stjärna innebar början på en väg av beroende och missbruk. Smärta ledde till smärtstillande, som sedan blev både tyngre droger och alkohol. Stevens brände snabbt merparten av den förmögenhet han byggt upp genom idrotten. Mer droger bekostades av egen försäljning. Därefter kom konfrontationer med lagen, arresteringar, domar och nya drogrelaterade olyckor. En resa in i mörkret.

"Jag hade 27 bra år fram till olyckan" sade Stevens i en intervju nyligen. "Därefter har jag haft 25 jävligt dåliga år"

Kevin Stevens var en hård spelare på isen, och är idag en missbrukare och dömd brottsling. Hockeyvärlden har dock inte glömt honom för den han också är - en omtyckt och engagerad vän och lagkamrat. Otaliga profiler i hockeyvärlden säger samma sak, det finns bara gott att säga om Kevin Stevens person. Den forne kedjekamraten och än idag en personlig vän, Mario Lemieux, har skrivit rekommendationsbrev till Stevens försvar, och NHLs organisation för pensionerade spelare har gett honom en plats i en workshop för publikt talande senare i år. Ligans nödhjälpsfond har gått in och tagit Stevens juridiska kostnader för den senaste arresteringen för ett år sedan. Genom åren har Stevens ständigt haft en plats i veteranmatcher och återföreningar, och har han haft en ren period har han dykt upp.

Kevin Stevens har nu varit nykter i ett år, och går på dagliga besök på Anonyma Alkoholister. Det är hans längsta period utan droger sedan olyckan. Hans story är inte bara en berättelse om mörker, utan åter igen om att det finns andra sidor även av världens mest kommersiella proffsliga än pengar och resultat. Kevin Stevens fångas upp av de sina, inte för vad han gjort, utan för vad han är - en omtyckt, empatisk och engagerad vän.