Din guide till NHL 2024/25: Pacific Division

Likt tidigare säsonger kommer jag att fortsätta ge varje lagdel betyg från 1-5. Totalbetyget bestämmer hur lagen rankas. För att inte texten ska mala på för långt har jag sammanställt resultatet istället för att gå in på varje enskild spelare som utgör grunden för betyget. Fortsättningsvis använder jag mig av samma modellen som tidigare säsonger. Jag påminner om att modeller i all ära är ett hjälpsamt verktyg, men bara ett verktyg i en stor verktygslåda.

Inför NHL 2024/25

I vanlig ordning har det rört sig mycket i många lag, något jag alltid älskat ur bettingsynpunkt. Det skapar möjligheter för oss spelare att hitta edge innan marknaden anpassat sig till förändringarna.

Förra året såg vi en häftig final där Edmonton Oilers vände 3-0 underläge mot Florida till 3-3 innan Panthers tillslut avgjorde i den sjunde och avgörande matchen. Inför i år är det Edmonton Oilers som kliver in som Stanley Cup-favoriter. Klarar de av att bära favoritskapet? Häng med när jag dyker in i samtliga lag i NHL och skickar med mina vinnare, förlorare och stora överraskningar!

8. San Jose Sharks

San Jose Sharks slutade tvärsist i Western Conference förra säsongen och kommer med stor sannolikhet vara där nere även i år. Sharks är fortfarande ett lag som ska ses för vad de är, ett lag i ombyggnation. Det sagt så finns det ljusglimtar. Draftettan Macklin Celebrini kommer göra sin premiärsäsong i NHL och förväntas kliva rakt in i hetluften som centerforward i en toppkedja. Även draftfyran, Will Smith, kommer vi få se i en centralfowards-roll. Sharks är inte rädda för att ge sina framtidsnamn förtroende direkt från start. Redan förra säsongen såg vi hur William Eklund och Fabian Zetterlund fick stort förtroende av tränarstaben. Egentligen har Sharks ingenting att förlora på att ge mycket istid till sina ungdomar, de är väl medvetna om att slutspel är en avlägsen dröm i det här skedet.

San Jose Sharks har inte bara fått in spelare via draften. Den här säsongen kommer vi även få se Tyler Toffoli, Alex Wennberg, Cody Ceci, Barclay Goodrow och Jake Walman i Sharks. Framförallt är Toffoli fortfarande en top sexforward i NHL och kommer vara ett välkommet tillskott bredvid ungtupparna. Alexander Wennberg fick ett väldigt förmånligt kontrakt när han trejdades till Sharks under sommaren värt 10 miljoner dollar över 2 år. Det är framförallt hans defensiva egenskaper som Sharks kommer ha nytta av, även om han inte är oäven offensivt. Men det är inga spelare som kommer göra någon större skillnad för Sharks slutplacering, men de kommer vara viktiga för att backa upp spelare som Macklin Celebrini.

Sharks har även ett spännande namn i mål den här säsongen. Framtidsnamnet Yaroslav Askarov blev nyligen trejdad till Sharks och förutspås en ljud framtid. Kanske kan de för en gångs skull hitta en målvakt värd att satsa på? Det lär dröja ett bra tag innan Sharks på riktigt utmanar om slutspel igen, men framtiden ser trots allt ljus ut och de kommer vara betydligt mer sevärda den här säsongen.

7. Anaheim Ducks

Likt San Jose Sharks har Anaheim Ducks varit inne i ombyggnation de senaste säsongerna. Till skillnad från Sharks så har ankorna kommit lite längre i sitt byggande. Leo Carlsson, Mason McTavish, Olen Zellweger, Cutter Gauthier, Pavel Mintyukov och Trevor Zegras är alla fortfarande ynglingar men de har hunnit med att etablera sig i NHL. Laget är ungt och förväntningarna bör rimligtvis vara därefter. Trots det var förra säsongen faktiskt under förväntan. Spelet var haltande och när skadorna började hopa sig föll Anaheim ihop som ett korthus. Slutresultatet blev tredje sist i Western Conference och bara 59 inspelade poäng. Ingen katastrof för ett lag som inte förväntades utmana om slutspel, men inte heller godkänt.

Så vad har skett inför den här säsongen? Egentligen inte mycket nämnvärt alls. Robby Fabbri och Brian Dumoulin har plockats in och Max Jones har försvunnit, vilket även Jakob Silfverberg gjort. Inget som kommer göra någon större skillnad. Hoppet står till att de yngre spelarna fortsätter att ta kliv framåt om Anaheim ska kunna hoppas på ett förbättrat resultat. En bra början vore om de kan hålla sig hela och friska den här säsongen, då är mycket vunnet.

Jag ställer mig frågande kring vem som ska vara det här lagets ledande center. Zegras ser inte ut att vara tilltänkt i den rollen längre. McTavish eller Carlsson borde det bli som leder förstakedjan. Min gissning är att det faktiskt blir Leo Carlsson som kommer ta över den rollen tillslut. Det lämnar också möjligheten för Anaheim att fundera över Trevor Zegras framtid och om det är en spelare de vill fortsätta satsa på. Den unga forwardsgruppen kommer fortsatt ha sällskap av Alex Killorn och Frank Vatrano. Inga superstjärnor men bra presterande forwards som kan visa vägen.

Bland backarna är det lite samma fråga, vem är deras tilltänkta försteback egentligen? Antagligen blir det Zellweger eller Mintyukov. Bägge har visat upp fint spel och har framtiden för sig. Båda är dessutom bara 20 år gamla. Hela Anaheim osar ungdomlig energi, med några få undantag. I mål kommer det fortsatt vara rutinerade John Gibson som innehar förstaspaden med Lukas Dostal som back-up. Anaheim Ducks lär inte utmana om något slutspel den här säsongen heller men förhoppningsvis håller de sig hela och kan ta ett kliv framåt.

6. Calgary Flames

Jag har hållit Calgary i handen de senaste säsongerna i hopp om att de skulle studsa tillbaka och bli slutspelsutmanare. Efter förra säsongen samt de trejds som gjorts under sommaren är det dags att skruva ner de förväntningarna. Den största nyheten är att Jacob Markström inte längre kommer att vakta kassen i Flames den här säsongen. Han har stuckit till Ottawa Senators. Det lämnar Calgary med Dustin Wolf och Daniel Vladar i mål. Inget annat än en ordentlig nedgradering. Försvunnit har även Andrew Mangiapane och Oliver Kylington gjort. Istället kommer Anthony Mantha ersätta Mangiapane, också en nedgradering som gör topp sex mindre slagkraftig.

Förra säsongen slutade Calgary 18 poäng efter den sista wildcard-platsen i Western Conference. Jag tror vi kommer se något liknande även den här säsongen. Truppen som Flames har är kanske något undervärderad men prestationerna har uteblivit sedan de stora förändringarna för ett par säsonger sedan. Jonathan Huberdeau och Yegor Sharangovich har inte mäktat med att bära ansvaret som hamnat på dem och Calgary kan inte längre klassas som ett lag för slutspel.

Det som fortfarande talar för Calgary är att de trots allt besitter en viss bredd i forwardsgruppen. Att ha spelare som Nazem Kadri, Andrei Kuzmenko och Martin Pospisil i en tilltänkt tredjekedja vittnar om skapligt forwardsdjup. Problemet är snarare att den tilltänkta topp sex inte längre ser speciellt slagkraftig ut. Huberdeau har slitit ont sedan han trejdades till Flames och produktionen är inte i närheten av vad den var i Florida när han nådde 115 poäng säsongen 2021/22. Utan den offensiva produktionen som Flames hade hoppats på och utan en bra målvakt ser framtiden dyster ut för Calgary som är ett lag på nedgång.

5. Los Angeles Kings

Los Angeles Kings har blivit synonymt med stabil leverans och slutspel. 99 poäng, 104 poäng och 99 poäng, så ser poängskörden ut för laget de senaste tre säsongerna. Det som sedan skett är att de tre år i rad sprungit in i Edmonton Oilers i första rundan av slutspelet och blivit utslagna. Tröttsamt för ett lag som gjort det bra. Om skillnaderna mellan lagen inte varit tydliga nog lär det bli väldigt märkbart den här säsongen. Kings har nämligen blivit av med flera kvalitativa spelare och jag är inte längre säker på att de kommer klara av att behålla samma stabila leverans.

Under sommaren har Viktor Arvidsson, Pierre-Luc Dubois, Carl Grundstrom, Blake Lizotte, Matt Roy och Cam Talbot försvunnit. In har Warren Foegele, Tanner Jeannot, Joel Edmundson och Darcy Kuemper kommit. Det finns nog ingen som kan förneka att det är ett rejält tapp av kvalitet. Bytet av Dubois mot Kuemper kan jag förstå. Dubois levde verkligen inte upp till förhoppningarna. Samtidigt ser jag inte att Kuemper kommer med så mycket mer uppsida jämfört med Talbot i mål, speciellt inte till den dubbelt så höga kostnaden. Arvidsson drogs med skadeproblem förra säsongen och gjorde bara 18 matcher under grundserien. Säsongen innan gjorde han 77 matcher och levererade 26 mål och 33 assist. Kings har definitivt inte ersatt hans offensiva höjd. Men varken Arvidsson eller Talbot är de tyngsta tappen. Matt Roy ersätts i defensiven av Joel Edmundson, kanske den tydligaste nedgraderingen under hela fönstret. Roy är en fantastisk defensiv back som dödar tid i boxplay samtidigt som han kan bidra offensivt. Edmundson är raka motsatsen. En defensiv back som inte försvarar tillräckligt bra och har så gott som noll offensiva egenskaper.

Los Angeles Kings har fortfarande ett bra lag nog för att ta sig till slutspel och kommer vara favoriter att klara av den uppgiften. Anze Kopitar, Adrian Kempe, Kevin Fiala, Philipp Danault, Drew Doughty och Mike Anderson är bra nog för att bära laget. Däremot är det tveklöst ett svagare lagbygge som ställs på isen den här säsongen. Därför tycker jag inte att det är fel att syna Kings när lagen runt omkring istället stärkt sina aktier.

4. Seattle Kraken

Seattle Kraken har varit en följetong sedan jag började skriva och sända live här på 1X2.se då laget hade premiär för tre år sedan. Första säsongen föll de igenom för att förrförra säsongen göra succé och nå 100-poängsgränsen. I slutspelet slog ut de regerande mästarna, Colorado Avalanche, i första rundan till mångas chock. De var gravt undervärderade den säsongen vilket jag påpekade gång efter annan. Inför förra säsongen blev det därför lite ståhej i min inkorg när jag istället rankade ner dem. Men med facit i hand var det korrekt att göra. Det slutade med 81 poäng på kontot och inget slutspel. Frågan är därför hur vi ska se på Kraken den här säsongen?

Under sommaren har ett par intressanta spelare kommit. Chandler Stephenson och Brandon Montour är klassvärvningar. Ekonomiskt är det verkligen inte de bästa kontrakten, kanske faktiskt bland det sämsta, men här och nu boostar det Seattles chanser att nå slutspel. Stephenson är en playmaker och även om produktionen dalade något förra säsongen kommer han vara ett välkommet tillskott som spetsar och ytterligare breddar en redan djup forwrdsgrupp. Brandon Montour är en offensivt skicklig back av förstaparbacks-kaliber. Han är en ordentlig uppgradering från Justin Schultz som lämnat Seattle. Kvar har de fortfarande Vince Dunn, Adam Larsson och Jamie Oleksiak bland backarna. Backsidan hos Seattle är bättre än den någonsin varit under lagets korta historia.

I och med värvningen av Chandler Stephenson ser forwardsgruppen fortsatt väldigt spännande ut. Den har alltid kunnat stoltsera med ett bra djup. Värvningen är på temat och återigen ser Kraken ut att alltid kunna ha offensiva hot på isen. Seattle hoppas även att André Burakovsky ska få hålla sig hel och att han kan studsa tillbaka till produktionen han haft tidigare i karriären. I mål är det fortsättningsvis Philipp Grubauer och Joey Daccord som kommer att vakta. Daccord kommer från en fin säsong där han fick större förtroende och växte in i rollen som NHL-målvakt med sina 46 starter och 91,6 i räddningsprocent. Seattle ser intressanta ut inför den här säsongen och när värderingen av spelbolagen är mycket rimligare än fjolåret lockas jag av att plocka ett par spel på dem och ranka upp dem!

3. Vegas Golden Knights

Nu är det dags för Vegas att ta konsekvenserna av sina lönebudget-manövrar. Golden Knights har nu en trupp som visserligen följer lönetaksreglerna, men som ser oroväckande tunn ut på forwardsidan utan många direkta interna ersättare. Vegas kan få stora problem att fortsätta vara ett topplag.

Vi börjar med vad som försvunnit: Jonathan Marchessault, Anthony Mantha, Chandler Stephenson, William Carrier, Michael Amadio och Logan Thompson. Det enda laget som jag tycker är i närheten av att ha tappat lika mycket kvalitet är Winnipeg Jets. Det som Vegas får in istället är Alexander Holtz, Victor Olofsson och Ilya Samsonov. Spelarna som kommer in är inte i närheten av samma kaliber som de som lämnat. Vi vill gärna tro så fort vi ser ett svenskt namn att de är värda att hylla, men faktum är att både Olofsson och Holtz är på gränsen till att ens vara NHL-spelare. Att de inte kommer kunna fylla luckorna efter stjärnor som Marchessault och Stephenson kommer bli smärtsamt uppenbart för många. Det är såklart inte heller rättvist att jämföra dem rakt av, anledningen till att de plockats in är för att Vegas behöver kroppar på isen och har ett lönetak att ta hänsyn till. Det innebär att ytterligare ansvar fördelas på Jack Eichel, Mark Stone, Tomas Hertl och William Karlsson. Spelare av världsklass, men det börjar bli skrämmande skralt på kvalitet runt omkring dem. Det hjälper ju inte heller att Stone inte haft en enda säsong med över 70 matcher sedan 2018. Jack Eichel är knappast hälsan själv heller. Förra säsongen blev det 63 matcher och säsongen innan det 67 matcher. Skulle duon vara borta 20-30 matcher som de ofta varit kan Vegas få seriösa problem då Marchessault inte är kvar och bär laget i deras frånvaro.

Backbesättningen går inte att klaga på. Den tillhör fortfarande ligans toppskikt. Noah Hanifin, Alex Pietrangelo och Shea Theodore tillsammans med målvakten Adin Hill är anledning nog för att tro att Vegas inte ska ha för stora problem att lösa slutspel igen. Däremot finner jag det inte allt för otroligt att Golden Knights vid ett par skador skulle kunna få svårt att hävda sig och plocka en direktplats. Värdet ser definitivt ut att vara på att blanka Vegas. Den modiga kan med gott samvete spela en liten peng på att de inte når slutspel. Jag är lite mer restriktiv och nöjer mig med ett annat spel.

2. Vancouver Canucks

Hylla de som hyllas bör! Vancouver lyckades äntligen få ihop en hel säsong med leverans från start till mål. Tidigare har laget haft en osedvanlig förmåga att vakna till liv när det redan varit för sent. Efter en mäktig grundserie slutade de trea i Western Conference förra säsongen. Mycket tack vare hög effektivitet av lagets forwardsstjärnor. J.T. Miller, Elias Pettersson och Brock Boeser som visade vägen med 111 mål mellan sig i grundserien. Det skadar inte heller att laget har en av ligans vassaste backar i Quinn Hughes eller att Thatcher Demko återigen visade varför han är en av världens bästa målvakter.

Inför säsongen har laget gjort några ändringar, om det är för det bättre eller inte lär visa sig, men jag är optimistisk. Elias Lindholm har försvunnit tillsammans med Ilya Mikheyev, Ian Cole och Nikita Zadorov. In har istället Jake DeBrusk, Danton Heinen, Kiefer Sherwood, Derek Forbort, Daniel Sprong och Vincent Desharnais kommit. Sprong är en personlig favorit. Han är billig men kommer med mycket offensiv uppsida. De senaste två säsongerna har han totalt gjort 39 mål på 142 matcher med väldigt begränsad speltid i Seattle Kraken och Detroit Red Wings. För 975 000 dollar är han ett fynd. Den stora trejden som dragit mest uppmärksamhet är Elias Lindholm som kommer att ersättas av Jake DeBrusk. Lindholm fick det aldrig riktigt att flyga i Vancouver under hans begränsade tid där. Det kommer bli spännande att se om han kan leva upp till monsterkontraktet han fått i Boston. Jake DeBrusk tror jag är en värvning som är som handen i handsken för Canucks. En defensivt skicklig forward som samtidigt har 20-30 mål i sig. Han borde bli en perfekt partner till Pettersson för att balansera den kedjan. Danton Heinen är en värvning som flugit under radarn för många. 17 mål och 19 assist blev det med Boston förra säsongen. I en tilltänkt fjärde eller tredjekedja i Vancouver kommer han säkerligen göra stor nytta. Stor nytta tror jag även alltid underskattade Conor Garland kommer göra. Den skjutglada tredjekedja-forwarden gjorde 20 mål förra säsongen. Vancouver är med andra ord inte bara beroende av leverans från toppspelarna. Det finns djup nog bakom för att bära laget när stjärnorna eventuellt inte levererar.

Vancouver har en väldigt fin forwardsgrupp med sig in i den här säsongen. Den känns djupare än på länge samtidigt som alla spetsspelare är kvar. Stjärnmålvakten, Thacher Demko, förväntar jag mig mycket av även den här säsongen. Det är ett långskott att Vancouver ska vinna Stanley Cup, men det känns inte som en omöjlighet och de borde kunna utmana vilket lag som helst i slutspelet.

1. Edmonton Oilers

Sällan har ett lag varit packat med så mycket firepower som Edmonton Oilers. Att de är favoriter till Stanley Cup som spelbolagen värderar dem till råder det ingen tvekan om. Jag skulle vara fascinerad om någon sa annat. Under sommaren har det rört lite på sig. Bland annat har Ryan McLeod, Warren Foegele, Cody Ceci och Philip Broberg lämnat. In har Oilers plockat Jeff Skinner och Viktor Arvidsson. Laget som redan förra säsongen hade en otrolig forwardsgrupp har på något vis stärkt den ytterligare. Kanske är det den bästa forwardsgruppen vi sett under lönetaks-eran? Connor McDavid, Leon Draisaitl, Zach Hyman, Ryan Nugent-Hopkins, Jeff Skinner och Viktor Arvidsson är en rent ut sagt löjligt bra topp sex.

Edmonton fick en halvknackig inledning på förra säsongen, men när det väl tog fart var det inget lag som riktigt kunde matcha dem. Det var först i Stanley Cup-finalen de gick bet. Florida Panthers visade sig vara lite för starka och i den sjunde och avgörande matchen fick Oilers se sig besegrade. Det är sällan en finalist slipper tappa några nyckelspelare och dessutom se om än något bättre ut inför den efterföljande säsongen. Varken Skinner eller Arvidsson är några ungdomar längre. Men det råder inte heller någon tvekan om att det är två spelare som är väldigt kapabla att göra mål. Skinner har under sina bästa säsonger med ett mediokert Buffalo nästan alltid tagit sig över 30 mål. Arvidsson har liknande kapacitet i sig, förutsatt att han får vara frisk. Det som kan oroa är just om framförallt Arvidsson får vara hel. Det blev inte mer än 18 matcher i grundserien förra säsongen.

Allt fokus ska givetvis inte bara vara på lagets forwards. Oilers hade en av ligans allra bästa backar förra säsongen i Even Bouchard, 18 mål och 64 assist vittnar om hans betydelse från blålinjen. Att de dessutom stärker upp backsidan med defensivt skickliga Ty Emberson, en av få ljusglimtar i San Jose Sharks förra säsongen, är bara positivt. Kvar har de även Mattias Ekholm och Darnell Nurse. Oilers hade nog gärna omförhandlat kontraktet med den senare av de två även om det finns höjd i honom. Enda positionen som man kan ställa sig frågande kring är målvakterna. Stuart Skinner kom dock igång under säsongen och hade faktiskt positiva underliggande siffror. Svårt att tro om en målvakt som fick motta mycket kritik under säsongens första halva. Calvin Pickard som andremålvakt sänker dock helhetsbetyget även om han också såg bättre ut allt eftersom säsongen fortskred. Sammantaget är Edmonton Oilers favoriterna att vinna Stanley Cup, men de är också värderade därefter. Jag tycker det är okej att ta en peng på dem som vinnare, trots att de är favoriter. Jag har även en rejäl högoddsare jag lägger en liten peng på.

Speltips