Din guide till NHL 2023/24: Atlantic Division

Varje lag får ett betyg på respektive lagdel; målvakter, backar och forwards. Totaltbetyget sammantaget bestämmer hur lagen rankas. För att inte texten ska mala på för långt har jag sammanställt resultatet istället för att gå in på varje enskild spelare som utgör grunden för betyget. För att få fram det betyg som jag sammanställt använder jag mig av samma modell som legat till grund för tidigare säsongers simuleringar. Jag skrev några rader om modellen förförra säsongen för den som vill läsa på lite mer om hur jag arbetar modellbaserat. Jag påminner dock om att modeller i all ära är ett hjälpsamt verktyg, men bara ETT verktyg i en stor verktygslåda. Styrkan med modeller gör sig som bäst när de komibneras med ett skarpt hockeyöga och en förståelse för sannolikheter. Det är kombinationen som ligger till grund för de speltips jag tar.

Inför NHL 2023/24

Den här säsongen har det rörts om ordentlig i vissa lag och som alltid gäller det att försöka landa rätt i förhandsanalysen för att ge sig själv bra förutsättningar inför säsongen. Utmaningen är som alltid att förstå hur man ska värdera nya spelare in i lagen, föregående säsongs prestationer och mycket annat. Årets upplaga av NHL tycker jag ska bli riktigt spännande, känslan vid första anblick såväl som vid mer djuptgående grävande indikerar att ligan är jämnare än på mycket länge. Flera av de givna topplagen förra säsongen har delvis urholkats och lagen underifrån kryper sig närmare.

1. Toronto Maple Leafs

Maple Leafs, som föregående säsong landade på 111 poäng i grundserien och för första gången på nästan två decennier tog sig förbi förstarundan i slutspelet, valde att bryta med General Manager Kyle Dubas. Brad Treliving tillträdde som nya GM:n 31 maj. På toppen av hans att göra-lista stod att förnya kontraktet med stjärnan Auston Matthews som närmade sig slutet av sitt befintliga avtal. I augusti meddelade Maple Leafs att de kommit överens med Matthews om ett fyraårigt kontrakt värt 53 miljoner dollar, därmed blev han NHL:s bäst betala spelare.

Utöver Matthews har laget fortfarande kvar flertalet av de stora fixstjärnorna; Mitch Marner, John Tavares, Morgan Rielly och William Nylander. Inför säsongen kan vi dock komma att se William Nylander i en ny roll, då han provat att spela som center för Toronto under försäsongen. För att ersätta tappen av Micheal Bunting kommer Tyler Bertuzzi ta plats bredvid Auston Matthews och Mitch Marner i förstakedjan, inga dåliga lekkamrater för den 28-årige kanadensaren. Toronto har även plockat in Max Domi, vars far Tie Domi, var en publikfavorit i Toronto mellan 1995 och 2006. Förra säsongen levererade Domi 56 poäng (20+36) under 70 matcher för Chicago Blackhawks och Dallas Stars.

Vi kommer även få se ytterligare en svensk i Toronto denna säsong. John Klingberg planeras spela bland Torontos fyra toppbackar, där även Morgan Reilly, T.J. Brodie och Jake McCabe ingår. Han kommer bidra med offensiva egenskaper, men för Maple Leafs del får vi hoppas han kan levererar bättre i det defensiva, något som var direkt katastrofalt dåligt stundtals i Anaheim och Minnesota förra säsongen. I målet fortsätter Ilya Samsonov vara förstahandsvalet. Den ryske 26-åringen axlade rollen som förstekeeper förra säsongen och gjorde det förtjänstfullt. I en divison där både Tampa Bay Lightnings och Boston Bruins har tappat mycket kvalitet bör Maple Leafs ha goda chanser att stå som divisionsvinnare. Jag har dock valt ett annat spel på en konkurrent som jag tycker värderats lite galet. Maple Leafs är dock favoriterna även i min bok, trots att det inte blir något spel på dem denna gång.

2. Florida Panthers

Det var med små marginaler som Panthers traglade sig vidare till ett slutspel, via en wildcard-plats. Väl där räknade många med att Boston skulle göra processen kort med dem i förstarunden, men Florida ville annat. Efter att ha besegrat Bruins med 4-3 i matcher blåste de igenom Toronto med 4-1 och följde upp det med att nolla Carolina Hurricanes med 4-0 i matcher. En minst sagt imponerade prestation! Som jag såväl som mina kollegor varnade för var Florida knappaste ett "medelmåttigt" wildcard-lag, något de visade prov på. Väl i finalen blev dock Vegas Golden Knight för svåra och de föll tillslut med 4-1 i matcher. Panthers gör sig nu redo för en ny säsong och hoppas på att åter kunna göra avtryck, det är dock mycket som har hänt sedan finalen för några månader sedan.

Vi kan börja med att avhandla det lite tråkigare. Laget kommer få klara sig utan två av de stora backstjärnorna i inledningen av säsongen. Aaron Ekblad förväntas vara tillbaka först i början av 2024 och Brandon Montour likaså. Det är två viktiga kuggar i backuppsättningen som Panthers kommer få klara sig utan under första halvan av säsongen. Anledningen till att jag ville börja med att avhandla det är att det påverkar Panthers mycket. Inte minst Brandon Montour som med sina 73 poäng på 80 grundserie matcher blir omöjlig att ersätta med materialet laget har till sitt förfogande. Vi kommer få se Oliver Ekman-Larsson i Florida den här säsongen, lika så Niko Mikkola stärker upp backsidan. När väl Ekblad och Montour är tillbaka har Florida en riktigt fin backsida, men till dess får de försöka hålla ihop det så gott de förmår.

I forwardsgruppen är det mesta intakt. Vi finner fortfarande Matthew Tkachuk, Aleksander Barkov, Sam Reinhart, Sam Bennett och Carter Verhaeghe bland topp sex. De kommer även få sällskap av Evan Rodrigues. Den forwardsgrupp som Florida har är fortfarande urstark och en av ligans allra bästa. Inte minst Matthew Tkachuk var fullkomligt briljant förra säsongen och med så gott sällskap kring sig kommer Panthers knappast ha några problem med offensiven.

Sergei Bobrovsky är fortfarande kvar i Florida och kommer vakta målet även denna säsong. Mer av en humörmålvakt får man nog leta efter. När han är i zonen är han en av världens allra bästa, men när han har en formdipp kan den vara avgrundsdjup. Grundserien präglades av hans ojämnhet men under slutspelet var han en klippa för Panthers, kan han bygga vidare på det har de en bra målvakt att förlita sig på. Sammantaget dras betyget ner en aning då Florida kommer kliva in i premiären med en decimerad backsida. Om de kan komma tillbaka fortare än planerat eller om forwardsgruppen och Bobrovsky kan bära laget under tiden har Panthers ingredienserna för att åter igen gå långt i ett slutspel. Kanska är Panthers att betrakta som säsongens stora dark horse? Väl i ett slutspel har de visat vad de kan åstadkomma. De ska inte på något vis vara favoriter att vinna divisionen men jag har ett par spel på dem, då de värderas lite väl lågt av spelbolagen.

3. Boston Bruins

Fjolårets giganter i grundserien, Boston Bruins som inkasserade galna 135 poäng föll tungt redan i slutspelets förstarunda mot Florida Panthers, ett dråpslag efter rekordsäsongen. Alla ingredienser fanns på plats när spelare som Patrice Bergeron och David Krejci var villiga att signa en sista säsong för långt mycket lägre summor än de var värda. Inför årest säsong har det kastats om ordentligt och 135 poäng lär vi inte få se igen på många många år, men vad kan vi vänta oss av ett Boston som stuvat om ordentligt?

Kvar är inte längre Patrice Bergeron, David Krejci, Tyler Bertuzzi, Taylor Hall, Nick Foligno eller Dmitry Orlov. Det är inga dåliga namn att försöka hitta ersättare till. Självfallet blir det direkt omöjligt att fullt kompensera för spelare som Bergeron och Krejci som skrev väldigt förmånliga kontrakt för Bostons del. Bruins har självfallet försökt fylla luckorna så gott det går. James van Riemsdyk, Morgan Geekie, Milan Lucic, Jesper Boqvist, Patrick Brown och Kevin Shattenkirk är de nya spelarna vi får bekanta oss med i Boston-tröjan den här säsongen. Ska vi summera det kortfattat är det de kvarvarande spelarna allting kommer att krets kring. De nytillkommna spelarna är mil ifrån att ersätta tappen under sommaren. Tur då för Boston att spelare som David Pastrnak, Brad Marchand, Charlie McAvoy, Hampus Lindholm och Linus Ullmark är tillräckliga för att de fortfarande måste ses som en utmanare om divisionssegern.

Det är lätt att bara stirra sig blind på alla tapp Boston har haft inför säsongen, och visst kommer de med nuvarande trupp aldrig mäkta med att återupprepa fjolårets bedrift, men den här truppen är fortfarande bra. I målet kommer Vezina Trophy-vinnaren Linus Ullmark fortfarande agera förstaspade bredvid Jeremy Swayman, ett av ligans bästa målvaktspar förra säsongen. Framför dem är det med undantag för Dmitry Orlov samma backuppsättning som kommer hjälpa dem hålla rent framför kassen. Shattenkirk kommer inte kunna ersätta Orlov, men han har gott om rutin och med övriga backar kvar från förra säsongen har Boston fortsatt en av ligans allra bästa backuppsättningar.

David Pastrnak blev bara slagen av Connor McDavid i antal gjorde mål förra säsongen. När han inte höll sig framme fyllde Brad Marchand, Pavel Zacha och Jake Debrusk på bakifrån. Även om det inte är lika mycket stjärnglans kring Bostons forwardsgrupp har de fortfarande en av världens allra vassaste avslutare i Pastrnak som får bra uppbackning. Ett eventuellt problem kan dock bli att ersätta centerpositionen, något som både Bergeron och Krejci var innehavare av. Det kommer bli stora skor för Pavel Zacha och Charlie Coyle att fylla. Utöver det, kan något kliva fram och ta delar av det stora ansvar som Bergeron har haft i Bruins?

Summerar vi laget är det en svagare version av fjolårets lagbygge, men fortfarande ett väldigt bra hockeylag. De bör absolut lösa ett slutspel och väl där kan det ju bara gå bättre än förra säsongen?

4. Tampa Bay Lightnings

Laget från Tampa har varit en urkraft i NHL de senaste åren och varit lika med slutspelsgaranti. Förra säsongen tog de sig återigen till slutspel men föll redan i förstarundan mot väldigt kvalificerat motsånd, Toronto Maple Lefs. Nyckelspelarna i laget blir inte yngre och inför kommande säsong har det rört en del på sig. Frågan är om Tampa Bay Lightnings fortfarande är ett lag som bara ska lösa slutspel eller om det kommer börja ta emot på allvar nu?

Kärnan av spelare känner vi fortfarande igen. Allting kommer mer eller mindre att kretsa kring Steven Stamkos, Nikita Kucherov, Brayden Point, Victor Hedman och Andrei Vasilevskiy. På den fronten står således Lightnings fortfarande stadigt även om Hedman och Stamkos har hunnit passera 30-sträcket med några års marginal. Om hockey bara spelades med en kedja och ett backpar skulle Tampa fortfarande se blytunga ut, problemet är att det är tre kedjor och två backpar till att ta hänsyn till, och där börjar problemen. Redan i förra säsongens guide skrev jag om att Tampa började se väldigt tunna ut bakom första kedjan och jag tycker den trenden fortsätter. Alex Killorn, Ross Colton, Patrick Maroon, Corey Perry och backen Ian Cole har stuckit vidare och in har Lightnings plockat Tyler Motte, Luke Glendening, Logan Brown, Conor Sheary som forwards samt Calvin de Haan som back. Det skriker inte direkt kvalitet, och även om det sker en nödvändig föryngring är det inte några unga supertalanger vi talar om heller.

I mål kommer Tampa Bay fortfarande ha en av ligans allra vassaste målvakter som kompenserar för mycket, Andrei Vasilevskiy är fortfarande en målvakt som på egen hand kan vinna matcher åt Lightnings. Backarna framför den gode Vasilevskiy håller fortfarande skaplig nivå. Mycket kretsar såklart kring Victor Hedman, fortsatt en av ligans bästa backar. Men även Erik Cernak och Mikhail Sergachev håller hög klass. Som helhet är det dock ett svagare Tampa Bay Lightnings, där stjärnspelarna ser ut att få dra ett ännu tyngre lass. Kvaliten på toppspelarna i Tampa är dock fortfarande så pass hög att de bör lösa ett slutspel. Skulle dock skador på den hårt matchande kärnan av spelare i Lightnings börja hopa sig, är de ett lag som snabbt kan falla efter i en konkurrenskraftig conference där marginalerna är små. Jag tycker inte att Lightnings längre kan betraktas som ett självklart slutspelslag, speciellt med hårt jagande Ottawa, Buffalo och Detroit bakom som trendar i en positiv riktning.

5. Ottawa Senators

Som förväntat tog Ottawa Senators ett steg i rätt riktning förra säsongen och förbättrade poängskörden. Det räckte dock inte till någon wildcard-plats även om laget bra länge hade häng. Inför årets säsong kommer vi hitta rutinerade Vladimir Tarasenko i den kanadensiska huvudstaden och förhoppningsvis en Josh Norris som får hålla sig hel. Norris kom från en fantstisk säsong 2021/2022 innan skador förstörde hela förra säsongen. Med honom tillbaka och en offensivt skicklig Tarasenko in i truppen ser Senators åter igen ut att ta ett steg i rätt riktning. Man har även plockat in Dominik Kubalik, något som ger lite mer djup i forwardsgruppen den här säsongen. Det har dock inte bara plockats in nya spelare, Senators släppte Alex Debrincat till divisionsrivalen Detroit Red Wings, tappet av honom bör dock inte vara några större problem att täcka upp med Norris tillbaka.

Bland backarna har det inte skett några förändringar och det är av god anledning, det var kanske lagets starkaste lagdel förra säsongen. Spelare som Thomas Chabot, Jakob Chychrun och Jake Sunderson håller hög klass för ligan. Det ser ut som Chabot och Chychrun kommer agera första backpar och där finns det riktigt fin offensiv uppsida. På målvaktsfronten har Joonas Korpisalo anslutit från Columbus/LA Kings, och han har en bra säsong med sig i bagaget. Han bör vara en fullgod ersättare till Cam Talbot. Som andrespade har Seantors fortfarande Anton Forsberg att tillgå, även han kommer från en godkänd säsong. Inte ligans vassaste målvaktspar, men inte heller det svagaste.

Det är ett Ottawa Senators som fortsätter i rätt riktning och de ska i allra högsta grad betraktas som ett lag som kan plocka en Wild Card-plats, skulle allting falla väldit väl ut har de uppsida nog för att ta en direktplats. De visade det redan förra säsongen och årets upplaga ser något starkare ut, speciellt med Norris tillbaka i spel. Med spelare som Tim Stützle, Brady Tkachuk, Claude Giroux och Drake Batherson finns definitivt spetsen som krävs.

6. Buffalo Sabers

Oj oj oj vad roliga Buffalo Sabers var att titta på förra säsongen! Det var underhållning på hög nivå i många av Sabers matcher och det var inte långt borta att de knep sin första slutspelsplats på 12 år. Det var framförallt Tage Thompson som visade vägen och bjöd oss på flera delikata mål, det fanns en del av välja på, han prickade trots allt in 47 stycken. Han var dock inte den enda som var målfarlig, förstakedjan med Thompson, Skinner och Tuch stod för hela 118 mål mellan sig under grundserien. Det är heller inte så oväntat att Sabres som helhet då gjorde mycket mål, bara Boston Bruins och Edmonton Oilers mäktade med att göra fler. Som man kanske förstår var inte offensiven ett problem för Buffalo, däremot lämnade defensiven mycket att önska. För trots de 293 gjorda målen släppte laget in 297, och då blir det svårt att ta sig till ett slutspel.

Det har inte skett några jättedramatiska förändringar i Sabres inför årets säsong. Men laget har plockat in Devon Levi för att göra Ukko-Pekka Luukkonen sällskap i målet. Ska vi vara helt ärliga är det inte ett superroligt målvaktspar att ha för ett lag som redan läckte ordentligt förra säsongen. Rutinerade Craig Anderson har pensionerat sig och kostymen blir stor att bära för rookien Devon Levi som är ett oprövat kort. Luukkonen skötte sig helt okej och förhoppningsvis kan han höja sig ytterligare någon nivå, för känslan är knappast att Sabres sitter på några slutspelsmålvakter.

För att stabilisera defensiven något har laget plockat in Erik Johnson och Connor Clifton för att göra de yngre backarna sällskap. Det känns som sunda rekryteringar, speciellt då de bägge backarna har sina styrkor i det defensiva. Forwardsgruppen ser fortsatt likadan ut och här kan man egentligen inte klaga om det är mål man vill ha. Buffalo kommer säkerligen bjuda på massvis med roliga matcher även denna säsong och ett slutspel känns inte omöjligt, även om det fortfarande lär vara på gränsen. Väl i ett eventuellt slutspel lär den ihåliga defensiven dock få svårt mot mer kvalificerat motstånd.

7. Detroit Red Wings

Här har vi en hel del att sätta tänderna i då Steve Yzerman har varit väldigt aktiv under uppehållet och plockat in en drös med nya namn. Vi börjar bland forwards där Alex Debrincat, JT Compher, Christian Fischer och Daniel Sprong är nya bekantskaper i den rödvita dressen denna säsong. Debrincat kommer säkerligen bidra en hel del i det offensiva med sina spetsiga förmågor. Efter fem säsonger i Chicago mellanlandade han förra säsongen i Ottawa Senators där han pytsade 27 baljor och assisterade 39 gånger, den relativt unga amerikanen är en forward som håller bra NHL-nivå. Daniel Sprong var en otippat effektiv målskytt för Seattle Kraken förra säsongen och lämpar sig ypperligt som en tredje/fjärde-linear som kan agera lite som ett "dolt hot".

Bland backarna har det också rört ordentligt på sig. Jeff Petry, Shayne Gostisbehere och Justin Holl kommer denna säsong göra Moritz Seider, Jake Walman och Ben Chiarot sällskap. Nödvändiga förändringar då backsidan i Red Wings inte var deras starkaste lagdel förra säsongen, den var direkt svag. Nu är inte Petry, Gostisbehere och Holl inte direkt några ungdomar och de har den bästa delen av karriären bakom sig. De kommer dock bidra med mycket rutin och bakom ett fint första backpar i Moritz Seider och Jake Walman kommer de säkerligen stabilisera mycket. I målet kommer vi fortfarande hitta Ville Husso som denna säsong får sällskap av rutinerade James Reimer, ett på papper skapligt målvaktspar.

Den stora frågan blir om alla förändringar kommer falla tillräckligt väl ut för att Detroit ska kunna vara med och utmana om en slutspelsplats. I en väldigt konkurrenskraftig conference tror jag det blir svårt. Laget som Yzerman ställer på isen i början av oktober är det bästa laget Detroit haft på många år, men det finns många frågetecken. Ska Red Wings kunna utmana kommer spelare som Debrincat behöva näta uppåt 40+ mål, Lucas Raymond ha en breakout-säsong och övriga spelare få allting att stämma. Jag tänker inte utesluta Red Wings från att de ska kunna nå ett slutspel, men det är många förändringar som måste falla väl ut och lagen kring Detroit ser starka ut.

8. Montreal Canadiens

Det var som väntat ingen rolig säsong för Montreal Canadiens förra säsongen och det är inte mycket som tyder på att årets upplaga ska bjuda på allt för mycket mer. Den yngre kärnan av spelare i Nick Suzuki, Cole Caufield och Kirby Dach presterade alla okej, utan att imponera nämnvärt. Jag vill tro att det finns ytterligare någon växel i den generationen som ska bära Canadiens kommande år, men det är ännu osäkert. Det finns även spelare som fyller på i de bakre leden, Rafaël Harvey-Pinard och Juraj Slafkovsky är yngre spelare som Montreal hoppas ha större utväxling på under årets säsong.

Bakom ungdomarna är det inte fattigt på rutin, men desto fattigare på kvalitet. Mike Matheson kommer från en bra säsong med 34 poäng på 48 matcher och visade sig vara ett skapligt vapen från blålinjen förra säsongen. Kan han vara hel och fortsatt på den inslagna trenden finns kanske ytterligare en spelare med oväntad uppsida. För känslan är att det krävs att ett gäng av spelare plötsligt blixtrar till för att inte Nick Suzuki, Cole Caufield och Kirby Dach ska få bära hela laget. Risken är dock överhängande att Montreal lär sluta i botten av divisionen även den här säsongen. På papper klingar många namn bekant, Josh Anderson, Sean Monahan, Brendan Gallagher och Joel Armia har gott om rutin, men de har också sett bättre dagar.

Vi får påminna oss om att kanadensarna är inne i ett generationsskifte och det byggs om från grunden. Det lär dröja några säsonger innan vi får se ett slagkraftigt Montreal som åter kan utmana om slutspelsplatser. Tillsvidare får vi nöja oss med att se om Caufield kan hålla sig hel, och om Suzuki kan bli den bärande franchisespelaren som Montreal hoppas på.

Speltips