Speltips: Motor City Five

Detroit har länge varit förknippat med de svarta fönstren i de tusentals tomma byggnader utspridda i staden som drabbats hårt av den amerikanska ekonomin. En stad som tillsammans med bland annat Baltimore, Chicago och Los Angeles fått klä skrud för kriminalitet, fattigdom och ökade motsättningar i samhället. Samtidigt har Detroit också genom ett flertal stora profiler skapat händelser och kulturer som gett eko inte bara i delstaten Michigan, eller USA, utan också över hela världen. Detroit har i decennier varit en grogrund för musik som influerat artister över hela världen. För drygt sextio år sedan skapades skivbolaget Motown som lyft fram ikoner som Marvin Gaye, Stevie Wonder, Diana Ross och kanske framför allt Jackson 5. Eminem satte Eight Mile Road på kartan, och gav ett ansikte åt stadens dystrare delar. För mig har dock Detroits musikliv främst förknippats med rocken. Iggy & The Stooges var förvisso från Ann Arbour och inte direkt från Detroit, men är ändå starkt sammankopplade med motorstaden. I samma tidsera och i samma stil kom ett annat band också fram, som länge legat mig mycket varmt om hjärtat. De skapade sitt namn utifrån antalet medlemmar i bandet, och stadens själ, och med tanke på vad den här berättelsen egentligen handlar om är namnet på bandet också i högsta grad applicerbart på huvudpersonen i den här texten. MC5, the Motor City Five. Många stora idrottsmän fostras i Sverige, men försvinner tidigt till utländska proffsligor för att sällan eller aldrig återvända mer än på enstaka evenemang i det tidigare hemlandet. Det gäller inte för Nicklas Lidström. Han gjorde tre säsonger för vår hemstad i Sveriges högsta liga, innan han lämnade för drygt två decennier i NHL. Han har alltid haft en bostad här i staden, under NHL-lockouten 94/95 var det självklart att Västerås blev den temporära klubbadressen. När karriären var över flyttade han inte bara hem igen, utan valde också att ställa upp som tränare i ett av pojklagen. Han har inga skyldigheter mot VIK Hockey, men det kändes självklart att Lidström förr eller senare åter skulle bli en del av klubben där hans seniorkarriär inleddes. Många stora svenska idrottsmän matchas hårt i sina klubblag, med säsonger som spänner över en stor del av året. När landslaget kallar orkar de inte uppbåda energin för att ladda om för ett mästerskap, utan dyker bara sporadiskt upp. Det gäller inte för Nicklas Lidström. Trots att han spelade störree delen av sin karriär i ett klubblag som tack vare sina kvaliteter nästan alltid haft en av de längsta säsongerna med tuffa slutspel, har Nicklas när han kunnat dragit på sig Tre Kronor-tröjan. Han har spelat tre VM, två world cup och fyra OS med landslaget. Det avgörande målet i Turin är en av de största händelserna i svensk hockeyhistoria. Många stora svenska idrottsmän är inte bara stora i vårt land, utan de största vi har fått fram. På den internationella scenen är de fortfarande riktigt stora och tongivande spelare, men är jämlikar med ett antal andra atleter från andra nationer, som är sitt lands största inom sporten. Det gäller inte för Nicklas Lidström. Han har få, om någon jämlike, på sin position. Tjugo säsonger i NHL, Fyra Stanley Cup, Sju gånger tilldelad Norris Trophy som NLHs bäste back. Tröjan hängandes i taket på Joe Louis Arena. Invald i internationella ishockeyförbundets Hall of Fame. Det skulle förvåna mig mycket om Nicklas Lidström inte finns bland spelarna som väljs in i NHL Hall of Fame nästa gång det är dags. Det sägs att man aldrig blir profet i sin egen hemstad, men det gäller inte för Lidström. Vi delar gärna Red Wings MC5 med alla Detroitbor, men Lidas är nu och för alltid en av de saker vi Västeråsare kommer att vara stoltast över. Det var här det började, och det är här det slutar. [youtube]