Speltips: Mishat

Det är många år sedan jag fick den här historien berättad för mig, så ni får ha överseende med att det kan finnas detaljer i den som kanske avviker en smula från det faktiska skeendet. Samtidigt har jag genom åren fått den verifierad av flera av varandra oberoende källor, så jag är personligen övertygad om att det här faktiskt har hänt, hur otroligt det än må låta för en liten obetydlig industristad som Västerås. För några decennier sedan styrdes Västerås Ishockeyklubb, VIK Hockey, i mångt och mycket av en man som i folkmun kallades "Kemtvättskungen". [b]Stig Pennemo [/b]var tidigt ute med en kemtvättsrörelse i Mälardalen, och hade också gjort sig en del pengar på det. Pennemo var också en klassisk eldsjäl när det kom till idrott, och som Västeråshockeyns starke man var hans påverkan på klubben enorm. En av Stig Pennemos styrkor var ett brett kontaktnät såväl svenskt som internationellt, och i slutet av åttiotalet hade han goda relationer med rysk hockey. Exakt hur det gick till vet jag inte, men ett samarbete mellan VIK och ryska hockeyintressenter drog igång, och detta involverade ett flertal träningsmatcher. Ett led i detta var också att Västerås lovades förstärkning av någon tongivande rysk spelare. Flera namn kom på tal, och en spelare som det faktiskt fördes långt gånga förhandlingar kring var självaste[b] Igor Larionov[/b]. Centern från CSKA Moskva var givetvis ett världsnamn som en kugge i den fruktade ryssfemman med [b]Krutov, Makarov, Fetisov [/b]och [b]Kasatonov[/b]. Av någon anledning föll Larionov bort ur förhandlingen, och han flyttade istället över Atlanten och visade att han var en världsklass-spelare även utan de ryska musketörerna vid sidan av. Bland annat har Nicklas Lidström sagt att Larionov är den intelligentaste spelare han någonsin sett. Åter till Västerås. Det slutade med att Västerås fick [b]Mishat Fahrutdinov[/b]. En drygt trettioårig okänd spelare från Dynamo Moskva. På pappret givetvis ett enormt nerköp från Larionov (om Västeråsarna vetat om detta, men den här storyn blev känd många år senare), men det skulle visa sig vara en smått fantastisk värvning. Mishat gjorde omkring 300 matcher för Västerås, och precis som Larionov var hans styrka speluppfattning och intelligens. Han var rätt liten, hade ett mediokert skott och åkte väl varken fortare eller långsammare än någon annan. Ändå var han under ett halvt decennium en av Västerås mest tongivande spelare, och en av Elitseriens mest respekterade anfallare. Mishat Fahrutdinov blev några år senare framröstad av fansen som Västerås bäste spelare genom tiderna. Visst hade det varit enormt häftigt att se Larionov i den gulsvarta tröjan, men jag är tveksam till att han skulle ha tagit en större plats i Västeråsarnas hjärta än Mishat gjort.