Som Västeråsare är det lätt att bli uppgiven när man försöker älska vårt hockeylag. Visst, vi har haft en riktig storhetstid, och stjärnorna som satt ned rören på Rocklundas is för att kriga för Västerås är många. Lidas är ju som världens genom tiderna störste försvarare givetvis i en klass för sig, men namn som Patrik Berglund, Tommy Salo, Peter Popovic, Patrik Juhlin och Mishat Fahrutdinov glömmer vi aldrig. Vad gäller Mishat har jag anledning att återkomma till honom, för det är en förjävla bra historia. Hur som, guldregnet har sedan länge slagit i backen, det enda som regnar nu är ett pissigt oktoberstril som passar bra till min känsla för hockeylaget de senaste åren. Det börjar ofta bra, för att sedan mölja ut till nåt mittemellan som gör att man kände att "Äh, vi var aldrig nära. Det skulle bara se ut så ett tag...." Västerås är en snittstad, och som sådant har vi nu ett snittslag som det känns som att de aldrig är riktigt bra när det verkligen gäller. Visst fortsätter vi fostra och värva bra spelare. Problemet är bara att när andra upptäcker hur bra de är får vi inte behålla dem. Vad har vi för nytta idag av Johan Thalberg, Rasmussen eller Mickis Backlund? Jo, visst fan, det var en NHL-lockout, ja. Vi HAR just faktiskt nytta av några av de där killarna på allvar. Plötsligt kan vi skörda vad vi har sått. Jag är inte blind för våra motståndarens förstärkningar. Mora har Anze Kopitar, Djurgården har Gabriel Landeskog OCH Douglas Murray. Det spelar ingen roll; skulle det komma till att få vraka och välja skulle Bulan Berglund vara ett av mina förstaval. Mickis Backlund är en av Sveriges mest underskattade spelare, och nu e nav få allsvenska spelare uttagen till landslaget för Karjala Cup. VIK har fått två larvigt bra förstärkningar, vi ligger trea i en tajt serie med sexton matcher spelade. En gång i livet, Västerås?
Åldersgräns 18 år. Spela ansvarsfullt. Särskilda villkor kan tillämpas för bonusar. Spelar du för mycket? Besök eller ring stödlinjen.se, 020 - 81 91 00
Veckans bästa sportbonusar
