Såg Sporten på teve igår om [b]Anze Kopitar[/b], eller snarare om Anzes lillebrorsa som spelar i Mora. Samma blod i ådrorna, men två skilda världar. En är en hyllad världsstjärnapå planetens tyngsta hockeyliga, en annan kämpar för att ta en ordinarie plats i laget i andraligan i en halvgod europeisk hockeynation. När förhandlingarna mellan spelarfacket och ligan havererar over there ligger världen för Anzes fötter. Hans namn skulle kunna ge honom åtskilliga miljoner till kommande säsong genom att lira några månader i KHL eller annan liga som har råd att betala. Istället tar han ett snack med Mora Hockey och med lillebror. Säger till klubbledningen att "Jo, jag kan tänka mig att sätta mig på planet och komma över och lira för en spottstyver. Ge brorsan en plats i min femma och vi har en deal." Visst kan man diskutera i all oändlighet om det är schysst att göra på det sättet, att låta en spelare påverka laguttagningen på det sättet. Att sätta en spelare i förstafemman beroende av vem han är bror till, inte vad han själv uträttat. Samtidigt kan väl ingen motsäga faktumet att femman i sin helhet lär ha klivit upp nån nivå eller två? Dessutom gillar jag Anzes ställningstagande; att hjälpa lillebrorsan en bit på vägen har ingen prislapp, det är bara nåt man gör. I en värld som kommit så mycket att kretsa kring kulor blev Anze Kopitar just mycket mer människa i mina ögon.
Åldersgräns 18 år. Spela ansvarsfullt. Särskilda villkor kan tillämpas för bonusar. Spelar du för mycket? Besök eller ring stödlinjen.se, 020 - 81 91 00
Veckans bästa sportbonusar
