Din guide till NHL 2024/25: Atlantic Division

Likt tidigare säsonger kommer jag att fortsätta ge varje lagdel betyg från 1-5. Totalbetyget bestämmer hur lagen rankas. För att inte texten ska mala på för långt har jag sammanställt resultatet istället för att gå in på varje enskild spelare som utgör grunden för betyget. Fortsättningsvis använder jag mig av samma modellen som tidigare säsonger. Jag påminner om att modeller i all ära är ett hjälpsamt verktyg, men bara ett verktyg i en stor verktygslåda.

Inför NHL 2024/25

I vanlig ordning har det rört sig mycket i många lag, något jag alltid älskat ur bettingsynpunkt. Det skapar möjligheter för oss spelare att hitta edge innan marknaden anpassat sig till förändringarna.

Förra året såg vi en häftig final där Edmonton Oilers vände 3-0 underläge mot Florida till 3-3 innan Panthers tillslut avgjorde i den sjunde och avgörande matchen. Inför i år är det Edmonton Oilers som kliver in som Stanley Cup-favoriter. Klarar de av att bära favoritskapet? Häng med när jag dyker in i samtliga lag i NHL och skickar med mina vinnare, förlorare och stora överraskningar!

8. Montreal Canadien

Trots att Montreal Canadiens återigen slutade sist i Atlantic Division förra säsongen var det ett fall framåt jämfört med tidigare år. Spelet såg bättre ut och de yngre spelarna som förväntades leverera bättre gjorde just det. Montreals unga förstakedja gjorde det riktigt bra i spelet fem mot fem och klarade av att skapa mer än de släppte till. Inte helt lätt för en 20-åring, en 24-åring och en 23-åring som ska bära ett av “Original Six”-lagens förväntningar på sina axlar.

Kanadensarna har inte rört om allt för dramatiskt i laget under offseason utan bygger vidare på den redan befintliga truppen och de spelare som fyller på underifrån. Undantaget är Patrik Laine som den här säsongen kommer att synas i Montrealtröjan. Han är kanske inte längre den X-faktor han var tidigare i karriären. Trots många besvärliga säsonger med skador är det dock svårt att ignorera att han i sina senaste 129 matcher (tre säsonger) har gjort 117 poäng. Skulle han mot förmodan få vara helt skadefri kommer han definitivt att kunna vara en joker i sammanhanget.

Mycket kommer fortsatt att handla om leveransen från förstakedjan. Juraj Slafkovsky, Nick Suzuki och Cole Caufield är spetsspelarna Montreal bygger laget kring. Bakom dem hoppas Canadiens på bra återväxt i Kirby Dach, Alex Newhook och Joshua Roy. Kanadickerna har inte bara många unga spelare, det finns fortsatt några gamla rävar kvar i laget. Joel Armia, Brendan Gallagher och Christian Dvorak för att nämna några har gott om rutin och kan fortfarande bidra. Bland backarna hittar vi den här säsongen Lane Hutson som gör sin debutsäsong i NHL. Han är ung men lovande och har framförallt mycket offensivt spel i sig. Hur mycket han kommer kunna bidra redan den här säsongen är oklart, men att han ser ut som en spelare för framtiden är det ingen tvekan om. Montreal har även Kaiden Guhle som jag tycker tog ett tydligt kliv framåt förra året. Han är också ung, bara 22 år gammal, men är skicklig över hela isen och är ytterligare ett framtidsnamn för Canadiens att sätta sitt hopp till. För övrigt är det en ganska svag backuppsättning där Mike Matheson och David Savard står för rutinen. Ett av de stora problemen har varit den defensiva delen av spelet de senaste åren. Jag förväntar mig inget jättelyft, men allt eftersom Canadiens unga talanger blir äldre är det inte orimligt att förvänta sig ytterligare framsteg. I mål tycker jag att Montreal står rätt stadigt med Cayden Primeau och Samuel Montembeault. Bägge två levererade stabila insatser under hela förra säsongen och hade tillslut positiva underliggande siffror.

Jag känner mig lite tråkig som rankar Montreal Canadiens sist igen. Laget gör framsteg och jag skulle inte bli chockad om de lyckades vara närmare lagen ovanför i divisionen än tidigare. Samtidigt är laget för tunt bakom toppkedjan och backuppsättningen är inte av tillräcklig kvalitet än för att utmana om något slutspel. Skulle Laine mot förmodan ha 82 matcher i sig och ungtupparna tagit stora kliv framåt kanske vi kan se Montreal ta alla på sängen, men jag tror det dröjer ett par säsonger till innan de är där. Däremot är uppsidan stor nog att rättfärdiga ett poängspel på dem.

7. Detroit Red Wings

Det finns gott om NHL-fans som gillar Detroit Red Wings här i Sverige och många är nog positiva inför säsongen. Red Wings var snubblande nära att nå slutspelet förra säsongen men föll på målsnöret mot Washington Capitals i striden om den sista wild card-platsen. Inför säsongen har det rört en hel del på sig. Har man örat efter marken låter det ganska positivt från fansen som är nöjda och de värvningar som gjorts. Jag håller faktiskt inte med alls. Laget som går ut på isen denna säsong ser snarare svagare ut. Jag ska förklara varför.

In har Yzerman värvat Vladimir Tarasenko, Tyler Motte, Erik Gustafsson och Cam Talbot. Försvunnit har David Perron, Daniel Sprong, Robby Fabbri, Shayne Gostisbehere och Jake Walman gjort. Tarasenko kommer att kunna bidra något mer offensivt än vad David Perron gjort. Samtidigt är det på bekostnad av defensiven. Att Tarasenko har haft svårt att hitta en permanent klubbadress förvånar mig inte. När han är på isen och motståndarna har pucken är det nästan som att spela med fyra utespelare. För ett lag som läckte som ett såll bakåt förra säsongen tror jag inte det är en bra lösning. Speciellt om han hamnar i samma kedja som Patrick Kane, då kommer det läcka ännu mer. Daniel Sprong som jag skrev några rader om finns det ingen naturlig ersättare för. Han kommer med fin offensiv uppsida utan att det kostar speciellt mycket. Cam Talbot hade en bra säsong i Los Angeles Kings och kommer förvisso att stabilisera upp målvaktssituationen i Red Wings. Han är dock 36 år gammal och kommer inte få i närheten av samma hjälp av backarna som han fick i Kings. Jag har svårt att se samma fina siffror den här säsongen från honom. Den värvning jag är mest optimistisk till är Erik Gustafsson. Jag har alltid gillat honom och tycker att han är konstant undervärderad. Samtidigt med tappet av Walman och Gostisbehere ser inte backsidan bättre ut den här säsongen än föregående.

Red Wings var synonymt med målglada matcher förra säsongen och räkna med det även i år! Det här laget är offensivt. Debrincat, Larkin, Raymond tillsammans med Tarasenko, Kane och en framtung backuppsättning kommer göra mycket mål. Problemet är bara att jag tror det kommer läcka fruktansvärt mycket bakåt. I en liga som NHL håller det sällan. Speciellt inte i ett eventuellt slutspel. För jag utesluter inte att Red Wings kommer att kunna vara inblandade i racet om slutspelet, kvaliteten för det finns. Men när lagen omkring blivit bättre och Red Wings snarare ser ut att gå bakåt tror jag att det är att kräva för mycket att hoppas på samma poängproduktion som förra säsongen. Går de till slutspel är det inte på grund av de trejds som gjorts under offseason i alla fall. Tyvärr Detroit, jag är skeptisk.

6. Ottawa Senators

Ingen kan nog ha missat den stora nyheten att vi den här säsongen kommer att följa Linus Ullmark i Ottawa Senators istället för i Boston Bruins. En utmärkt värvning av Senators som helt klart förbättrar deras chansen att den här säsongen nå hela vägen fram till ett slutspel. Svagt målvaktsspel har varit en akilleshäl för Ottawa Senators under flera år. Varken Anton Forsberg eller Joonas Korpisalo har kunnat leverera det som behövt för att skapa en trygghet längst bak på isen. Ullmarks intåg i laget kommer förhoppningsvis att ändra på det. Under sina år i Boston har svensken varit en av ligans allra bästa målvakter. Nu återstår det att se om han kommer klara av att leverera samma fina målvaktsspel i ett lag som inte har samma defensiva styrka som Boston. Hursom är det en rekrytering som behövde göras. För Senators som börjat närma sig ett färdigt lag efter flera år av ombyggnation har inte levererat enligt förhoppningarna. Förra säsongen blev det bara 78 poäng, långt under förväntningarna. Det som däremot inte är lika positivt är att alla andra trejds varit för det sämre.

Vad är det då i övrigt som skett? Utöver Ullmark har David Perron, Michael Amadio, Noah Gregor och Nick Jensen anslutit. Framförallt är det David Perron som sticker ut som en bra värvning. Han kommer hjälpa till att få lite ordning i en forwardsgrupp som kommer må bra av hans rutin. Det har försvunnit en hel del spelare: Mathieu Joseph, Dominik Kubalik, Parker Kelly, Mark Kastelic, Jakob Chychrun, Erik Brännström och Joonas Korpisalo. Kanske inte spelare som sticker ut nämnvärt, men flera av dem tycker jag samtidigt bidragit mycket i det tysta. Att lämna ifrån sig Jakob Chychrun till förmån för Nick Jensen och ett tredjerundeval i draften 2026 är inget annat än en riktigt urusel affär. Förvisso är Jensen en defensivt kapabel back, men affären går ändå inte att förstå. Tappet av Erik Brännström är jag inte heller förtjust i. Som jag nämnt tidigare är den svenske backen en spelare med potential. Att skriva kontrakt med Michael Amadio istället för Mathieu Joseph ser jag inte heller logiken i. Den senare är både billigare och bättre. Tack vare Ullmarks intåg får vi ändå summera Senators offseason med att de stärkt lagets chanser att nå slutspel. Men med en försvagad backuppsättning och en något tunnare forwardssida är jag ändå inte allt för optimistisk.

Nåväl, ska Senators nå slutspel är det förmodligen ändå via leverans från många av de redan befintliga spelarna. Det finns fortfarande mycket talang i laget. Ottawa hoppas mycket på att få tillbaka Josh Norris som trots sin unga ålder redan fått flera säsonger förstörd av skador. Förra säsongen blev det bara 50 matcher och säsongen innan det bara 8 matcher. Förövrigt i topp sex kommer vi fortsatt hitta Drake Batherson, Brady Tkachuk, Tim Stutzle och Claude Giroux. Det är en talangfull grupp spelare som har mycket offensiv höjd i sig. Framförallt är det Brady Tkachuk som visat vägen. Förra säsongen levererade han nästan 40 mål (37 mål) igen. Han skulle dock behöva lära sig att undvika utvisningsbåset, 134 utvisningsminuter för en ledande forward är inte optimalt. Backsidan som jag tidigare hyllat håller fortfarande skapligt. Men uttåget av Chychrun och Brännström till förmån för Jensen och Kleven stärker inte min bild av laget. Ska Senators nå slutspel tror jag det kommer att krävas att Ullmark fortsätter vara en av ligans bästa målvakter och att alla nyckelspelare får hålla sig skadefria. Känslan är dock att det ändå kommer bli svårt.

5. Buffalo Sabers

“Laget som aldrig lyckas gå till slutspel.” Det har tyvärr blivit en sanning för Buffalo Sabres som inte nått fram till slutspel på 13 säsonger. Ett ligarekord. Frågan nu är om alla förändringar inför säsongen har flyttat fram Sabres position? Jag tror det, om det sen räcker, är en annan fråga.

Som många NHL-entusiaster säkert vet om har Jeff Skinner efter sex säsonger i klubben dragit till Edmonton Oilers. Även svenske Victor Olofsson har försvunnit samt Zemgus Girgensons. In har Buffalo värvat Ryan McLeod, Jason Zucker, Nicolas Aube-kubel, Beck Malenstyn och Sam Lafferty. Spelarna som kommer in kanske inte ser lika offensivt kapabla ut och det är sant. Det sagt tycker jag att Buffalo går helt rätt väg här. De stärker tydligt upp sin botten sex och ger sig själva ett bättre forwardsdjup. Förvisso är det på bekostnad av att offensiven ser lite trubbigare ut, men för ett lag som haft defensiva problem en längre tid är det en logisk väg att gå. McLeod och Zucker kommer ge Buffalo en väldigt trevlig tredjekedja samtidigt som det fortfarande finns offensiv höjd kvar i topp sex. Tage Thompson, JJ Peterka, Alex Tuch och Dylan Cozens var de fyra poängstarkaste forwardsen i laget förra säsongen och samtliga är kvar. Sabres har dessutom stora förhoppningar på att 18-årige Zack Benson ska ta ytterligare ett kliv framåt efter att redan ha gjort en säsong i NHL. 22-årige Jack Quinn hann bara med att göra 27 matcher förra säsongen, men såg riktigt vass ut med 9 mål och 10 assist på de matcherna. Det finns med andra ord spelare som fyller på underifrån och säkerställer att Sabres fortsatt har en potent offensiv.

Backuppsättningen som Sabres har är en av ligans mest intressanta. Det saknas knappast talang. Rasmus Dahlin var lagets näst bästa poänggörare förra säsongen och trots att han var en bit ifrån produktionen säsongen innan är han en back av högklassiga mått. Bredvid sig har han Owen Power som efter två säsonger i NHL börjat etablera sig ordentligt. Han har framförallt mjuka handleder och tillsammans med Dahlin utgör de ett av de mer talangfulla backparen i ligan. Sabres värvade även Bowen Byram förra säsongen i en trade mot Casey Mittelstadt. En trade jag inte var helt såld på. Men Byram är fortfarande en back med mycket offensiv kapacitet, däremot skulle han behöva bättre på sitt defensiva spel ordentligt. 23-åringen har inte heller haft sitt stora genombrott än, men att det finns mycket uppsida i honom tror jag de flesta skriver under på. Buffalo har en väldigt ung backuppsättningen med mycket talang. Det gör den aningen svårbedömd, för offensiv kapacitet finns, samtidigt som defensiven ibland får på foten.

Sammantaget är jag positiv till de förändringar som skett under offseason. Buffalo ska ses som ett lag redo att utmana om slutspel på allvar. Det går dock inte att ignorera att det är ett litet hopp upp i kvalitet till lagen ovanför. Ska Sabres bryta sina “slutspels-förbannelse” krävs det maximal utdelning och hoppet att poängskörden ska räcka till en wildcard-plats, någon direktplats har jag svårt att se dem klara av.

4. Tampa Bay Lightnings

Det var inte allt för många glada miner när det stod klart att klubblegendaren Steven Stamkos inte längre kommer bära de blåvita färgerna den här säsongen. Det blir istället Jake Guentzel som tar plats bredvid Brayden Point och Nikita Kucherov. En förändring som jag faktiskt tror kommer vara för det bättre, i alla fall på sikt. Stamkos produktion i 5 mot 5 hade börjat dala och med en skarpskytt som Guentzel som är 5 år yngre köper sig Tampa lite mer tid som ett slutspelslag.

Utöver Guentzel har det adderats en del andra spelare. Cam Atkinson, Zemgus Girgensons, Ryan McDonagh och J.J. Moser kommer vi hitta i Tampa den här säsongen. Försvunnit har Anthony Duclair, Tanner Jeannot, Mikhail Sergachev och Matt Dumba gjort utöver Stamkos. Det är framförallt McDonagh in och Sergachev ut som är den stora förändringen i övrigt. Det blir nog ett kärt återseende för McDonagh som spelade i Lightnings 2018/19 till 2021/22 och var med och vann Stanley Cup. Han kommer inte med samma offensiva kapacitet som Sergachev, men för ett lag som lidit brist på defensivt skickliga spelare stabiliserar han upp försvaret något. Att Tampa fått behålla Sergachev så pass länge har varit en lyx de visste att de inte skulle få fortsätta med. Med det i åtanke känns McDonagh in som en bra lösning.

I övrigt kommer mycket av fokuset ligga på samma kärna av spelare som burit laget under flera år. Nikita Kucherov kommer från sin karriärsbästa säsong med 144 poäng (!), bäst i hela ligan förra året. 44 mål och 100 assist vittnar om hur oerhört viktig han är för laget. Guentzel kommer nog trivas som fisken i vattnet med alla smörpassningar som ryssen kommer leverera under säsongen. Få hockeyspelare i historien har haft ett sådant spelsinne för att spela fram till sina medspelare som Kucherov. Tillsammans med Brayden Point kommer Tampa Bay Lightnings fortsatt ha en av ligans allra bästa förstakedjor. I spel 5 mot 4 var Lightnings kanske inte helt förvånande det bästa laget i ligan. Med en effektivitet på 28,6% var det ingen som matchade dem. Bakom toppkedjan är det dock tunnare. Min kritik mot Lightnings de senaste åren har varit att forwardsdjupet inte varit tillräckligt. Även om Anthony Cirelli, Brandon Hagel och Nicholas Paul känns aningen underskattade har inte Tampa Bay längre den bredd som de hade under Stanley Cup-åren. Det är helt enkelt väldigt framtungt.

Backarna är fortsatt ledda av Victor Hedman. Han är ingen ungdom längre men vid 33 års ålder är han fortfarande en av de offensivt bästa backarna i ligan. Jag misstänker att det kan bli J.J. Moser som blir hans nya backkollega medan McDonagh går tillsammans med Erik Cernak. Om det är optimalt återstår att se. Moser är inte känd för sina defensiva egenskaper. Som tur är har Lightnings fortfarande kvar en toppmålvakt i Andrei Vasilevskiy. Han kommer dock från en något svagare säsong. Men grundkapaciteten är enorm och han är en av lagets allra viktigaste spelare. Han kommer säkerligen fortsatt få göra skäl för lönen. Lightnings lär fortsatt ösa på framåt och göra många mål även den här säsongen, samtidigt som defensiven inte kommer vara den bästa. Det blev 98 poäng i grundserien förra säsongen och jag förväntar mig något liknande även denna säsong. Att ta sig till slutspelet lär de kunna lösa. Väl där tror jag risken är att de återigen blir synade på den för svaga defensiven de har. Det håller i grundserien, men sällan i ett slutspel.

3. Boston Bruins

Boston Bruins kommer återigen från en stark säsong där man slutade fyra i Eastern Conference med 109 inspelade poäng. Starkt för ett lag som hade betydande tapp i form av Patrice Bergeron, David Krejci och Taylor Hall för att nämna några. Det var långt ifrån rekordsäsongen innan där de skrapade ihop historiska 135 poäng, inte speciellt förvånande, då det lär dröja lång tid innan vi ser något annat lag komma i närheten av den produktionen igen. Nåväl, det har rört en del på sig även inför den här säsongen och utvecklingen har sannolikt inte varit för det bättre.

In i truppen har Elias Lindholm, Mark Kastelic, Nikita Zadorov och Joonas Korpisalo kommit. Lämnat har Jake DeBrusk, Danton Heinen, James van Riemsdyk, Pat Maroon, Matt Grzelcyk och Linus Ullmark gjort. Den sistnämnda innebär att Boston inte längre har ligans bästa målvaktspar. Istället blir det Korpisalo som ska fylla skorna efter Ullmark. Vad det i praktiken innebär är att Boston får en tydlig förstemålvakt i Jeremy Swayman som tidigare delade den rollen med Ullmark. Swayman var den något bättre av de två förra säsongen och har vuxit till att bli en toppmålvakt i NHL. Däremot kommer det att bli en tydlig nedgradering i kvalitet när det blir Korpisalo som vaktar istället. Det var dock inte förvånande att Boston valde att gå den vägen, de var tvungna. Det är inte hållbart att ha två toppmålvakter i ett och samma lag, det blir för dyrt. I forwardsgruppen blir det intressant att se om Elias Lindholm kan leva upp till det massiva kontraktet han fick (7x7,75M AAV). Han kommer att ta den viktiga rollen som center i förstakedjan mellan Pavel Zacha och David Pastrnak. Det är ingen lätt uppgift att ersätta Jake DeBrusk som varit väldigt solid i sin roll i Boston. Med bra offensiva egenskaper och väldigt bra defensiva aktioner i kombination med att han var mycket billigare är kraven höga på Lindholm. Nu är de två inte jämförbara rakt av. Lindholm är center och DeBrusk spelar på kanten. Men att förlora både DeBrusk och Danton Heinen för Lindholm känns som en nedgradering även om skickliga centerforwards inte växer på träd. Det som gör det ännu mer oroväckande är den svaga säsong Lindholm kommer ifrån. Till hans försvar har Calgary blivit mycket svagare och i Vancouver fick han bara knappt 30 matcher på sig. Men när den totala produktionen var 44 poäng på 75 matcher är det ändå lite oklart om han kommer kunna leva upp till kontraktet.

Bland backarna har Matt Grzelcyk försvunnit till Pittsburgh Penguins och istället har Nikita Zadorov plockats in. Även detta är ett kontrakt jag känner mig skeptisk till. Under sin tid i Calgary och Vancouver har han inte snittat allt för många minuter för att vara back. Han har dessutom majoriteten av sin karriär ingått i tredjebackparet. Att han nu ska gå tillsammans med Charlie McAvoy gör mig skeptisk. Men Boston verkade veta vad de ville ha och han kan mycket väl passa bra in i lagbygget som Boston har. Men utan Ullmark och med spelarna som försvunnit tror jag att Boston Bruins får svårt att leverera lika bra som föregående säsong. Det hjälper inte heller att Brad Marchand hunnit bli 36 år gammal. Mycket kommer att hänga på att Elias Lindholm fungerar bra i den nya rollen och att Swayman fortsätter stå på huvudet. För nog har det börjat tunnas ur i laget som för två år sedan spelade ihop 135 poäng. Kommer Boston över 100 poänggränsen tror jag att de får vara väldigt nöjda. Slutspel lär det bli, men väl där är känslan att de får svårt att matcha de allra bästa.

2. Florida Panthers

Då var vi framme vid förra årets Stanley Cup-vinnare. Bedömning av dem förra säsongen visade sig vara korrekt och segern i Atlantic Division gav fina 7.50 i odds. Inför den här säsongen är laget betydligt mer korrekt värderat av spelbolagen. Det sagt finns det mycket att gå igenom, för som brukligt har det rört på sig även hos denna Stanley Cup-segrare. Från Florida har Vladimir Tarasenko, Kevin Stenlund, Nick Cousins, Ryan Lomberg, Brandon Montour, Oliver Ekman-Larsson och Anthony Stolarz försvunnit. Som ersättare har Jesper Boqvist, A.J. Greer, Tomas Nosek, Nate Schmidt och Adam Boqvist plockats in. Det är nog rätt klart för alla att spelarna som tagits in inte är tillräckliga för att täcka de tapp som varit. Trots det finns det skäl att vara positiv, för kärnan av spelare som laget är byggt kring har man lyckats behålla.

Förlusten av Brandon Montour och Oliver Ekman-Larsson är kanske det som kommer bli tuffast för Florida att hantera. Montour är en legitim toppback och att ha haft honom i samma backuppsättning som Gustav Forsling, Aaron Ekblad tillsammans med Oliver Ekman-Larsson har varit få förunnat. Tappet av Ekman-Larsson är lättare att hantera, men han hade sin bästa säsong på flera år i Florida. Att ersätta duon med Adam Boqvist och Nate Schmidt lämnar en del att önska för ett lag med ambitioner att återigen utmana om en ny Stanley Cup-pokal. Laget står stadigt med Forsling och Ekblad, men bredden bakom har tagit en rejäl smäll, det är uppenbart. I forwardsgruppen är tappen inte riktigt lika illa. Tarasenko, som kom in sent på säsongen, blir svår att ersätta med den offensiva uppsidan han besitter. Även Kevin Stenlund var väldigt nyttig för Panthers i framförallt boxplay. Det ska bli intressant att se om Jesper Boqvist kan ta ytterligare kliv i karriären i en ny miljö. Han var stundtals riktigt bra i Boston trots de få minuter han snittade. Men varken han, A.J. Greer eller Tomas Nosek som ser ut att bli Panthers nya fjärdekedja, täcker riktigt upp för de tappen som var i forwardsgruppen.

Även målvaktsposten har försvagats. Anthony Stolarz, som var förra säsongens kanske bästa andremålvakt, lämnade för Toronto Maple Leafs. Efter några svåra år i Anaheim Ducks hade 30-åringen en riktig genombrottssäsong. Det ser ut som att Florida Panthers kommer gå vidare med Spencer Knight som tidigare var andremålvakt men senaste året har han varit i AHL. En tydlig nedgradering även om de står stadigt med Bobrovsky. Trots alla tappen är det fortfarande ett slagkraftigt lag Florida kan mönstra. Topp sex är en av ligans allra bästa med briljanta Aleksander Barkov, Sam Reinhart, Matthew Tkachuk, Carter Verhaeghe och Sam Bennett. Panthers kommer definitivt att vara bra även i år. Men det är samtidigt uppenbart att laget tagit stryk under offseason och tappat kvalitet, framförallt bland backarna. När de trots det är värderade som favoriter i gruppen kan jag inte annat än ranka dem bakom Toronto Maple Leafs som till skillnad mot Panthers har stärkt upp sin trupp under sommaren.

1. Toronto Maple Leafs

Ska detta bli året jag placerar Toronto Maple Leafs högst upp i Atlantic Division och faktiskt får rätt? Det är nämligen tredje säsongen i rad som jag valt att placera dem högst upp i divisionen. Jag har inte gjort det för sakens skull. De har en av ligans bästa trupper och har konsekvent skrapat ihop över 100 poäng säsong efter säsong i grundserien. Ofta har det fallit på att något annat lag haft en otrolig säsong eller att Maple Leafs inte riktigt orkat hela vägen fram. Förra säsongen var det kanske framförallt ett haltande målvaktsspel som stjälpte dem. Det hjälpte inte heller att defensiven ibland rasade igenom fullständigt. Inför den här säsongen är det just de delar som General Manager Brad Treliving sett till att stärka upp. Ännu en säsong där vi håller "Lönnlöven" i handen med andra ord!

Toronto har varit aktiva under sommaren och gjort några fina värvningar. Chris Tanev, Oliver Ekman-Larsson och Anthony Stolarz är mer än tillräckligt för att täcka upp tappen av Tyler Bertuzzi, Joel Edmundson, Ilya Lyubushkin och Ilya Samsonov. Alla vet att Toronto kan göra mål. Auston Matthews skickade in smått osannolika 69 mål förra säsongen i grundserien. Ett målsnitt på 0.85 mål/match. När han inte löser uppgiften finns det bra uppbackning från Maple Leafs kärna i form av William Nylander, John Tavares och Mitch Marner. Kvartetten stod för 164 mål förra säsongen i grundserien. Med kvartetten intakt är det inte offensiven som behöver stärkas. Därför är jag väldigt optimistisk till de förändringar som skett i backuppsättningen. Chris Tanev behöver ingen närmare presentation, han är trots sin ålder (34 år) en av ligans bästa defensiva backar. Här och nu kommer han vara otroligt nyttig för Toronto. Att de sedan valt att ge en 34-åring ett sexårskontrakt kan diskuteras hur klokt det är. Även värvningen av Oliver Ekman-Larsson är ett mycket bättre alternativ än både Joel Edmundson och Ilya Lyubushkin som rent ut sagt var horribelt dåliga förra säsongen. Ekman-Larsson kommer dessutom med en hel del offensiv uppsida som varken Edmundson eller Lyubushkin var i närheten av att kunna erbjuda. Stort plus på backuppsättningen med andra ord!

Draget att göra sig av med Ilya Samsonov till förmån för Anthony Stolarz känns också som ett väldigt sunt drag. Stolarz fick sitt genombrott i Florida förra säsongen och med otroliga underliggande siffror boostar han målvaktsbetyget för Toronto. De står även stadigt med Joseph Woll som växte in i rollen som förstemålvakt under säsongen. Duon känns på förhand stabil och jag tror att Woll kommer att trivas riktigt bra i rollen som förstemålvakt från start denna säsong. Det samtidigt som de har den bästa uppsättningen backar på mycket lång tid gör att det finns skäl att vara optimistisk och ge Toronto ytterligare förtroende även den här säsongen. Tappet av Tyler Bertuzzi ska dock sägas är något som de inte mäktat med att ersätta. Men att de valt att prioritera defensiven och målvaktsposten tycker jag är helt rätt väg att gå. Forwardsgruppen håller redan hög klass och det var försvaret som framförallt behövde den upprustning den nu fått. Jag klassar Maple Leafs som en seriös utmanare till Stanley Cup!

Speltips