Speltips: Inför EM, dag 23: Österrike

Det här är inlägg 23 i en serie om 24 inlägg inför EM - ett om varje lags trupp och historia. Ett nytt inlägg publiceras varje dag.

Österrike hade en bra tidig fotbollshistoria - två spelade VM med en fjärde- och en tredjeplats som resultat för mycket länge sedan. Efter dess kom en periods stiltje, följt av en gyllene generation som tog sig till två raka VM-kvartsfinaler.

Men efter dess har Österrike ärligt talat inte varit bra alls på väldigt lång tid. Till EM har de inte ens kvalat någon gång tidigare - 2008 deltog de ju i egenskap av hemmanation, och tog en ynka poäng endast med hjälp av en straff i minut 94.

Att tala om dagens spelare som en ny gyllene generation är inte alls orimligt. De lekte sig igenom kvalet med 9-1-0 och 22-5 i målskillnad. Vad som kan hända om de får springa fritt mot lag som försöker men inte kan kontrollera bollen fick Sverige bittert lära sig hemma på Friends, och ryssarna sprang i samma fälla två gånger på två matcher - och fick stryk med 1-0 båda gångerna.

Schweizaren Marcel Koller har lett landslaget sedan 2011 nu, och och gjort det bättre och bättre. Samtidigt har hans spelare blivit bättre också, så jag vet inte om jag tycker att han gjort något fantastiskt arbete som inte andra tränare hade klarat lika bra.

---

Bland dessa spelare finns förstås David Alaba (Bayern München), det går inte att inte utgå från honom. I landslaget har han en helt annan roll mot i klubblaget. Egentligen är han faktiskt vänsterback - men här spelar han på det defensiva mittfältet, med mandat att gå uppåt i banan hur mycket han vill, och det gör han också. Alaba är väldigt, väldigt gärna på offensiv planhalva eller rentav i vilketdera straffområde.

I övrigt behöver Koller mest bara pytsa ut de mest givna spelarna på deras favoritpositioner. Gör han så får han ihop ett 4-2-3-1 mer eller mindre per automatik, där nästan hela elvan är uppenbar.

Spelsystemet innebär att Österrike kan sätta hög press och komma snabbt med fart om - eller snarare när - de erövrar bollen. Hamrén hade inte lärt sig den läxan, och såväl Portugal som Ungern kommer att få problem med det också. (Det gäller inte Lagerbäck. Han släpper inte förbi dylika dumheter hur som helst.)

För att göra det har de Marko Arnautović (Stoke) på kanten och Zlatko Junuzović (Werder Bremen) i mitten, med Martin Harnik (Stuttgart) på andra kanten. Om det redan känns som mycket tyska Bundesliga är det ingen slump - därifrån är 2/3 av truppen hämtad.

Talande är också att det här är spelare som haft lång tid på sig att spela ihop sig i landslaget. Vilken målvakt står? Det är han med flest landskamper. Vilka försvarare startar? Det är de fyra med flest landskamper. Detsamma gäller mittfält och anfall. Delvis är det förstås resultatet av en spiralverkan, men samtidigt är det en konsekvent landslagsuttagning som bara är positiv för sammanverkan.

Längst upp finns alltså följaktligen den anfallare som har flest landskamper i truppen, det vill säga Marc Janko från Basel. Han börjar bli lite till åren kommen men han är fortfarande en av de bästa spelarna i truppen, och han smällde in 0.8 mål per match i Basel i år. Egentligen skulle hans karriär vara över redan - han flyttade till Australien 2014 efter några mindre lyckade säsonger. I stället kom han tillbaka bättre än han varit på 7-8 år.

Janko är en target player, nästan två meter lång, som ändå är skicklig med fötterna och fysiskt stabil. Hans problem har egentligen mest varit tidigare att han inte varit tillräckligt bra på hela paketet, men han har faktiskt blivit bättre och bättre i takt med att hans teknik utvecklats.

Defensivt tar Christian Fuchs den vänsterbackplats Alaba lämnar. Fuchs är kapten i laget och hade stor del i att Leicester tog PL-titeln i år. Eftersom mittbackslåset är truppens svagaste kort kommer han och Florian Klein (Stuttgart) att få en stor roll på ytterkanterna. Även Julian Baumgartlinger (Mainz) är väldigt viktig defensivt, då han får söka sig långt bak väldigt mycket. Dels beror det på Alabas ständiga räder, dels beror det på att mittbackarna behöver den extra hjälpen, och dels beror det på att Baumgartlinger är mycket bra på att bryta passningar och sätta in vältimade tacklingar.

De mittbackar jag pratar skit om är inte SÅ dåliga, de är bara inte riktigt på den internationella toppnivå Österrike skulle behöva för att på allvar kunna konkurrera om semifinaler och bättre. Aleksandar Dragović spelar i Dynamo Kiev och gör det bra där, men den ligan har klassproblem just nu. Sebastian Prödl spelar i Watford, ett lag som helt tappade bort defensiven andra halvan av PL-säsongen.

Och längst bak står Robert Almer, som med 28 a-landskamper faktiskt spelat minst i landslaget av alla i strartelvan, trots att han är (marginellt) äldst. Han är ordinarie i Austria Wien, vilket ärligt talat inte säger så mycket, men han är åtminstone inte dålig och han har en bra säsong - och ett bra kval! - bakom sig.

---

Österrike har mycket goda chanser att komma från gruppen med 9 poäng och kanske ta en match till eller rentav två. Det kan också bli katastrof om Alaba stängs ned och det börjar dimpa in långa bollar i mittförsvaret från lag som inte satsar på eget bollinnehav - som för all del både Island och Ungern.

Så Österrike är verkligen med rätta en dark horse i den här turneringen, och ett lag som det ska bli mycket roligt att följa. Sedan har de en helt okej kvalgrupp till VM att se fram emot - och gör de det bra här kommer de snart att flyttas upp till översta seedningsgruppen i UEFA. Den inhemska ungdomsfotbollen är inte lika blomstrande som för en del andra länder, men framgång föder framgång, och den första framgången kan mycket väl börja här.