Speltips: Inför EM, dag 22: Island

Det här är inlägg 22 i en serie om 24 inlägg inför EM - ett om varje lags trupp och historia. Ett nytt inlägg publiceras varje dag.

Här råkade visst komma lite annat i vägen - EM-tipset här på 1x2.se, till exempel - men det är tre lag kvar och dem betar vi av i kväll! Först ut till rakning är Island, detta anrika, klassiska fotbollsland...

Det var inte förrän på 70-talet som den lilla önationen började försöka kvala sig in till mästerskap. 1952 godkändes inte kvalansökan till VM två år senare av FIFA, och frånsett det gjorde de ett par mycket misslyckade försök tidigt i fotbollens historia.

Sedan dess hände förstås ingenting, sedan mer ingenting, och till slut kom Lasse Lagerbäck och tog landet till VM-playoff mot Kroatien. Direkt efter det misslyckandet var det raka vägen på EM-kvalet i stället, och trots kvalets svåraste grupp var Island redan klara med två matcher kvar.

Lava förde med sig professionalitet och disciplin, men han hade också hjälp av Islands överlägset bästa fotbollsgeneration någonsin. Vi får heller inte glömma att de är två förbundskaptener - även Heimir Hallgrímsson står vid rodret. För lite längre läsning om orsakerna till det isländska fotbollsundret kan jag ge det senaste numret av Offside lite gratisreklam och en varm rekommendation.

---

Stommen i karlalandslið Íslands í knattspyrnu är hämtad från överallt utom Island. Många islänningar spelar i Europa i allmänhet, och i Allsvenskan i synnerhet. Ändå kom inte flera namn som ofta efterfrågades med från Sverige - det rör sig t.ex. om Viðar Örn Kjartansson i Malmö då.

I stort kan dock inte truppen sägas innehålla några större överraskningar. Lagerbäck gillar det där med stabila grunder att stå på, och spelare som känner varandra väl. Sedan är det med några yngre förmågor för att se och lära, som vanligt. Sånt gillar gubben också.

Och eftersom det är Lasse vi snackar om är det förstås 4-4-2 som gäller, antingen rakt eller med dubbla sexor. Ett stort ansvar vilar på i princip samtliga spelare defensivt, där ingen kommer att gå bort sig särskilt ofta, och stabilitet värderas högre än individuell skicklighet.

Inte för att sådan saknas. Sist i truppen att presenteras var Eiður Guðjohnsen, numera 37 år gammal och i norska Molde, som finns med som extrapappa och rutinräv, som ser till att även stämningen utanför plan och på bänken hålls på topp.

Men själva basen för alltihop är alltså en defensiv stabilitet, och här har Lagerbäck under lång tid spelat ihop en fyrbackslinje bestående av Ari Freyr Skúlason (Odense), Ragnar Sigurðsson (Krasnodar), Kári Árnason (MFF) och Birkir Már Sævarsson (Hammarby). Det här är en genuint bra backlinje, där Sigurðsson och Árnason har mycket stor del i att Island ens kommit så här långt.

Här märks också tydligt att Lagerbäck hellre skickar ned en defensivt duktig mittfältare än plockar in en halvdan försvarare. Skúlason är ju egentligen mittfältare, och samma sak gäller Theódór Elmar Bjarnason (Århus) som inledde kvalet som högerback innan han fick flytta upp på sin egentliga position.

Detta ger förstås mer utrymme för de faktiskt yttrarna att flytta upp, eftersom de inte kan få samma typ av understöd bakifrån som i vissa lag där kanterna följer med längs hela plan oavsett position. Djupledsbollar och kontringar är A och O, och yttrarna har därför varit uppenbara länge. Det blir just Bjarnason på ena kanten - fast Birkir då, som spelar i Basel - samt Charltons Jóhann Berg Guðmundsson på andra.

Guðmundsson tycker jag egentligen är för bra för Charlton, och det tycker uppenbarligen fansen och klubben också eftersom han är mycket uppskattad där och har kontrakt över tre år till. Hans speed kan springa sönder de annars ganska ruffiga kanterna i Championship - men nu har ju Charlton åkt ned igen så vi får väl se vad som händer där. Just nu ryktas Metz, som just gått upp till Ligue 1 i Frankrike, vara ute efter honom. Det vore en perfekt klubb att gå till, så det kan mycket väl vara en bra lösning för alla parter.

I ett par matcher i kvalet försökte Lagerbäck överraska andra lag genom att spela diamant eller 4-2-3-1 på mitten. Den stora anledningen är egentligen att han har Aron Gunnarsson (Cardiff), Emil Hallfreðsson (Udinese) och Gylfi Sigurðsson (Swansea) i laget och helst vill kunna spela med alla tre på något sätt.

Problemet här är att de konkurrerar lite om samma yta, och då får Hallfreðsson allt som oftast dra det kortaste strået. Gunnarsson är lagkapten, och Sigurðsson lagets bästa spelare och största stjärna. Dessutom är de båda några år yngre. Vad det innebär i praktiken är att Lagerbäck får en mycket kompetent och pålitlig mittfältare som han kan stoppa in via ett byte efter behov, eftersom Hallfreðsson är flexibel och kan agera såväl framåt som bakåt - och även på en kant om så skulle behövas. Han kan mycket väl få en roll som supersub i mästerskapet.

Anfallet är delikatare än vad det ser ut att vara vid första anblick. Island behöver boxsäkra strikers som kan agera med kort varsel och som samtidigt är villiga att jobba långt ned hem vid behov (och behov kommer att uppstå). Kolbeinn Sigþórsson (Nantes) är det uppenbara förstavalet, även om han fått en helt annan roll i Frankrike än den han hade när han bara behövde nysa på bollen för att göra mål i Ajax.

Här är problemet att ingen varit någon riktig målgörare på ett tag. Sigþórsson är inte en renodlad striker i sitt klubblag längre, och Alfreð Finnbogason måste få en nytändning efter en helt misslyckad sejour i Real Sociedad - i Heerenveen för två år sedan var han fantastisk. Det lämnar Jón Daði Böðvarsson (K'lautern), men han håller fortfarande på att etablera sig internationellt, och han är hur som helst främst en suppportspelare, inte en målgörare. Och Guðjohnsen från start... nja. Det vore en rejäl skräll. Hur gärna han än vill har han inte samma speed som behövs längre.

---

I EM förväntas Island återigen vara slagpåse. De ligger långt, långt ned på ELO-rankingen, och det är inte helt orättvist. Att de fått Ungern i gruppen är dock en skänk från ovan, och glöm inte heller bort att Portugal trots fantastisk individuell skicklighet och Cristiano Ronaldo fortfarande helt saknar en striker. Poäng mot Austurríki skulle jag se som en ännu större skräll.

Att Island skulle ta sig vidare till en åttondel är därför inte alls någon omöjlighet. Men att de skulle göra en Grekland - nja...