Speltips: Inför EM, dag 16: Turkiet

Det här är inlägg 16 i en serie om 24 inlägg inför EM - ett om varje lags trupp och historia. Ett nytt inlägg publiceras varje dag.

Sist ut i grupp D är Turkiet, ett land med en lång och brokig fotbollshistoria. De har tagit sig till tre VM och spelat två, varit i tre EM också, och nått semi i båda turneringarna.

När de kom trea i VM, 2002, var de visserligen hjälpta av en snäll lottning (Brasilien, Kina, Costa Rica, Japan, Senegal, Brasilien, Sydkorea), men de hade inte ett så värst mycket bättre lag individuellt. Några bra basspelare i rätt ålder, som Baştürk och Şaş, och framför allt jättestjärnan Hakan Şükür - tillräckligt populär, sades det, för att bli president efteråt. Det är han inte än, och den faktiske presidenten Erdoğan har ett åtal mot honom just nu - men visst sitter han i parlamentet.

Hakan Şükür blev så småningom den mest landslagsmeriterade turken någonsin. Numera är han tvåa på den listan, men han leder ändå målligan med 29 kassar. Sjua respektive åtta på de listorna finns Arda Turan, dagens superstjärna och självklara kapten.

Jämförelserna är lätta att göra. Turan liksom Şükür - obestridbara stjärnor. Men också ifrågasatta i sina klubblag - Şükür i Parma, och Turan i Barcelona där han visserligen är strålande men där det förstås är vansinnigt svårt att ta en ordinarie plats. Båda var ledare i ungdomslandslagen. Şükür var 30 under VM, Turan är 29.

Och båda lagen var väldigt nederlagstippade. Hade inte Turkiet varit bästa grupptrea (efter Island och Tjeckien, men före Nederländerna) hade de fått spela sig in via play-off - precis, alltså, som VM-laget 2002, efter att Sverige vunnit den kvalgruppen.

Till Turkiets fördel talar alltid att de spelar tills de vunnit, förlorat, eller dött. EM 2008 var ett bra bevis på det. Förlust i första matchen, sedan såg det ut att ta slut mot Schweiz redan i andra gruppspelsmatchen innan Turan stänkte in 2-1 i minut 93. Efter 75 minuter mot Tjeckien stod det 0-2, men det slutade 3-2 till Turkiet. När Kroatien gjorde 1-0 i sista förlängningsminuten svarade Semih Şentürk med 1-1 i minut 122, varpå laget vann straffräddning. 1-2 mot Tyskland i semin blev 2-2 via mål av Semih i minut 86.

Tyskland gjorde ett till mål i minut 90, och Turkiet orkade inte komma tillbaka en gång till, men mina fingernaglar var det inte mycket kvar av efter den matchen (halvtysk - hejade alltså på Tyskland).

Nog om det. Turkisk fotbollshistorik är ett roligt ämne, fyllt av namn jag försöker uttala korrekt men absolut inte kan stava till. Det tog 70 år innan förbundet insåg att fan, den västeuropeiska fotbollen kanske gör något rätt ändå, och hyrde in lite folk (mest tyskar) för att jämföra systemen. Sedan dess har de staplat väl godkända resultat på varandra, trots en ofta begränsad trupp.

---

"En begränsad trupp" skulle kunna vara slogan för laget, men det betyder absolut inte att den är dålig, det är inte alls samma sak. Kolla bara på alla Sveriges landslagsresultat - tror ni vi har ett dåligt lag nu? Jämför med 2002, t.ex., när vi också hade en superstjärna, när målvakten spelade i engelska Championship, och förbundskaptenerna i övrigt fick hämta folk från alla möjliga mellanligor. Den gången byggde det mycket på ett team där alla visste sina roller. Samma sak kan sägas om Turkiet.

Den inhemska ligan Süper Lig har blivit större och större i takt med att den fått mer pengar, och i takt med att turkiska politiker lättade upp arbetslagstiftningen för utlänningar på 90-talet. Numera finns spelare som Mario Gómez och Robin van Persie där, och Sverige har åtminstone ett halvdussin spelare i Turkiet - t.ex. en viss landslagsmålvakt.

I praktiken innebär det förstås att standarden på hela ligan höjs, när statusen och i viss mån konkurrensen gör det. Därför är det inte ett lika stort aber som det var för bara femton år sedan att nästan samtliga spelare kommer från Süper Lig, och främst då från de tre istanbulska jättarna Beşiktaş, Fenerbahçe, och - förstås - Galatasaray. Jag läste en gång att någon nationalekonom räknat på effekterna av dessa tre lags fram- och motgångar, och kommit fram till att det ger märkbara effekter på den turkiska ekonomin. Det ser jag ingen anledning alls till att betvivla.

---

Som vanligt är UEFAs officiellt licensierade material helt ute och cyklar, har de ens sett Turkiet spela? 4-3-3 var spelsystemet Guus Hiddink körde. 2011. Och då gjorde han det för att han hade Altıntop och Belözoğlu att tillgå, med Mehmet Topal (Fener) som roder. Men de första två har slutat i landslaget, och Topal har lite svårt att ta en ordinarie plats.

Men nu råkar Fatih Terim, som gör sin tredje sejour som förbundskapten (bl.a. under EM 2008), strikt sett ha en anfallare, en Arda Turan, två lovande offensiva mittfältare, en lovande defensiv mittfältare, och så Selçuk İnan då.

Jag skulle utan att överdriva påstå att Turkiet hade kunnat gå till EM utan Turan, men inte utan İnan. Inget ont om den gode Arda, alltså. Men plocka bort Selçuk İnan och plötsligt har du varken någon som kan koordinera försvaret eller någon som kan hålla ihop lagdelarna. Han är 31 nu, tredje äldst i hela truppen, och snittar ett mål var fjärde match i Galatasaray trots att han egentligen inte har en offensiv roll där heller.

Enda anledningen till att han inte är så känd i Europa är att han aldrig spelat utanför Turkiet, vilket jag tycker är synd. Han hade funkat ypperligt i t.ex. ett lag som Villarreal, och han har den oerhört viktiga förmågan att han gör spelarna runt honom bättre. Under förre förbundskaptenen trivdes han aldrig, och turkisk media spekulerade hejvilt i orsaken till att Avcı väldigt uppenbart inte gillade honom. Men nu är han tillbaka with a vengeance, som det heter.

En annan fördel med İnan är att han är bundis med självklare strikern Burak Yılmaz, som numera spelar i Beijing Guoan efter en mycket lyckad femårsrunda i Gala. De har känt varandra i halva livet, är nära vänner privat, och kommer İnan med upp i något anfall vet han exakt var Yılmaz befinner sig.

De tre yngre, lovande spelarna jag pratar om är också sådana som i viss mån vuxit upp med varandras sällskap på planen, men då pratar vi enbart om på landslagsnivå. Ozan Tufan (Fener) är anledningen till att Topal inte kan konkurrera längre, han är bara 21 och spås en lysande framtid. Oğuzhan Özyakup är född i Holland och har gått via AZ Alkmaars och Arsenals ungdomsakademier innan han kom "hem" till Beşiktaş. Och Hakan Çalhanoğlu är född i Mannheim och har spelat i Tyskland hela livet, numera är han ganska ordinarie i Bayer Leverkusen.

Tillsammans är de en del av den unga turkiska generation som kom trea i U17-VM och som sedan stod värd för U20-VM 2013 men hade oturen att stöta på turneringens överlägset bästa lag Frankrike redan i åttondelen.

Problemet är Çalhanoğlu, inte för att han är dålig men det finns ingen naturlig högerytter i laget. Han spelar helst i mitten eller till vänster, men vad gör man inte för landslaget? Där har han testats i flera olika positioner, men det är ju bara den som är ledig egentligen, och Turkiet verkar inte ha något bättre alternativ till rollen.

Sedan är det bara backlinjen kvar, och den finns det inte lika mycket att säga om. Caner Erik (nyss gått till Inter som bosman från Fenerbahçe) och Hakan Balta (Galatasaray) kommer garanterat att få starta varje match, och sedan är det lite halvöppet om resterande platser. Förmodligen tar Gökhan Gönül högerbacksplatsen, men Şener Özbayraklı har fått mycket förtroende i kvalet så satsa inga pengar på det. Båda spelar för Fener, och där är det den mer erfarne Gönül som är etta.

Slutligen kommer Volkan Babacan från Istanbul BB att få stå i mål, men jag får erkänna att jag inte har så bra koll på vare sig honom eller det laget.

---

Jag tror ju mer jag tänker på det betydligt mer på Turkiet än på Tjeckien i årets EM, men risken är stor att matchen kommer att handla om vilka som eventuellt tar sig till åttondel som grupptrea. Både Spanien och Kroatien är så pass mycket bättre i nuvarande upplaga.

Men som sagt - något borde vi ha lärt oss av VM 2002, och av EM 2008. Underskatta aldrig Turkiet. För som Arda Turan själv skrev på Twitter i december:

Svår lottning. Starka lag. Men fotboll är ett spel där 22 män jagar en boll i 90 minuter och där Turkiet får sista ordet. ;)

Ja, varför inte?