Speltips: Inför EM, dag 15: Kroatien

Det här är inlägg 15 i en serie om 24 inlägg inför EM - ett om varje lags trupp och historia. Ett nytt inlägg publiceras varje dag.

Det känns lite fånigt att prata om Kroatien som en dark horse, för det är de ju alltid numera. Som egen nation har de tagit sig till åtta av tio stora mästerskap, med bronset i VM 1998 som självklara stora bedrift. Då som nu går mästerskapet i Frankrike, och det känns extra passande eftersom kroaterna kanske aldrig haft ett bättre lag än nu.

Som kuriosa kan nämnas att Kroatien för en kort period under andra världskriget spelade knappt tjugo matcher först som jugoslaviskt banat, alltså en autonom provins, och sedan som självständig stat. Men om vi nu håller oss till presens så har landslaget fått fram en av de absolut starkaste offensiva generationerna på länge, som har förvaltat arvet efter Davor Šuker (numera förbundsordförande) väldigt väl.

Framför allt gäller det mittfältet, som innehåller idel världsklasspelare, och även om Kroatien till stor del består av en namnkunnig startelva med mestadels mindre kända reserver så finns det en generation ynglingar som står redo att lära sig och att ta över. Det märks verkligen att Kroatien har en framgångsrik talangutveckling - många av spelarna i seniorlandslaget har gått hela vägen genom alla ungdomslandslag.

Men jag tycker att vi börjar längst bak.

---

Den enda lagdel jag skulle klassa som svag som helhet är nämligen i målet, sedan Stipe Pletikosa lade av på landslagsnivå efter senaste VM. Förbundskaptenen Ante Čačić, som tränat halva östra Europa, tycks hålla med eftersom han plockade ut fyra stycken till sin preliminära trupp medan nästan alla andra länder redan visste vilka tre de skulle ha med. Stå kommer Danijel Subašić (Monaco) att få göra, han är just nu den ende kroatiske målvakt som är bra nog att vara ordinarie i en hyfsat stor europeisk liga. Och han är högst kompetent, men bakom honom är det mer tunnsått, och hade jag varit kroat hade jag följt Dominik Livaković noga; han är 21 och hör till Dinamo Zagreb men är köpt från och tillbakalånad till NK Zagreb.

Sett till hela startelvan tycker jag att det är strålande eller åtminstone bra spelare rakt igenom på nio positioner av elva, vilket är avsevärt bättre än för de flesta lag som är med i EM. Sedan finns det en jag är tveksam till, och en jag inte tror på riktigt.

Det är då främst vänsterförsvaret som är problemet. Čačić har testat ömsom Danijel Pranjić, ömsom Josip Pivarić på positionen, och inte varit nöjd med någondera. Pranjić var förstås en gång i tiden självskriven på positionen, men han är 34 och han är inte längre lika bra som för 6-7 år sedan. Det lämnar i så fall Ivan Strinić som inte är ordinarie i Napoli och som inte riktigt imponerat där heller.

För att lösa det sätts Vedran Ćorluka till vänster i mittenförsvaret, han är lagkapten i Lokomotiv Moskva och mycket populär bland supportrarna för att han är spelintelligent och positionssäker. Det sägs förstås inte rakt ut, men tanken är att han ska vara en garant för att inte vänsterflanken blir det som fäller Kroatien.

Högern är nämligen absolut inget problem sett till yttern, där finns Darijo Srna som är kapten i landslaget och i Sjaktar Donetsk, där han spelat sedan Hedenhös och där han är en tillräckligt stor ikon för att i princip själv kunna välja när han vill sluta. Nu i veckan skrev han på ett nytt ettårskontrakt och blir kvar i klubben minst till nästa år. För honom är planen lite det omvända - han ska se till så att det inte kommer för många bollar in i straffområdet, och han kan gå med uppåt om han vill. Hans inläggsfot är bra, och han är en grym hörn- och frisparksläggare, men däremot har hans speed gått ned sig med åren. Jag ville egentligen börja hela det här inlägget med Srna, för han är så jävla bra och han glöms bort alldeles för lätt. Dessutom har han flest landskamper av alla kroater.

Den spelare jag i så fall är tveksam till är Domagoj Vida, som visserligen är ordinarie i det Dynamo Kiev som bara släppte in elva mål på 26 matcher i år - men som också spelar i en ukrainsk liga som dras med allvarliga problem just nu och som egentligen bara har tre bra lag. Jag vill absolut inte kalla honom dålig, och han var bra i Dinamo Zagreb när han spelade där, men som sagt - jag är tveksam till hur han står sig internationellt.

Bakom Srna vill jag slå ett litet slag för Tin Jedvaj som bara är 20 och som varit en stapelvara i alla pojklandslagen. Han har haft skadeproblem men är ordinarie i Bayer Leverkusen på ett imponerande sätt, och han kan mycket väl bli "den nye Srna" om han får vara frisk.

---

Klara med försvaret kan vi gå vidare till de mer juicy bitarna!

Kroatien spelar vanligtvis ett slags mellanting mellan 4-2-3-1 och 4-5-1, mycket eftersom deras mittfältare helt enkelt är så jäkla bra, så det är bara att anpassa laget efter det. Dessutom har de haft den goda smaken att inte bara konkurrera om samma platser.

Därför är även de två bakersta mittfältarna mycket mer offensiva än vad positionerna traditionellt innebär i ett sånt här system. Här har Kroatien två stycken mycket flexibla spelare, som kan växla både taktik, markeringar, uppspelsmetoder och så vidare väldigt flytande. Det hjälper förstås också att båda kommer från samma klubblag - Real Madrid - även om Mateo Kovačić inte riktigt är ordinarie än. Han ses allmänt lite som arvtagare efter den åtta år äldre Luka Modrić, och det är inte svårt att förstå varför. De båda skiljer sig på en punkt: Modrić är en av de bästa spelarna i världen på att fördela bollar ur den position han har, medan Kovačić är specialist på att själv ta sig ur knepiga situationer. Olika skills som funkar bra ihop.

Kroatien har ju dessutom en tradition av att ta fram bra spelare på just den positionen, förut hade de t.ex. Prosinečki och Boban som båda var strålande i VM '98.

Så vad gör Barcelona om Real Madrid köper sig en kroat som råkar vara en av världens bästa spelfördelande mittfältare? Jo, det skaffar sig en egen, förstås! Strax framför och centralt finns Ivan Rakitić, som var Sevillas kanske bäste spelare i förfjol och som gick samtidigt som Alberto Moreno för samma summa. Vi kan väl lugnt påstå att Barcelona gjorde en bättre deal än Liverpool där.

I Barça kom Rakitić mestadels att spela bredvid Xavi innan han flyttade till Quatar, i stället för att de två tvingats konkurrera om samma plats, men de fick båda kompromissa lite med sina respektive uppgifter i laget. På landslagsnivå finns inte den restriktionen, vilket gör att Rakitić blir det centrala navet, den spelare som allt offensivt ska byggas genom, och klarar han tempot i Barcelonas passningsspel så gör han det definitivt i EM också. Nu har han lite revansch att ta igen på alla tvivlar för VM i Brasilien, där han inte alls kom till sin rätta, men där han också användes nästan kriminellt felaktigt av Niko Kovač som jag annars tycker är en bra tränare.

Det lämnar i så fall utrymme till en striker och två yttrar. Eftersom Ivan Perišić (Inter) är självskriven på vänsterkanten och en mycket bra spelare har jag inte så mycket att tillägga där. Han kommer att springa och hugga på allt, och göra det bra. Längst upp hamnar då Mario Mandžukić (Juventus), mycket eftersom han är stark just som straffområdesspelare, och bra i luftrummet.

Det andra alternativet är nämligen Nikola Kalinić (Fiorentina), som inte bara är en versatil anfallare - han fyller dessutom år på samma dag som jag. Kalinić har gått den lite längre vägen och hela tiden blivit bättre och bytt upp sig. I dag är han 28 och har aldrig varit bättre. Men eftersom han kan ta högerkanten på ett ypperligt sätt får Mandžukić mitten, och Kalinić blir mer supportspelare. Den rollen tror jag han är helt okej med att ta.

---

Kroatien är fyllt av passningsskickliga spelare med individuella kvaliteter, har ett fantastiskt mittfält/anfall och en stabil backlinje där vänsterkanten är det enda egentliga frågetecknet. Dessutom finns det ett enastående urval yngre spelare som kanske inte är tillräckligt bra för att ta över om ett par nyckelfigurer skadar sig - men som definitivt kommer att utvecklas ytterligare, och som med erfarenhet härifrån kan gå vidare till senare mästerskap.

Därför tycker jag som jag inledde texten med att skriva nästan att det är fånigt att kalla Kroatien för en dark horse. De borde snarare på riktigt ses som en allvarlig medaljkandidat. Spanien möter de inte förrän i sista matchen, och Tjeckien i andra borde de slå förhållandevis enkelt - så det är i första matchen, den mot Turkiet, som de ska ut och spela sig igenom allt motstånd.

Den matchen har potential att bli en av gruppspelets allra mest underhållande. Jag tänker i varje fall inte missa den.