Speltips: Inför EM, dag 13: Spanien

Det här är inlägg 13 i en serie om 24 inlägg inför EM - ett om varje lags trupp och historia. Ett nytt inlägg publiceras varje dag.

Vissa länders historik är precis lagom långa för att skriva precis lagom mycket om. Andra kräver lite jobb för att få ut något ordentligt av. Spanien däremot skulle kunna fylla volymer.

Att de är en av favoriterna är rätt självklart. Det är det alltid - det har de alltid varit. Men sedan de till slut äntligen faktiskt började omsätta favoritskapet i två EM-guld och ett VM-dito har det blivit ännu mer befogat.

Stommen i laget har förstås inte blivit yngre sedan triumferna, och många är fortfarande kvar. Ryggraden gör troligen sitt sista EM ihop, kanske sitt sista mästerskap. I truppen finns fyra spelare som gjort över hundra landskamper, och ett par som börjar närma sig. Alla utom en av dem är 29+, en utmärkt ålder för en fotbollsspelare men också något som kräver en framtidsplan.

Lyckligtvis saknar Spanien inte direkt unga talanger som redan slagit igenom i stora klubblag - och vi ska gå igenom en del av dem här - men jag tror att efter EM måste de börja skolas in mer än vad som redan skett.

I kvalet hade spanjorerna en generellt snäll grupp, men även sådana skall bemästras, och kritiken lät inte vänta på sig när de fick stryk av Slovakien borta i andra matchen. I övrigt undkom Vicente del Bosque helt fadäser, och det slutade 9-0-1 och med klar gruppseger. I de åtta matcherna som följde på förlusten släppte laget in summa noll mål.

---

Som kuriosa apropå insläppta bollar kan nämnas att Spanien aldrig förlorat med mer än två mål i EM, och sannolikheten för att så skall ske i gruppspelet är nog låga, även om de lottades in i den tillsammans med Sveriges grupp svåraste kvartetten. För detta borgar Spaniens numera klassiska högtempospel, som bottnar i en väl beprövad modell. Det är ingen direkt avancerad taktik vi pratar om, men den kräver hög individuell skicklighet och god lagmoral.

del Bosque, som numera adlats till markis som tack för sina insatser, är en gammal Real Madrid-räv, han har både spelat och tränat klubben i en massa år totalt. Från Real finns också givetvis Iker Casillas... nej, vänta. Han spelar ju i Porto numera. Med 166 landskamper har han flest i Spanien någonsin, en bra bit före de åtta David de Gea (Manchester United, f.d. Atlético Madrid), som skulle gått till just Real om det inte vore för att ett papper faxats över för sent, skrapat ihop.

Men de Gea är bara 25 och Casillas ett decennium äldre. Hans tid kommer. Vad vi enkelt kan klargöra är i alla fall att två av världens bästa målvakter finns på plats, och Sergio Rico (Sevilla) är inte riktigt på samma nivå men är ännu yngre (22), har många goda kvaliteter, och kommer med för att få mästerskapsrutin.

Framför målet spelar en ganska offensiv fyrbackslinje med mycket passningsskickliga spelare. Detta beskriver förstås iofs nästan hela det spanska laget, men ändå. Till den provisoriska truppen är åtta backar uttagna, och konkurrensen är stenhård - sju har chans på speltid.

I kvalet fick mängder av backar chansen, men det är delvis för att de blev klara tidigt och förbundskaptenen kunde experimentera samtidigt som de viktigare spelarna fick lite vila. Den fyrbackslinje som i normala fall är ordinarie består nämligen av lag från de tre överlägsna spanska klubbarna - Jordi Alba till vänster, Sergio Ramos och Gerard Piqué i mitten, och Juanfran till höger. Barcelona, Real Madrid, Barcelona och Atlético Madrid, alltså.

Som backuper finns även César Azpilicueta (Chelsea, f.d. Osasuna) och Dani Carvajal (Real Madrid) till vänster och höger, och Barcelonas Marc Barta i mitten. Spanien vann såväl U19-EM som U21-EM (två gånger!) för några år sedan, och flera spelare där har slagit sig in med bravur i La Liga även om landslagskonkurrensen är för tuff. Mikel San José är en sådan spelare, jag antar att han försvinner från truppen när den ska bantas klart, men han är strålande som mittback i Athletic Bilbao, där han lyckats göra 21 mål på 176 platser som försvarare alt. defensiv mittfältare.

--- (Här blev det paus över natten pga den helspanska CL-finalen. Vilket jävla drama!)

De fyra backar som jag påstår kommer att få spela är 30-29-27-31 år gamla, medan de andra fyra är 26-25-24-26. Det är ett mycket bra exempel på hur återväxt kan byggas, och det fortsätter sedan i samma stil på mittfältet.

Här kan ingen anklaga del Bosque för att vara överdrivet Real-vänlig. Kärnan består av Sergio Busquets, Andrés Iniesta och Cesc Fàbregas - Barcelona, Barcelona och f.d. Barcelona. Busquets roll kan vi nog skriva in med bläck redan nu, han är en fantastisk defensiv mittfältare och är ohotad på positionen trots att det inte direkt saknas bra spanska spelare dit. Jag skulle nog påstå att han är bäst i världen på det han gör. Det är en mindre skam att han inte får så mycket rubriker som de mer offensiva spelarna.

Båda yttermittfältarna är givetvis offensiva, rörliga, passningsskickliga och gärna även snabba. Igen, det beskriver halva laget. Men Fàbregas brukar få förtroendet och han kan spela på valfri kant så det är förstås en extra fördel.

Att sedan i så fall Iniesta får den sista mittfältsplatsen beror inte bara på att han en oerhört duktig och har 107 landskamper under bältet, utan är även ett resultat av uteslutningsmetoden.

Teoretiskt sett spelar nämligen Spanien med tre anfallare, det är ju trots allt 4-3-3. Men i praktiken handlar det snarare om att utnyttja så många mittfältare som möjligt, även om de får spela i anfallsroller, eftersom spelstilen är så välanpassad för det. Ska vi gå enbart efter vilka roller spelarna formellt har blir det alltså mer ett 4-3-2-1 med extra högtställda yttrar.

På så sätt kan vi få in två till yttrar, fast ännu högre upp, och då blir det David Silva (Manchester City, f.d. Valencia) och Pedro (Chelsea, f.d. Barcelona) som tar de rollerna - av ungefär samma skäl som vanligt. De är inskolade, de har mest rutin, och kanske är de också bäst. Det lämnar fyra spelare som se och lära-backups: Koke (Atlético) Isco (Real), Thiago (Bayern München, f.d. Barcelona) samt Saúl (Atlético).

Detta förklarar också varför del Bosque till stor kritik lämnade en massa erfarna forwards hemma - Diego Costa, Paco Alcácer, Fernando Torres... Det finns bara plats för en på topp och då valdes de två som ansågs passa bäst in, med två till som reserver varav minst en lär bantas bort före EM. Det rör sig om Álvaro Morato (Juventus, f.d. Real) och Nolito (Celta de Vigo) som får konkurrera, där Morato fått mest speltid och varit minst skadad. Dessutom är han yngre och en mer renodlad striker än Nolito, som mycket oftare får rotera.

---

Vad som vid första anblick ser ut som ett enormt pussel är alltså inte så jättesvårt att lösa om det gås igenom metodiskt. Och del Bosque har en metodik i allt han gör, en tydlig taktik, och en som inte spelar så stor roll om den blir sönderläst - Spanien är så bra på att rulla boll att det handlar mer om deras egen motivation än om motståndarnas försök att stoppa dem. Mot de allra bästa lagen gäller detta förstås inte, men det vore fortfarande en oerhörd överraskning om de inte vann sin grupp.

Med det sagt är tjeckerna aldrig dåliga, Turkiet ser mer spännande ut än de gjort på länge, och Kroatien går absolut inte att räkna bort - de är förstås stora favoriter till andraplatsen.

För Spanien är det här mästerskapet en chans till revansch för den förnedring de fick utstå i Brasilien-VM, för många spelare i startelvan deras kanske sista stora mästerskap - och så kan de förstås ta sitt tredje raka EM. Då skulle de ha flest segrar någonsin, och flest raka någonsin. Det vore beyond enormt.