Speltips: Inför EM, dag 9: Tyskland

Det här är inlägg 9 i en serie om 24 inlägg inför EM - ett om varje lags trupp och historia. Ett nytt inlägg publiceras varje dag. På grund av Göteborgsvarv (status: fortfarande skitkasst tränad, men kom runt i alla fall) och mycket jobb med stundande EM-tips och sånt kom serien av sig lite, men jag tar igen det nu med fyra texter i dag!

Tanken var att skildra varje lags historik lite i början, och så har jag också gjort med övriga lag hittills. Men herregud, Tysklands Fußballgeschichte skulle fylla åtskilliga volymer. Dessutom är jag lätt partisk då jag i egenskap av halvtysk alltid har ett bra lag att heja på i mästerskapen.

Så jag börjar med att rabbla lite statistik. Etta på ELO-rankingen, femma på FIFAs. Fyra VM-guld, tre EM-diton. Minst semi i fyra raka VM, minst kvart eller motsvarande i alla VM från 1954 och framåt. Ja, och så 7-1 mot Brasilien i Brasilien för ett par somrar sedan. Det var roligt.

Ändå skulle jag nog påstå att Tyskland varit halvt uträknade, halvt utpekade som för gamla i nästan alla mästerskap efter misslyckandet i VM 1998 (Kroatien vann med 3-0 i kvartsfinalen och var överlägsna såväl i anfallet som i det från båda sidor mycket fula fysiska spelet). Fram tills för tio år sedan då.

Allt det ändrades med Jürgen Klinsmann och Jogi Löw, som delade uppfattningen om att Tyskland skulle bygga nytt, skulle bygga ungt, skulle spela offensivt. Tyskland skulle sluta reagera på andra lag, Tyskland skulle definiera fotbollen. De skulle vara bäst scoutade, bäst förberedda. De skulle ha den bästa mentala träningen. Om det krävdes att göra intervjuer med juniorspelares föräldrar och lärare, då gjordes också intervjuerna.

Till hemmafesten 2006 hade Tyskland - förstås, som alla VM-värdar - en fantastisk lottning, men ingen väntade sig några resultat. Det här skulle vara mellanmästerskapet där gammalt mötte nytt - Lehmann, Frings och Friedrich var bärande spelare, Klose vann skytteligan och Ballack var kapten, samtidigt som nya namn som Podolski, Lahm, Mertesacker och Schweinsteiger introducerade sig i startelvan.

2010 var filosofin igång på allvar, nu enbart under Löw, och ett ungt Tyskland överraskade alla med sin offensiva, unga fart. 2014 gick det ett steg till och de vann hela VM i Brasilien. Få klarar av att konvertera det till framgång även i nästa mästerskap - kan Tyskland lyckas?

---

I dag har de unga spelarna blivit den gamla stommen i landslaget - eller lagt av. Lahm, Mertesacker och Klose har tackat för sig. Schweini har gått till Manchester United numera, han är kapten i landslaget men har varit skadad sedan i mars och nya läkaruppdateringar skjuts upp hela tiden. Podolski (Galatasaray), Sami Khedira (Juventus) och Mesut Özil (Arsenal) är bärande spelare fortfarande. Manuel Neuer (Bayern München) tillhör den lilla gruppen av världens absolut bästa målvakter. Betyder det att laget är gammalt?

Nej, absolut inte. Schweinsteiger är 31 och han är äldst i laget - hur många andra länder kan skryta med det? Bara fyra spelare i första trupputagningen (som ska bantas något sedan) har fyllt 30. En är 29, en är 28, tre är 27. Löw har lyckats förnya samtidigt som han bevarat det gamla, och en del av orsaken till att de spelare som känns gamla inte riktigt är det är förstås att de tillåtits slå igenom som så unga.

Det är klart att vissa av de yngsta kommer att bantas bort, eller möjligen få sitta på bänken. Julian Brandt, Julian Weigl och Joshua Kimmich ska spelas in gradvis, nu när Tyskland har råd med det. De personifierar också det nya tyska tänket i Bundesliga, där klubbarna numera bygger på ett helt annat sätt, och det plötsligt finns fler och fler som kan utmana om CL-platser. De tre ungdomarna ovan spelar för Bayer Leverkusen, Borussia Dortmund och Bayern München. Men ur den inhemska ligan har även spelare från Schalke 04, Köln, Wolfsburg och till och med Hoffenheim tagits ut.

Tillsammans med tio utlandsproffs ger det en mycket stabil bredd utöver spetsen. Frågan är hur den ska fördelas i praktiken, och i kvalet hackade det betänkligt även om laget till slut - förstås - kvalificerade sig hyfsat bekvämt ändå.

---

Den gode Löw ställer upp laget lite olika mest hela tiden, men att Neuer står är ingen direkt hemlighet. Skadar han sig kan Marc-André ter Stegen (Barcelona) ta över med den äran.

Sedan tror jag att specifik uppställning handlar mycket om skadeläget. I dagsläget är Schweinsteiger alltså osäker, och detsamma gäller Mats Hummels (Borussia Dortmund - men såld till Bayern München), Mario Götze (Bayern München - men kommer att lämna i sommar) och Marco Reus (också Dortmund). Götze är dessutom trots att han bara är 23 och avgjort en VM-final kraftigt ifrågasatt av klubblaget, där han gjort sig impopulär och där Karl-Heinz Rummenigge i går gick ut öppet och sade att han inte är välkommen kvar.

Men talang saknas ju inte direkt. Är Götze ett tveksamt namn och Klose har slutat, då blir det trotjänaren Mario Gómez (Beşiktaş) som ställer upp som striker. Att spela med två anfallare tror jag inte alls på, och att döma av resultaten när Löw experimenterat åt det håller är han nog inne på detsamma.

Med två anfallare varav ingen är striker riskerar du också att inte få in bollarna när du tar upp resten av laget i den hastighet och med överlappningar och djupledslöpningar som Tyskland är så bra på. Dessutom är resten av offensiven så pass bra ändå. När både Italien och Tyskland testade nytt i en träningslandskamp i mars spelade tyskarna vad som i praktiken såg ut som ett 3-4-2-1 med sju offensiva spelare, och de vann 4-1 även om det inte är någon direkt indikation.

I den matchen fick Thomas Müller spela i sin favoritroll snett bakom strikern med mandat att gå in centralt precis när han vill. Det är samma position som han har i Bayern München och som han är en av de bästa i världen på. Att han startar där är också en självklarhet. Frågan är mer om de ska spela med två eller tre i bredd där uppe, och vem som i så fall tvingas ut på kanten.

De andra spelare som är aktuella i samma linje är Reus och Özil, möjligen Julian Draxler (Wolfsburg), men han är nog snarare en spelare som är högaktuell för VM 2018.

I grunduppställningen, givet att alla är friska, spelar Jérôme Boateng (Bayern München) och Mats Hummels på mittbacksplatserna. Eftersom laget saknar en riktigt bra vänsterback men Benedikt Höwedes (Schalke 04) kan gå ut på kanten gör han troligen det, annars får Jonas Hector (1. FC Köln) chansen. Samma problem finns på högerbacksplatsen, och Boateng kan gå ut dit men då måste Höwedes eller någon annan fylla på in, och vad händer om Hummels inte kan spela eller någon annan blir skadad? Sebastian Rudy (Hoffenheim) är visserligen uttagen, men mer troligt är i så fall att Emre Can får spela där. Han har under Klopp blivit riktigt bra i Liverpool i år, och även om det är en helt annan position än han har där så har Löw försökt skola in honom lite längre back i landslaget.

Framför finns Toni Kroos (Real Madrid) och Khedira, orsakerna till att Can i så fall får flytta bakåt. Tyskland skulle inte vinna något på att spela 4-3-2-1, för då kan man inte dra nytta av sitt offensiva anfall, och inte 4-3-3, för då saknar laget en välbehövlig striker och får inte ut något av vare sig Özil eller Müller. Så Can får finna sig i att spela andrafiol, fast han är å andra sidan bara 22 år gammal.

---

Som kuriosa kan nämnas att UEFAs officiella material gör gällande att Gündoğan och Ginter lär få starta. Ingen av dem är uttagen i EM-truppen. Bra koll där, UEFA.

Lite bättre koll tror jag ändå att Joachim Löw har. Eller snarare: knappast någon annan kommer att komma lika väl förberedd till mästerskapet. Kan det borga för en ny framgång? Tyskland är det bästa laget i EMs historia, med tre guld (delat bäst med Spanien) och tre silver (delat bäst med Sovjet).

Den grupp de hamnat in är också relativt enkel - notera ordet "relativt". Nordirland, Polen och Ukraina är alla länder som ska avfärdas men som kan nagla sig fast om de får chansen. Men om inte Tyskland vinner gruppen är det en besvikelse på alla plan och några till.