Speltips: Inför EM, dag 8: Slovakien

Det här är inlägg 8 i en serie om 24 inlägg inför EM - ett om varje lags trupp och historia. Ett nytt inlägg publiceras varje dag. På grund av Göteborgsvarv (status: fortfarande skitkasst tränad, men kom runt i alla fall) och mycket jobb med stundande EM-tips och sånt kom serien av sig lite, men jag tar igen det nu med fyra texter i dag!

Slovakiens idrottshistoria är förstås till stor del införlivad i den tjeckoslovakiska. Som egen nation har landet spelat fotboll i drygt 20 år, sedan upplösningen av Tjeckoslovakien 1993. Den som kan sin andra världskrigs-historia vet förstås att Slovakien bröt sig loss temporärt mellan 1939-1945 och i praktiken blev en tysk lydstat, för att slippa annekteras av nazisterna. Jag tar med det som kuriosa eftersom de faktiskt även hade ett fotbollslandslag under den perioden.

I modern tid kvalade så Slovakien äntligen in till sitt första mästerskap 2010, och fick åka till Sydafrika efter att ha vunnit den kanske enklaste gruppen i kvalet - från fjärde seedningsgrupp. Och väl där gjorde de det hedervärt och åkte ut i åttondel mot Holland. Men sedan hände något, och i de två kommande kvalen var de långt bort från avancemang.

Nu har de kvalat in igen, i praktiken genom att vara bättre än Ukraina, och även genom att besegra Spanien hemma med 2-1 - spanjorernas första kvalförlust på 37 matcher. Ingen förväntar sig att de ska vara något annat än slagpåsar. Kan de utnyttja det?

---

Slovakerna har, förstås, två stora stjärnor i sitt lag. Det rör sig om Martin Škrtel (Liverpool) och Marek Hamšík (Napoli) - kapten och vicekapten, och de två slovaker som allmänheten har god koll på är bra. Det är också de två som har gjort flest landskamper i det aktiva landslaget, men i och med att Slovakien är ett relativt ungt land är plats 2-8 på listan över flest gjorda landskamper aktiva spelare.

Jag gillar också att båda är sina klubblag trogna - Škrtel har spelat i Liverpool sedan 2008, och Hamšík i Napoli sedan 2007. Men där Hamšík vuxit ut som en av världens bästa spelare (han är på god väg mot sin fjärde raka inhemska "Årets spelare"-vinst) har Škrtel dragits med skador och tappat mer och mer i sin positionering hos Liverpool.

Därmed representerar han också ett allmänt problem Slovakien har. Förbundskaptenen Ján Kozák har tagit ut ett gäng spelare som är yngre förmågor, som tagit sig ut i Europa, och som är det slovakiska landslagets framtid. Det rör sig om spelare som Norbert Gyömbér (Roma, lån från Catania), Erik Sabo (PAOK) och den mycket lovande Ondrej Duda (Legia Warszawa) - men de är inte ordinarie än, det är äldre killar som kanske har ett till kval och mästerskap kvar i kroppen men som sedan kommer att behöva lämna över.

Knäckfrågan är alltså: ska Kozák ta ut laget för att få störst chans i pågående mästerskap, eller satsa på att spela in rutin och en ny kärna som förhoppningsvis kan kvala in till 2018 års VM? (Slovakien har England i gruppen och kommer att få det svårt att vinna den, men i övrigt är den ganska snäll.)

Det finns förstås några killar som kan facilitera övergången, när den nu blir av. Hamšík är fortfarande 28 och kan absolut bli den stabila stomme som såväl landslag som nya spelare kan se som den naturliga ledaren, lite som den roll Zlatan har axlat i det svenska landslaget. Vladimír Weiss (Al-Gharafa) är 26 och Róbert Mak (PAOK) 25, båda har vuxit fram som ordinarie offensiva yttrar vilket innebär att hela det offensiva mittfältet tillhör ungefär samma generation.

---

Annars var ju tanken att Slovakien skulle ha ett ungt landslag nu, med massor av nya förmågor som imponerat som juniorer. Ni som följde Sveriges lag i U17-EM 2013 minns förstås att de blågula slogs ut på straffar i semi, och sedan tog brons i hela U17-VM senare under året. Värdnation för EM den gången var Slovakien, och de vann faktiskt Sveriges grupp, slogs ut i den andra semin, och tog sig imponerande till åttondel i VM där Uruguay blev dem övermäktiga.

Men sedan har inget riktigt hänt. I Sverige jobbar vi med att slussa vidare spelarna till U21 och därifrån ut till proffslivet. Att tre fjärdedelar försvinner på vägen är fullt normalt. Vi har dessutom ett enhetligt spelsystem och rutiner som går igenom alla landslagen från pojknivå upp till senior. Slovakien saknar den enhetligheten, och de unga spelare som är med i truppen har företrädesvis inte gått via U21.

---

Det var lite grann en parentes i sammanhanget. Om vi återgår till Kozák så var han en offensiv mittfältare i Tjeckoslovakien för en sisådär 35 år sedan. Nu spelar han oftast 4-2-3-1, med varianter inom 4-5-1, men grundtanken är densamma. Om du nu har Marek Hamšík i laget, då spelar du honom i en central roll som offensiv mittfältare. Sedan beror resten på vad du har för anfallskrafter i övrigt.

I Slovakiens fall saknas en riktigt bra striker. Róbert Vittek hade länge den rollen, och han har gjort flest mål för landslaget av alla spelare, men han har inte varit ordinarie på länge. Vad finns det då för alternativ? Michal Ďuriš har svårt att ta en plats i Viktoria Plzeň. Adam Nemec har samma problem i Willem II, och för den delen någonstans. Det är inte direkt Real Madrid och Barcelona vi snackar om här.

Nemec har genomgående varit förstavalet genom kvalet, men oavsett vem Kozák väljer måste han kunna följa upp på sidorna för att Slovakien över huvud taget ska kunna ha ett anfall. Det är där Weiss och Mak som jag nämnde förut kommer in.

I så fall innebär det att två defensiva mittfältare får ganska stort ansvar. De två mittbackarna möter högt upp, och därmed finns det ytor på kanterna där laget är sårbara. Här satsas det främst på hårdföra, erkänt stabila gossar. I kvalet gick det bra, då släppte de in åtta mål på tio matcher men tre kom när laget i princip redan var klart för slutspel.

Škrtel är förstås den givna generalen, men vem som spelar bredvid honom är en helt öppen fråga. Alltså blir det ett val mellan att matcha utifrån motstånd eller utifrån att spela ihop sig. Tommy Svensson hade ett liknande problem inför hemma-EM och försökte skola in halva Sveriges mittbackar bredvid Janne Eriksson. Ett tag trodde jag att Kozák skulle göra likadant, men han har naglat ned det till tre huvudsakliga alternativ.

Ján Ďurica (Lokomotiv Moskva) är en offensiv mittback som kan få en chans mot Wales och/eller Ryssland. Tomáš Hubočan (Dynamo Moskva) är en mer allround spelare som fick en nytändning när han gick från Zenit och som blivit bättre och bättre senaste åren. Kornel Saláta är den stabilare sortens spelare, men klart sämre än de andra två.

Framför mittbackarna lär Juraj Kucka (Milan) och Viktor Pečovský (Žilina) vara självskrivna, och Norbert Gyömber tror jag har spelat till sig högerbacksplatsen trots att just den positionen varit indirekt orsak till fyra insläppts mål på två matcher mot Schweiz och Luxemburg. Vänsterbacksplatsen återstår att se. Teoretiskt skulle Hubočan kunna spela där också, men då finns det plötsligt ingen där alls för att försvara längre, så det är ett nödalternativ tycker jag.

---

Som jag skrev om Wales blir matchen mellan de båda lagen lite grann av en ödesmatch. Vinnaren där kan ta chansen att gå vidare, och sedan vet man aldrig vad som händer (lex Danmark, lex Grekland). Till skillnad från Wales har Slovakien svar på de hot som motståndarna erbjuder. Om de sedan är tillräckligt bra, eller tillräckligt ihopspelade, eller inne i en generationsväxling - det återstår att se.

Även mot Ryssland och England kan slovakerna absolut underskattas. Det är definitivt ett av de lag jag kan tänka mig att lägga spel på redan nu, eller åtminstone hålla lite koll på för att följa värdet i. Problemet är ju att om de gör en dålig insats mot Wales kommer de att få en troligen alldeles för stor uppförsbacke i de andra två matcherna, och gör de en bra insats kommer oddsen på dem att sjunka. Så det är lite allt eller inget - vill jag spela på dem mot Ryssland och England bör jag förmodligen göra det innan EM startar, men då är det samtidigt även ett spel på den första matchen mot Wales.

Det är en luring.