Speltips: Inför EM, dag 2: Rumänien

Det här är inlägg 2 i en serie om 24 inlägg inför EM - ett om varje lags trupp och historia. Ett nytt inlägg publiceras varje dag.

Vi har inte sett Rumänien regelbundet på länge i de stora internationella sammanhangen. De slogs ut i gruppspelet i EM 2008, men annars börjar det bli rätt många år bakåt till deras starkare period, när de kvalificerade sig till allt 1990-2000 utom EM i Sverige.

Många av oss minns förstås hur Thomas Ravelli på Brolins inrådan stod kvar extra länge på mållinjen och på det sättet överlistade Petrescu och Belodedici i kvartsfinalen 1994... ah, the memories. Men vad har hänt sedan dess?

En kraftigt bidragande orsak till Rumäniens fall som internationell fotbollsnation var att Gheorge och Gheorge försvann från scenen ungefär år 2000, precis när de slutade kvala in konstant. Det är förstås Popescu och framför allt Hagi vi snackar om då - de båda blev årets fotbollsspelare i Rumänien tretton gånger på sexton år. Efter dem har ingen riktigt axlat manteln. Adrian Mutu och Cristian Chivu tillhörde båda eliten, men har också båda lagt ned sina internationella karriärer.

Faktum är att jag inte tror så mycket på Rumänien alls, och de är här framför allt för att de fick en vansinnigt generös lottning i kvalet. Gruppen innehöll Nordirland, Ungern, Finland, Färöarna och Grekland, och med rådande situation i Grekland visade sig deras toppseedning helt felaktig.

Men ska de lyckas genom något kommer de att lyckas på grund av ett tätt försvar - det var så de kvalade in, med bara två insläppta mål, och det är förstås mycket imponerande i vilken grupp som helst. Inget annat land var bättre defensivt i hela kvalet.

---

Fiorentinas målvakt Ciprian Tătărușanu har en stor del i det. Han flyttade utomlands först som 28-åring, men blev förstekeeper i fjol när Neto flyttade, och har varit tillräckligt bra för att vinna just den där utmärkelsen som årets fotbollsspelare. Bakom honom finns en okej reserv i Costel Pantilimon, men han får inte speltid i Watford, så Tătărușanu är definitivt förstavalet.

Dessa båda herrar är 30 och 29, och över lag känns Anghel Iordănescus trupp lite som sista natten med gänget. Många kommer att falla för åldersstrecket någon gång, och stommen i laget blir bara äldre. I viss mån tycker jag synd om Paul Papp (Steaua Bukarest) som prenumererade på högerbacksplatsen i landslaget ända till mitten av kvalet, men som inte ens finns med i truppen. I stället kommer Alexandru Mățel (Dinamo Zagreb) att spela där. Resten av backlinjen är helt självkriven: kaptenen Vlad Chiricheș från Napoli kommer att bilda ett traditionellt mittbackslås med Dragoș Grigore (Al-Sailiya), och bredvid dem finns Rayo Vallecanos Răzvan Raț på vänsterbacken som jag tycker aldrig egentligen varit dålig.

Medelåldern här är nästan 29, och det är bara Grigore som är ordinarie i sitt klubblag - som alltså är ett mittenlag i den qatariska ligan. Iordănescu väger därför upp med två till direkt defensiva mittfältare, men exakt vilka som får chansen är ganska oklart.

Huvudvalen är förmodligen Ovidiu Hoban (Hapoel Be'er Sheva), som åtminstone är ordinarie men som spelar i den inte jättebra israeliska ligan, och Mihai Pintili (Steaua Bukarest). De är 33 och 31 år gamla - börjar ni ana ett tema? Lucian Sânmărtean (Al-Ittihad) och Andrei Prepeliță (Ludogorets Razgrad) är de andra valen - 36 respektive 30 år.

Då har vi inte ens kommit till Rumäniens stora problem. 30-åringar kan försvara sig bra, de kan vara mogna och de vet vad disciplin är - och ofta har de spelat tillsammans ett tag och kan varandra. Men vem ska göra målen? Rumänien mäktade bara med elva mål framåt under hela kvalspelet, sämst av alla lag som kvalificerade sig, utom Albanien som gjorde två färre matcher på grund av en ett lag mindre grupp.

Här har vi också den direkta anledningen till att Iordănescu spelar 4-2-3-1: han vet att han måste ha flera personer upp i anfallet för att ha en chans att få in bollen, och han vet att det inte kommer att hända tillräckligt ofta för att inte behöva ett rejält disciplinerat försvar, med många defensiva spelare. Det uppstår lätt ett glapp mellan de olika lagdelarna. I den allra sista träningsmatchen före EM, mot Ukraina, flyttade laget i praktiken upp en man från varje position, vilket resulterade i 3-5-2 och en vinst med 1-0, men jag har svårt att se sådana experiment fortsätta under själva mästerskapen.

Claudiu Keșerü (Ludogorets Razgrad) har varit förstavalet som spets i kvalet större delen av tiden, efter att ha tagit Bogdan Stancus (Gençlerbirliği) plats. Keșerü har bara tio landskamper, och han är förstås nästan 30 han också (Stancu fyller 29 under mästerskapet), men han har åtminstone ett hyggligt målfacit under den perioden, och framför allt slänger han inte bort lika många chanser som Stancu gör - mycket viktigt i ett lag som får för få chanser. Alternativet hade varit 4-4-2 med samma två defensiva mittfältare, men då kommer de inte till skott lika ofta. Därför får Ciprian Marica (Steaua, ej uttagen, 30 år och knappt 70 landskamper) inte följa med, han hade varit en ren backupanfallare och sådana finns det inte plats för i truppen.

Det lämnar i så fall en offensiv tremannalinje bakom strikern. Gabriel Torje (Osmanlıspor) har den stora fördelen att han kan spela på valfri kant, och han är "bara" 26 men har ändå näst flest landskamper i hela truppen, så han är självskriven som ytter. Udinese har lånat ut honom till olika spanska och turkiska klubbar ett år i taget sedan 2012 nu, och han har varit rätt bra oavsett vart han kommit.

Sedan är det relativt fritt om de andra platserna. Jag trodde för någon månad sedan att Constantin Budescu (Dalian Yifang) skulle få chansen, men han kom inte ens med i truppen - mycket säkert för att han spelar i Kina. Det gör att Sânmărtean kan få platsen, eller Stancu, men mer troligt är att Alexandru Maxim (Stuttgart) får nyckelpositionen. Han är tillräckligt bra för att navigera runt spelet, och ska han spela funkar han bättre centralt än på flanken. I så fall går Alexandru Chipciu (Steaua) in som vänsterytter och kompletterar anfallet.

---

Ärligt talat är resten av truppen med för att de måste ha med fler spelare, eller i några få fall för att se och lära, men skulle en skada uppstå blir det problem på nästan vilken position som helst. Startelvans höga medelålder har jag ältat till leda redan, men det är synd - Rumänien kommer att få en helvetisk generationsväxling om några år, och det ser ut att kunna bli en till period med resultattorka.

I gruppen finns även Frankrike, som man möter i öppningsmatchen på Stade de France, och tar man poäng där ska man ha all heder. I så fall kommer vi att få se mängder av välformulerade karaktärsmord i fransk media dagen efter. Men även Schweiz är klassen bättre, och jag tycker att Albanien ser mycket hungrigare ut med.

Om Rumänien tar mer än 2-3 poäng blir jag mycket förvånad, och de lär inte göra särskilt många mål heller.