Din guide till NHL 2023/24: Central Division

Varje lag får ett betyg på respektive lagdel; målvakter, backar och forwards. Totaltbetyget sammantaget bestämmer hur lagen rankas. För att inte texten ska mala på för långt har jag sammanställt resultatet istället för att gå in på varje enskild spelare som utgör grunden för betyget. För att få fram det betyg som jag sammanställt använder jag mig av samma modell som legat till grund för tidigare säsongers simuleringar. Jag skrev några rader om modellen förförra säsongen för den som vill läsa på lite mer om hur jag arbetar modellbaserat. Jag påminner dock om att modeller i all ära är ett hjälpsamt verktyg, men bara ETT verktyg i en stor verktygslåda. Styrkan med modeller gör sig som bäst när de komibneras med ett skarpt hockeyöga och en förståelse för sannolikheter. Det är kombinationen som ligger till grund för de speltips jag tar.

Inför NHL 2023/24

Den här säsongen har det rörts om ordentlig i vissa lag och som alltid gäller det att försöka landa rätt i förhandsanalysen för att ge sig själv bra förutsättningar inför säsongen. Utmaningen är som alltid att förstå hur man ska värdera nya spelare in i lagen, föregående säsongs prestationer och mycket annat. Årets upplaga av NHL tycker jag ska bli riktigt spännande, känslan vid första anblick såväl som vid mer djuptgående grävande indikerar att ligan är jämnare än på mycket länge. Flera av de givna topplagen förra säsongen har delvis urholkats och lagen underifrån kryper sig närmare.

1. Dallas Stars

Dallas Stars gjorde en stark säsong åter igen och efter att ha skrapat ihop 108 poäng i grundserien tog man sig slutligen förbi Minnesota Wild och Seattle Kraken i slutspelet innan man tillslut föll mot Vegas Golden Knights i Conference-finalen. Stars har ett lag som bör ha mycket goda chanser att återigen ta sig till ett slutspel och gå långt. Alla ingredienser finns på plats.

Inför denna säsong har laget inte gjort några radikala förändringar. De har fortsatt kvar en av ligans absolut bästa förstakedjor i Jason Robertson. Roope Hintz och Joe Pavelski. Bakom trion som öste in mål förra säsongen har de plockat in Matt Duchene och Craig Smith. Duchene är en riktig klassvärvning och ger Stars ett nästan löjligt fint djup i kedjorna. Utöver värvningarna har laget fortfarande kvar rutinerade Jamie Benn, Tyler Seguin, Evgenii Dadonov och Mason Marchment samt fjolårs rookien Wyatt Johnston som prickade in 24 mål i grundserien. Här finns såväl bra spets som djup, en av ligans starkars forwardsgrupper helt enkelt.

Tar vi en titt på backarna finns det gott om kvalitet även här. Miro Heiskanen sticker såklart ut som en av ligans bästa backar, men det finns gott om kvalitet även omkring honom. I målet är det fortsatt Jake Oettinger och Scott Wedgewood som vaktar målet, även det ett mycket bra målvaktspar. Det finns egentligen inga till synes uppenbara svagheter och jag skulle bli förvånad om inte Dallas blandar sig i Stanley Cup-racet på allvar även denna säsong. Jag tycker att divisionsrivalen Colorado kanske besitter en något högre höjd, men djupet i Dallas forwardsgrupp kombinerat med bra spets och spelare som är väl bekanta med varandra gör mig något mer optimistisk till laget från Texas och jag är inne på att värdet primärt ligger här. Speltips i rutan längst ner.

2. Colorado Avalanche

En av favoriterna enligt spelbolagen att bärga Stanley Cup, för tredje, fjärde säsongen i rad? Topp sex ser som vanligt urstark ut med spelare som Nathan Mackinnon, Mikko Rantanen, Valeri Nichushkin och Artturi Lehkonen. Nu är frågan bara om laget kan studsa tillbaka efter debaklet i fjol där man fick se sig utslagna av Seattle Kraken redan i förstarundan.

Det jag ofta har varit kritisk kring har varit Avalanche "botten sex", de två första kedjorna har allt som ofta de senaste säsongerna varit bland ligans bästa medan tredje och fjärdekedjan har lämnat en del att önska. Inför årets säsong har de försökt råda bot på det, men har de lyckats? Det ser ut som vi kommer få se en helt nykomponerad tredjekedja med Miles Wood, Ross Colton och Tomas Tatar. Min första reaktion var att det lämnade en del att önska, men ju mer jag funderade på det undrar jag om det inte är rätt skapligt ändå. Det finns gott om rutin mellan de tre herrarna och nog har alla tre en del offensiva kvaliteter. Tatar har varit med länge i gamet kommer från en fin säsong i NJ Devils med 48 poäng på 82 matcher i grundserien. Miles Wood och han har varit lagkamrater de senaste två säsongerna och känner varandra väl. Addera sedan en Ross Colton som gjorde 16+16 som tredje/fjärde linear i Tampa Bay och nog ska de kunna förse Colorado med en inte allt för pjåkig kedja jämfört med tidigare säsongers motsvarighet.

Det var kännbart stundtals att Colorado saknade Gabriel Landeskog förra säsongen och tyvärr ser det ut som de kommer få göra det även hela den kommande säsongen på grund av hans trasiga knä. För att fylla ut luckorna som J.T. Compher och Alex Newhook lämnar bakom sig i toppkedjorna har Avs plockat in Jonathan Drouin och Ryan Johansen. Jonathan Drouin gick som trea i draften 2013 och har aldrig riktigt fått den utveckling han spåddes. Mycket tack vara en skadebenägenhet som hemsökt honom hela karriären. När han väl är hel och fin har han mjuka handleder och kan bjuda på fina framspelningar. Det känns dock som en chansning att plocka in den skadebenägne Drouin, men att han skulle kunna bidra i offensiven är det ingen tvekan om. Ryan Johansen har de senaste sju säsongerna varit en nyckelspelare för Nashville och det får ses som en solid rekrytering, även om den inte får mig att hoppa jämnfota.

Med ligans bästa backpar i Cale Makar och Devon Toews behöver inte Colorado oroa sig för att stärka upp backsidan. Här finns det även goda kvaliteter i Samuel Girard och inte minst Bowen Byram som förhoppningsvis får vara hel den här säsongen. I mål är det fortsatt Alexandar Georgiev som ska leda laget bakifrån och hittills har han gjorde det bra. Avs kanske inte har ligans vassaste målvaktspar, men Georgiev håller hög nivå och med materialet framför honom är det inget problem. Trots att jag tycker att Colorado ser ut att ha fyllt luckorna skapligt är det relativt många nya spelare in, dessutom med lite skadebenägenhet. Att Colorado har ett gäng riktigt fina spelare råder det ingen tvekan om, det som lämnar mig lite kluven är om det räcker för att åter igen vara en så pass given utmanare som bolagen vill göra gällande. Jämförelsevis är känslan att vi till exempel får någonting mycket stabilare i divisionsrivalen Dallas Stars.

3. Minnesota Wild

Minnesota är ett av de där lagen som det känns som att det sällan händer så mycket omkring. Denna säsong är inget undantag, och kanske finns det ingen större anledning att ändra på så mycket. Wild har fortfarande ett mycket kapabelt lag som tillhör den klick i NHL som ska ha hygglig chans att skrapa ihop 100+ poäng under en säsong.

Tar vi en titt på det offensiva kretsar mycket kring förstakedjan och Kirill Kaprizov som går från klarhet till klarhet. Han blev stört av lite skador förra säsongen men är en av ligans allra vassate målskyttar, vilket 40 mål på 67 matcher i grundserien vittnade om. Bakom honom är det kanske inte riktigt samma stjärnglans, men gott om kvalite. Ryan Hartman, Mats Zuccarello, Matthew Boldy, Joel Eriksson Ek med flera håller en hög nivå. Styrkan för Wild har varit just en väldigt hög lägsta nivå på spelarna de har till sitt förfogande.

Det har inte skett några större förändringar och jag tycker att det är rimligt att ranka laget likvärdigt som förra säsongen. Ett lag som bör lösa en slutspelsplats utan störra bekymmer. Sen är dock frågan om laget räcker till för att gå så mycket längre. Jag ställde mig mer positiv till dem för någon säsong sedan. Förstå mig rätt, det är fortfarande ett väldigt bra hockeylag som ska ha vår respekt, men det skriker inte precis Stanley Cup-vinnare om dem, speciellt när lagen omkring ser ut att stärkt sina aktier.

4. Winnipeg Jets

Det var ett tight race i Western Conference i slutet av förra säsongen mellan Winnipeg Jets, Nashville Predators och Calgary Flames om vilka som skulle knipa den sista slutspelsplatsen. Tillslut var det Jets som drog det längsta strået. Glädjen blev dock kortlivad efter att man såg sig mosade av Vegas Golden Knights med 4-1 i matcher direkt i förstarundan. Nu ska Jets försöka återupprepa bedriften och ta sig till ytterligare ett slutspel.

Inför säsongen har det rört en del på sig. Bland annat har Blake Wheeler dragit till NY Rangers och Pierre-Luc Dubois har stuckit till Los Angeles Kings. Istället fyller Jets luckorna med Gabriel Vilardi, Alex Iafallo och Rasmus Kupari. Spontant är ersättarna faktiskt inte så tokiga, även om de inte riktigt är lika spetsiga som Wheeler och Dubois. Både Vilardi och Iafallo har varit riktigt bra under sin tid i Kings, och de lär inte skämma ut sig i Jetströjan. Unge Cole Perfetti gjorde även han en stark säsong som rookie med 8+22 på 51 matcher och har blivit ett år äldre. Jag tycker kanske inte att Winnipeg ser riktigt lika offensiva ut som förra säsongen, men nog är det fortsatt gott om kvalitet kvar i forwardsgruppen. Håller sig Kyle Connor, Mark Scheifele och Nikolaj Ehlers bara hela finns det gott om spets.

Det går inte att snacka Winnipeg och inte nämna Josh Morrissey som gjorde en fantastisk säsong och verkligen fick ett genombrott, 76 poäng på 78 matcher är inte illa för en back. Nu återstår det att se om han kan följa upp succésäsongen och visa att det inte var en parantes. Winnipeg verkar nöjda med backarn från förra säsongen och har valt att inte förändra någonting. Jag tycker det tillsynes är rätt av dem, Jetsbackarna skötte sig överlag bra förra säsongen. Kvar i målet har man fortfarande Connor Hellebuyck som inte behöver någon närmare presentation, han är fortsatt en av ligans bästa målvakter. Bakom honom hittar vi Laurent Brossoit, som faktiskt har tre säsonger med Jets i bagaget och nu återvänder efter två år med Vegas Golden Knights. Hellebuyck lär dock fortsatt få spela 60+ matcher i grundserien. Allt som allt bör Jets kunna lösa ett slutspel men inte mycket mer än så.

5. Nashville Predators

I Nashville får vi stifta bekantskap med en rad nya spelare på nyckelpositioner. Under pågående säsong och under sommaren har en kärna av spelare vi lärt känna i Nashville dragit vidare. Ryan Johansen, Mikael Granlund, Mattias Ekholm, Nino Niederreiter, Tanner Jeannot och Matt Duchene som alla spelade i Predators förra säsongen är inte längre kvar i Nashiville-organisationen. Det är ett gäng radikala förändringar och delvis nödvändiga för att få till en förändring med dyra kontrakt och uteblivna resultat. Frågan är dock vad ett ordentligt omstuvat Predators kan hoppas på denna säsong.

För att täcka upp för alla spelare som försvunnit har man bland annat plockat in Ryan O´reilly, Gustav Nyquist och Denis Gurianov. Spelar som inte kan anses vara fullgoda ersättare för allt laget har tappat. Inför säsongen är det helt klart ett försvagat Nashville vi kommer att se. Där det däremot ser desto stabildare ut är bland backarna och målvakterna. Fortsatt har laget en väldigt fin backsida med Roma Josi i spets. Men även Ryan McDonagh och Tyson Barrie tillsammans med nyförvärvet Luke Schenn håller hög klass. I målet är det fortfarande briljanta Juuse Saros som kommer vakta, en av ligans allra bästa målvakter.

Även om offensiven lär ta en del stryk har Preds fortfarande kvar en del kvalitet. Inte minst Filip Forsberg och Thomas Novak som förra säsongen var några av de största ljusglimtarna kommer fortsatt vara en viktig del av Nashvilles offensiv även den här säsongen. Summa summarum är det dock ett svagare lag till följd av nödvändiga trejds, och att nå ett slutspel tror jag kommer bli kämpigt. Laget klarade inte av att göra det förra säsongen och det finns inte mycket som talar för att de ska mäkta med det denna säsong heller, Saros kan inte vinna alla matcher åt Predators.

6. St. Louis Blues

Det blev en riktig skitsäsong för St. Louis Blues förra säsongen. Ynka 81 poäng skrapade laget ihop och även om det var en underpresation sett till truppen är det inte mycket som talar för att de helt plötsligt har blivit ett slagkraftigt slutspelslag till den här säsongen. Det har inte varit några drastiska förändringar under sommaren, mest spännande är tillskottet av Kevin Hayes. Inget som gör mig speciellt exalterad, tyvärr. Tappet av Vladimir Tarasenko under förra säsongen gör mig än mindre optimistisk, Hayes ersätter knappast hans offensiva förmågor. I övrigt har det inte hänt något speciellt nämnvärt.

Vi ska inte ta ifrån Blues att de har några riktigt talangfulla spelare i laget. Jordan Kyrou, Pavel Buchnevich och inte minst Robert Thomas vet hur man spelar hockey. Men börjar vi jämföra laget de ställer på isen i början av den här säsongen jämfört med starten av förra ser det inte bättre ut. Då hade laget bland annat Tarasenko som tidigare nämnt, men även Ryan O'Reilly, som länge varit en mycket viktig kugge i laget. Tappet av bägge de spelarna har man inte klarat av att ersätta och den generella känslan är att Blues är ett lag som är i en negativ trend. I mål är det fortfarande Jordan Binnington som kommer äga förstaspaden och det med råge. Hans målvaktskollega är Joel Hofer som hittills bara har 8 matcher i NHL på sitt CV. Lägg därtill att Binnington inte kommer från någon succésäsong och även den lagdelen ser inte ut att vara något att hurra för.

Visst ska vi inte utesluta att Blues skulle kunna vara med och slåss om en Wildcard-plats eller liknande, de underpresterade trots allt ganska grovt förra säsongen, men allt jag ser är ett svagare lag jämfört med vad som stod på isen i början av förra säsongen. Jag kommer dock inte lägga några pengar på att de missar slutspel, då spelbolagen verkar vara överens om att de sannolikt inte spelar slutspel den här säsongen.

7. Arizona Coyotes

Arizon blev trots allt en positiv överraskning för mig förra säsongen. 70 inspelade poäng och näst sist i Central kanske inte ringer högt men vi får komma ihåg förutsättningarna. Inför säsongen var tankarna inte alls höga om Coyotes varken av mig eller spelbolagen och truppen riktigt tunn. Inför kommande säsong har det inte skett några mirakel men ett par injektioner inger åtminstone hopp om en något ljusare framtid.

Logan Cooley är ett lovande ungt löfte, född 2004, som varit dominerande i den amerikanska collegehockeyn är kanske för grön för att ge något jättelyft till Coyotes redan den här säsongen, men han är ett franchisenamn för klubben. Förövrigt har Arizona fått in Sean Durzi, Troy Stecher och Mathew Dumba för att stabilisera backsidan. Det är kanske inte namn som får mig att hoppa jämnfota, men det är rutinerade NHL-spelare som håller skaplig klass för ligan. Durzi är en back som smyger lite under radarna för många. Han kliver in på sitt tredje år i NHL och har under sina två första säsonger med LA Kings skrapat ihop 65 poäng på 136 fighter, så där finns lite offensiv uppsida utöver hans defensiva egenskaper.

Bland forwards har Coyotes plockat in Jason Zucker, Alexander Kerfoot och tagit tillbaka Nick Bjugstad. Inga spelare det ryker om men lite likt backarna är det stabila NHL-lirare. Framåt kommer det dock fortsatt mycket kretsa kring Clayton Keller som stack ut ordentligt i den interna poängligan med 31 poäng mer än Nick Schmaltz som var två. Det är inte så att Arizona plötsligt ser ut som något topplag, eller ens nästan är med i snacket om slutspel ännu, men nog går det åt rätt håll. Framförallt tycker jag att Arizonas stryka ser ut att ligga i ett skapligt djup i forwardsgruppen. Många kommer sannolikt kasta en blick på truppen och döma ut dem, jag skulle dock inte bli förvånad om vi får se dem bättra sig med 10-12 mer inspelade poäng den här säsongen. Värt att nämna är att Arizona har Jakub Voracek och Shea Weber på "Injured Reserve list", men det är tveksamt att vi ser någon av dem på isen den här säsongen, om ens någonsin igen.

8. Chicago Blackhawks

Connor Bedard! Connor Bedard! Connor Bedard! Det mest kommer att handla om den unga talangen som spås en lysande framtid. Av allt att döma är han en fantastisk hockeyspelare redan nu och han inleder en ny era för Chicago Blackhawks. I WHL gjorde han 71 mål och 72 assist (!) på 57 matcher. Det är ingen överdrift att säga att han redan nu kommer hålla bra NHL-klass. Sen tror jag det kan vara bra att förstå att han samtdigt inte är en ny Connor McDavid. Delvis för att han har en helt annan spelstil och delvis för att det är att kräva alldeles för mycket av honom. Redan under sin rookiesäsong snittade McDavid över 1 poäng/match, så vi får ta det lilla lugna, pressen är stor nog på Bedard ändå. Det sagt så är detta ett momentumskifte för Blackhawks.

Även om det allra mest kommer kretsa kring Connor Bedard finns det spelare omkring honom också. Det har inte skett några jättedrastiska förändringar. Mest nämnvärt är Nick Foligno och Taylor Hall som tillsammans med Ryan Donato stärker upp forwardsgruppen. Jag är inte övertygad. Taylor Hall är långt från den spelare han var för några år sedan när han vann Hart Memorial-trofén. Han har absolut fungerat skapligt i Boston Bruins där han har kunnat gå i en mer tacksam roll och inte behöva vara lagets stora stjäna. I Chicago kommer han sannolikt få gå i förstakedjan med Connor Bedard och plötsligt kommer han vara i händelsernas centrum igen. Jag tror inte den rollen passar honom längre.

Bland backarna är det främst rookien Kevin Korchinski som ska bli spännande att hålla ögonen på. Annars är det som de senaste säsongerna, Seth Jones, som i princip bara är något att ha. I mål kommer det vara Petr Mrazek och Arvid Söderblom, ett av ligans svagaste målvaktspar, även om Söderblom har framtiden för sig. Det mest kommer i slutändan trots allt hänga mycket på leveransen från Bedard, och jag är inte sugen att förlita mig allt för tungt på en 18-årig rookie, även om det är den mest spännande rookien sedan McDavid. Jag ser mycket mer fram emot vad Chicago har att bjuda på om några år!

Speltips