Vi ska fortsätta att snacka upp premiäromgången i Serie A där vi beger oss till söndagen för ett utav fyra möten som tar vid på kvällen och jag tänkte titta närmare på Parmas möte med Udinese som jag tycker är intressant, särskilt ur en spelrelaterad vinkel.
Parma är alltså tillbaka i Serie A och det känns smått surrealistiskt att få skriva dess namn i en spelblogg 2018 redan, detta Parma som var ett utav de första lagen jag följde som liten med stjärnspelare i varje lagdel gick ju tillslut mot ruinens brant och försvann till och med ifrån Italiensk fotboll under ett par månader 2015, efter att ha varit ett lag ständigt kämpandes i botten och tillslut blev deklarerade bankrutt. In kom nya investerare och klubben satsade uppåt från scratch och man är nu här ett par år senare, i fotbollens finrum och ser allt att döma ut redo att fightas för att stanna här men det var ingen självklarhet då klubben var dömd till poängavdrag för bara några veckor sedan.
För inte var det på ett smärtfritt sätt man gick upp heller utan sommaren har kantrats utav en dom mot klubben efter att dess spelare varit inblandad i någon form utav SMS-konversation som tyddes som uppviglande till matchfixning, men efter överklagan och en konsensus om att det i själva fallet handlat om "spontan jargong", så klarade man sig utan poängavdrag. Däremot är anfallaren inblandad i soppan, Calaio, avstängd ett par månader.
In har ett gäng spelare kommit och förutom Gervinho, som inte är aktuell för spel här, har man fyllt på truppen med Serie A-rutin. Målvakten Sepe från Napoli, Bruno Alves, Luca Rigoni och Biabiany är några utav namnen. Inters talangfulle ytterback Dimarco hittar vi även här tillsammans med skadade Ciciretti och Bastoni, inte heller att glömma Massimo Gobbi från Chievo. Tränas gör man av den relativt okände D'Aversa som haft laget under två säsonger med imponerande resultat, hans Parma spelar en 4-3-3 uppställning och man är någorlunda progressiva och har en fallenhet för att anfalla.
Försäsongen har inte varit mycket att hänga i granen och förlusten mot Pisa hemma i Coppan blev en käftsmäll utan dess like, man borde dock ha gjort bättre och med ett par förväntade nyförvärv i elvan blir man åtminstone till en början att räkna med, men det är lite frågetecken kring försvaret trots allt och Sepe är jag tveksam till om det är en målvakt som håller dig överstrecket i 38 matcher.
Udinese då, ja vart har vi dom. En sällan skådad nedmontering utav laget är någonstans det jag kommit fram till. Pozzofamiljen i topp har uppenbart noterat vart kassaflödet kommer in ifrån (Premier League och Watford) och efter att gjort sig av med Granada på botten så undrar man ju vad som ska ske med denna anrika klubb som man ägt sedan 1986. In har man dels anställt en 36-årig spanjor som tränare vars namn är Julio Velazquez, en herre som huserat i både Betis och Villarreal. Han kommer senast från Alcoron i den Spanska Segundan, där han tog den lilla klubben till en 13:onde plats under sin sista säsong och dessförinnan var han i Portugisiska Belenenses ett kort tag. Samtliga anställningar har varit under mindre än ett års tid, förutom Alcoron då.
Man har även sålt Meret till Napoli, otroligt duktige Jankto, Widmer, Perica, Halfredsson och Danilo - samtliga startspelare ur fjolårets lag och även om det inte var en direkt succéartad säsong, så är det en kärna som är borttagen. Förutom Mandragora från Juventus, i en chockerande fördelaktig affär för mästarna, så har det hittat in tre för mig okända sydamerikanska spelare (Pussetto, Musso, Vizeu) samt Hidde ter Avest och Opuku från Twente och Club African. Någon blir säkert bra på sikt, det brukar vara så med Pozzo, men knappast något som övertygar. Anderlechts Teodorczyk gjordes klart på deadline day skall sägas också men knappast aktuell här.
Inte heller har man övertygad under försäsongen, man vann visserligen en match emot Leicester men inte mycket mer än så som är nämnvärt och när det var dags för tävlingsmatch räckte man inte till mot Benevento i Coppa Italia, där det slutade 1-2 efter förlängning. Velazquez ställer upp med en 4-2-3-1 uppställning med trots två "6:or" på plan, som visserligen är Mandragora och Fofana, verkar det inte räcka till för att täcka upp för den backlinje som känns väldigt svag sett ur Serie A-mått. Enda positiva jag kan hitta gällande Udinese är att Lasagna sprutat in mål på försäsongen, något som kommer att behövas hålla i för att lyckas klara sig kvar. Udinese att åka ur finns till relativt lockande priser för övrigt, om någon vill ha något spännande att följa under säsongen.
Matchen som sådan förväntar jag mig bli ganska underhållande, kanske inte i form utav spelmässig briljans utan snarare målchanser. Det är många pussel för båda tränarna att lägga här och i viss mån ska även flertalet spelare drillas in i deras system. Jag vill få det till en fartfylld kamp och spår ganska mycket misstag, åtminstone inledningsvis. Det lär vara full fart på läktarna på Stadio Ennio Tardini och även om jag misstänker att Udinese kommer att vara de som blir bollförande, så kommer Parma att gå för vinst och det är även min föraning att detta inte alls kommer att passa Udinese att matchen utspelas så. Jag har noterat en rätt så konstig tro på Udinese här på bortaplan som jag inte alls håller med i och för mig hittas värdet i dels hemmalaget när oddsen nästintill ligger lika, men med dessa förutsättningar kan jag inte heller låta bli det fina priset vi hittar på ett överspel.
Mina två spel i matchen blir således följande:
Parma -0.25 spelas till 2.21 hos Pinnacle.
Ö2.5 mål i matchen spelas även det till 2.32 hos Pinnacle.
Lycka till!
Åldersgräns 18 år. Spela ansvarsfullt. Särskilda villkor kan tillämpas för bonusar. Spelar du för mycket? Besök eller ring stödlinjen.se, 020 - 81 91 00
Veckans bästa sportbonusar
