Speltips: Inför West Ham - Stoke: två mittenlag i kris

Det var ju inte så här något av lagen skulle inleda säsongen. Stoke har ett av de mest spännande lagen i ligan, med en sagolik förmåga att glänsa till men också otroliga bottennapp. West Ham var två dåligt timade förluster mot slutet från att sno en Champions League-plats från ingenstans i fjol.

Men nu ligger Potters tolva, och Hammers är fjärde sist. Så vad hände egentligen?

Innan vi börjar - du hittar alla odds på vår oddssida och all statistik på vår h2h-sida!

West Hams fall och fel

Om vi börjar med West Ham så finns det en till viss del befogad kritik mot Slaven Bilić, som går ut på att han kommer in, haussar upp sitt lag, får grymma resultat under en säsong och sedan tappar luften. Men jag är inte helt säker på att det är vad som faktiskt hänt. Det finns många skäl till raset, och jag tänker lista dem i ordning från minst till störst.

Till att börja med måste vi komma ihåg att även om West Ham nådde strålande resultat i fjol - de vann t.ex. borta mot Arsenal, Man City och Liverpool - så var det en säsong där i princip samtliga klassiskt bra lag underpresterade. Det förklarar nu inte ensamt de 15-20 poängen skillnad mot de senaste åren, men det är en start.

En annan viktig orsak är flytten. Sedan i höst spelar West Ham på Londons Olympiastadion, i en helt absurt bra deal som t.ex. Arsène Wenger varit mycket tjurig över. Jag förstår honom. Han tvingades hjälpsanera sin klubbs ekonomi i åratal efter att Emirates gick på några miljarder totalt. David & David, Sullivan och Gold - som totalt äger ca 6/7 av klubben - fick Olympiastadion i princip till skänks av London samtidigt som de slipper nästan alla stora kostnader, som underhåll, uppvärmning och polisiära insatser.

Ekonomiskt är det en orimligt fantastisk deal, det säger sig självt. Men det tar tid att jobba in stämning på en ny arena också. Och en kraftig skillnad mot många andra klubbars hemmaplan är att Olympiastadion inte primärt är en fotbollsplan utan är konstruerad för att kunna ta emot mängder av olika sorters event. Supportrarna vittnar om att de velat ha en mycket bättre närhet till spelarna, och polisen har inte lärt sig att hantera folkflödet än.

Kanske är det också därför West Ham har börjat plocka poäng igen efter sin långa svacka. På de första sex matcherna vann de en - en hemmamatch mot Bournemouth - och förlorade alla de fem andra. Må vara att de hade flera svåra matcher under den perioden; ska de ha något på den övre halvan att göra måste de kunna plocka svåra poäng mot topplagen, och för den delen enklare borta mot West Brom eller hemma mot Saints.

Men skälen tar inte slut än.

Ett stort problem är att West Ham har värvat riktigt konstigt i somras. De har massor av riktigt bra mittfältare, särskilt nu efter transferfönstret, och absolut ingen enhetlig mittfältsuppställning. Jag tycker att det känns som ett nybörjarmisstag i Football Manager - att värva en massa roliga spelare bara för att sitta där och upptäcka att de inte funkar ihop.

Illa hjälpt av skador har Bilić därför testat fem uppställningar på tio PL-matcher. Tjugoen utespelare har funnits i startelvorna. Motsvarande siffror för t.ex. konstant skadedrabbade Arsenal är en uppställning och sexton utespelare, en ganska tydlig diff.

Det går att illustrera väl med två spelare också: Cheikhou Kouyaté och Håvard Nordtveit. Senegalesen tycker jag genuint synd om. Han borde kunna prestera bättre, och han har spelat varje minut hittills i ligan. Men han har fått göra det på åtminstone sex olika positioner - hur ska han då någonsin kunna åstadkomma något konsekvent? Dessutom får han påfallande ofta spela tillsammans med Mark Noble, Hammersikonen som ärligt talat börjar bli lite till åren. Båda spelare gillar att gå framåt samtidigt som bollen förs offensivt, lite på hockeymanér, och tycks ha mandat att göra så också. Det är bara det att oavsett vilken formation Bilić testat så innebär det att det öppnas gigantiska luckor på det defensiva mittfältet. För att kombatera det har norrmannen Nordtveit satts in. Han är en defensiv mittfältare på riktigt, men har fått hamra runt även på kanter och i backlinjen. Dels på grund av skador, men dels också på grund av - ja, vem vet? Det finns ingen logik i det.

Sedan hjälper det förstås inte att Ayew, Sakho, Carroll, Masuaku, Töre, Cresswell, Lanzini och Byram alla haft skadeproblem. Men även med alla dessa friska är det svårt att formera mittfältet ordentligt.

Till att börja med: Lanzini är den ende spelaren i hela West Ham som klarar av att luckra upp försvar ordentligt, och Payet är en av ligans potentiellt bästa playmakers. Det går inte att lämna dem ute, och allt som oftast får de spela bredvid varandra högt på det offensiva mittfältet. Eftersom anfallarna har skador har Zaza fått stanna där - men han gör inte mål, det gör Antonio just nu. Därför har Antonio rentav flyttats upp som striker, men han är inte tillräckligt bra i den rollen.

Så Lanzini, Payet och Antonio är alla givna mittfältare. Det är därför Bilić försöker få in fem sådana i nästan varje uppställning han testar. Men med dessa tre klara, var ska Kouyaté och Noble in? Det går ju inte gärna att spela fem offensiva killar där. Och om någon av dem ska bort, vem i så fall? Kouyaté är strålande på huvudet och på interceptivt spel, men Nordtveit är den defensivt lagda mittfältaren. Och att kicka Noble - ikonen, kaptenen - för att han blivit lite för gammal och dålig när han inte ens är 30... det vore inte jättepopulärt bland fansen heller.

I fjol favoriserade Bilić 4-3-3, gärna i offensiv variant, och det fungerade för att han inte köpt på sig för många mittfältare. Men ska han spela det i år finns det plötsligt minst två överflödiga spelare - och vad gör han i så fall nu när Ayew är tillbaka?

Jag hade personligen kickat Noble (lex Wayne Rooney) och gått med Kouyaté och Nordtveit tillsammans. Antonio tvingas spela striker, Zaza tas bort ur ekvationen. Då får Ayew plats på kanten och såväl Payet som Lanzini kan gå med uppåt även om de inte får vara så centralt som de hade velat. I så fall finns det också, vilket är minst lika viktigt, backup på positionerna - Kouyaté kan bytas ut mot Noble, Nordtveit mot Obiang, Antonio mot Töre, och så vidare.

Sedan behövs "bara" en frisk Carroll eller Sakho i mitten också, och med en läkt backbesättning så kanske de kan börja slåss om poäng igen. Det behöver de verkligen, för efter Stoke ska de möta Spurs, Manchester United, Tottenham och Liverpool.

Hur hittade Stoke formen?

Så kommer vi till gästerna, som inför säsongen blev av med cirka en miljard spelare varav alla utom en gick gratis eller på lån, och samtliga till sämre klubbar. Det var bara Marc Wilson som gick för en kostnad - £2M till Bournemouth, där han inte får spela efter sin försäsongsskada.

I gengäld har de tagit in några spelare de verkligen behövde:

* Bruno Martins Indi gick på lån från Porto över säsongen och har klivit rakt in som ordinarie. Det är en jättebra värvning, och även om han fick en fruktansvärd start så har han hittat rätt när han placerats bredvid hårdföre kaptenen Ryan Shawcross i mittbackslåset. De senaste fem matcherna, när de spelat ihop där, har de bara släppt in tre mål totalt.

* The Welsh Xavi, Joe Allen, som aldrig kommer att bli kvitt det epitetet, gick från Liverpool för £13 miljoner och det har visat sig vara ett riktigt kap. Han kan växla mellan flera olika mittfältspositioner, och problemet han hade i sin förra klubb var att han aldrig riktigt var förstavalet på något av dem. Att han ville flytta var helt enkelt för att han ville in i en startelva, och för Stoke har han fått det. Allen har flyttats runt en del även här, men det är som offensiv mittfältare och nav han lever upp till det där fåniga smeknamnet.

* Wilfried Bony gick även han in på lån, från Manchester City där han var helt överflödig under Guardiola. Alternativen var bristfälliga så det var verkligen en behövlig värvning, och skadar han sig (han är inte helt fit just nu vad det ser ut) så får klubben problem. I senaste matchen, mot sin gamla klubb Swansea hemma, gjorde han sina två första mål, och jag tycker han börjat bli bättre nu, även om han måste upp ett par nivåer.

Notera gärna att jag inte pratar om de spännande spelarna i Stoke nu, för sådana finns det en del. Främst personifieras de av trion Krkić, Arnautović och Shaqiri, som samtliga fick gott om uppmärksamhet när de signade för en engelsk mellanklubb.

Det är bara att deras förmågor varierar hejvilt. Spelar de på toppform alla tre har de jätteskoj och leker in fem mål. Gör de inte det... ja, då blir det katastrof rätt fort. Det finns ju en anledning till att de hamnade i Stoke, och den anledningen stavas bristande stabilitet.

Just därför trycker jag gärna på Indi, Allen och Bony. Alla skänker välbehövlig stabilitet till någon lagdel - till och med Bony, av det enkla skälet att med honom vet du vad du får.

Att Krkić underpresterat i år är tyvärr en tråkig sanning, och det är när han bänkats och Shaqiri kommit tillbaka från sin vadskada som laget börjat gå bättre. Faktum är att Shaqiri förlorat alla sinaa PL-matcher utan Shaqiri, och inga med honom.

Det blir väldigt mycket "när den här spelaren kom på plats i laget så blev laget bättre", och det är sant. Dessutom måste vi komma ihåg att Stoke hade sin formsvacka samtidigt som de mötte City och Spurs, och Everton borta - tre mycket svåra matcher. När de nu fått möta Sunderland, Hull och Swansea har de också tagit tre ganska komfortabla vinster, sina tre första för säsongen, och klättrat upp i tabellen. Nu har de bara en poäng upp till den där niondeplatsen som de prenumererat på de senaste åren.

Stoke borde spela precis som de gör nu: 4-2-3-1 med en striker, en kreativ playmaker, och två tekniska yttrar. Två defensiva mittfältare, ett rejält mittbackslås, och två ytterbackar som i ärlighetens namn egentligen borde förstärkas men som håller tills vidare.

Det innebär alltså att alla sex nyckelspelare i princip placerar sig själva: Bony striker, Allen offensiv central mittfältare, Arnautović & Shaqiri yttrar. Och så Martins Indi och Shawcross mittbackar.

Tyvärr dras Stoke även med problemet att de är väldigt sårbara på många nyckelpositioner. Det finns ingen naturlig backup till det defensiva mittfältet - Cameron och Whelan - heller; Charlie Adam t.ex. håller inte måttet på den här nivån riktigt, utom mot klart sämre lag. Och ytterbackarna är jag som jag redan nämnt tveksam till.

Om själva matchen

Det är två lag med helt olika form, helt olika tabellägen, helt olika problem och ärligt talat helt olika förutsättningar som brakar samman på lördag. Jag gillar Stokes chanser med asian handicap eller halvgardering. West Ham kommer att fortsätta ha problem fram tills dess att de blir skadefria och lär sig den hårda vägen vilka de måste bänka. Stoke å sin sida har löst sina kortsiktiga problem men måste värva sig till lösningar på de långsiktiga.

I nuet är det alltså Stoke som har övertaget sett till läget. Och att West Ham har hemmaplan spelar inte lika stor roll, ärligt talat - Olympiastadion är inte deras riktiga hemmaplan än.

För båda gäller att det här är en ganska skaplig värdemätare för var de står. Och för båda gäller också att en förlust till eller två väldigt fort kan putta ned klubben i katastrofläge.