Speltips: Inför Arsenal - Tottenham: två huvudstadslag i helt olika form

Londonderby! I fjol kom St. Totteringham's Day, dagen då Tottenham inte längre kan gå om Arsenal i tabellen, väldigt sent - närmare bestämt först i sista omgången, och med en poängs marginal. Spurs verkade inte bry sig, vare sig spelare eller tränare, och fansen var allt annat än nöjda.

Nu gick ändå Tottenham till Champions League och gjorde därmed sin bästa säsong någonsin i Premier League, så för alla utomstående är det bara en parentes i sammanhanget. Men för supportrar och för klubbens lillebrorsmentalitet man fått tvingas dras med så länge är det dags för ett riktigt hatmöte nu. Och Gunners har förstås inget emot att spä på elden.

Du hittar alla odds på matchen här, och all h2h-statistik här!

Skarpa kontraster i siffrorna

Jag gillar att grotta ned mig i statistik, och det finns ganska mycket intressant att ta del av här. Båda lagen spelar en innehavsbaserad fotboll, och de ligger på ca 55-56 % possession i snitt - högst efter City och Reds.

Men hur det yttrar sig i praktiken är en annan femma.

Vi skulle kunna sammanfatta det som att Arsenal är mycket tryggare i att konsekvent behålla bollen än i att kriga om den. Det ser vi också enkelt i ganska mycket statistik. Jag listar en del punkter jag tycker är relevanta här.

* Arsenal slår kortast passningar i hela ligan, medan Tottenham ligger bland de lag som slår längst passningar i snitt. Till viss del beror det på att Arsenal vill behålla bollen längs med marken medan Spurs gillar att dra passningar från vänsterflanken till höger eller tvärtom. Men det övergår också i nästa punkt:

* Tottenhams första instinkt när de erövrar bollen i ett farligt defensivt läge är att slå bort den. Arsenals är att spela bort den. Skillnaden är enorm: Arsenal har gjort färre sådana utspel än något annat lag i hela ligan - medan Tottenham har gjort näst flest av alla. Och vidare:

* Spurs är näst bäst i luften i hela ligan, men har medelstats i alla övriga sorters vunna dueller. Det rimmar väl med att de slår längre passningar och plockar ned bollen oftare. Det visar också tydligt hur trygga mittbackarna är med luftbollar, och det är i regel svårare att få kontroll över en boll som plockats i en luftduell än en som vunnits längst med marken, så det makes sense att det blir fler längre utspel.

* Vi kan även konstatera att Spurs är sämst på interceptions i hela ligan (100 st) medan Gunners har gjort 190 och är näst bäst på det. Helt i linje med ovanstående resonemang.

* Skillnaden i spelstil yttrar sig också tydligt i att Tottenham foulat fjärde mest i hela ligan - medan Arsenal varit allra snällast. Men samtidigt tar Spurs lika mycket som de ger, och de får väldigt mycket mer stryk i regel också.

* Slutligen tycker jag det är intressant att Arsenal gjort betydligt fler assists (16 mot 10) trots att Tottenhams chanser föregås av avsevärt fler passningar. Det visar mycket tydligt på att Tottenham behöver någon eller något som konsekvent kan lyfta halvchanser till riktiga chanser, och riktiga chanser till mål. En Harry Kane, till exempel.

Tottenham

Jag lyssnade på en podcast härom veckan där de skämtade om att Tottenham kan bli det första laget någonsin att gå obesegrade genom högstaligan utan att vinna den. Det var inte så seriöst menat, men det finns helt klart en poäng där. Tio matcher in på säsongen har de fem vinster, fem förluster, ligans överlägset bästa försvar - och ett pinsamt tydligt beroende av Harry Kane.

Den långe strikern förväntades vara skadad i cirka två veckor till, och har missat hälften av matcherna med en fotledsskada. Nu är han tillbaka i träning något tidigare än beräknat, och finns med i truppen som är uttagen till derbyt. Pochettino har dock sagt rent ut att "han kanske är tillgänglig, men det blir svårt att spela honom från start", vilket låter som en fullt rimlig hållning.

I hans frånvaro har nu Spurs spelat tre raka oavgjorda - mot West Bromwich, Bournemouth och Leicester, i tur och ordning. Även utan Kane är Spurs synnerligen förtjusta i att hitta målområdet, till exempel sköt de 20 skott mot Leicester, men de saknar kliniskheten. Janssen har inte fungerat i det syfte de hoppats, och bara gjort ett mål hittills (i den matchen, på straff). Att laget då skjutit flest skott i ligan hittills är inte så betydelsefullt. City och Liverpool har ju gjort ett mål mer per match.

Ändå skulle jag vilja påstå att det finns en markant skillnad mot föregående säsonger. Tottenham har alltid varit laget som kämpar väl och inte får med sig de extrapoäng de behöver. Raka motsatsen mot alla klyschor om italienska lag alltså. I år, och till viss del redan i fjol, har de plötsligt börjat få med sig en eller rentav två bonuspoäng i matcher som stått och vägt, och vilken inverkan det har på tabellen är tydligt redan nu efter en fjärdedel av säsongen.

I skrivande stund har vi tre lag på 23p, ett på 22p och så Spurs på 20. Är gällande status någon indikation kommer det också att bli de här fem lagen det handlar om - i fall inte något lag i toppen faller ur, eller om inte Everton eller Manchester United börjar få bukt på resultat och formsvackor.

Det enda övriga frånfallet av vikt är Sissoko, som är fortsatt avstängd.

Arsenal

Som vanligt har Gunners en ambulans på standby, men det rör sig mest om halvskador i alla fall. Ett jobbigt undantag är Per Mertesacker som inte lär se spel på yttterligare ett par, tre månader. Även Welbeck är definitivt borta. Men Bellerín verkar vara spelklar, och Walcott också. Cazorla, Monreal och Gibbs är mer tveksamma. Skadeläget kan dock ändra sig markant efter dess att den här texten skrivs.

Stommen i truppen blir inte direkt yngre heller, men det finns spelare som skulle kunna bli den där nästa generationen om de kan spelas in ordentligt.

Just nu tycker jag att den intressantaste spelaren Arsenal äger är Jack Wilshere... som spelar i Bournemouth. Han har aldrig riktigt hittat till A-laget, och nu på lån visar han ett självförtroende han saknat länge. Ett annat intressant lån är Joel Campbell i Sporting, och Calum Chambers i Boro. Märks ett tema? Jag gillar nu även en hel del unga spelare som inte är på lån också, och den egna talangfabriken har ju tagit fram Coquelin, Wilshere, Bellerín, Iwobi, Szczęsny... som är på lån till Roma, förstås.

Men det finns en avgörande skillnad i Arsenal nu jämfört med för bara några år sedan. Wenger har börjat värva på riktigt till slut, efter att ha hållit i plånboken medan det behövdes i många år. Jag gillar alla de större värvningarna från i somras, även om ingen till 100 % hittat in ordentligt i lag och spel än.

Hur ska lagen spela?

Med Kane halvt på skadelistan fortfarande lär Janssen få fortsatt förtroende. Poch gillar att köra på sin ensamma striker med snabb support från kanternaoch knäckfrågan brukar vara om det blir 2-3 eller 1-4 på mittfältet.

Tittar vi bakåt ser vi samma sak där - fyra backar. Punkt. Ett till allvarligt aber är att Tony Alderweireld, som jag äntligen lärt mig stava till, har samma skadestatus som Kane. I praktiken innebär det att Eric Dier kommer att bilda mittfältslås med Jan Vertonghen, medan Kyle Walker och Danny Rose tar hand om kanterna.

Med Dembélé borta lär Alli få chansen på det bakre mittfältet igen, bredvid Wanyama som jag gillat skarpt i år. Här någonstans sätts nyckeln till om Arsenal får ett offensivt övertag eller inte. Kan de komma förbi den bakre mittfältslinjen med bollen väl i behåll blir det mycket svårt för Tottenham att försvara sig. Men de kan inte bara springa i djupled, och de kommer att åka på pump om de försöker lägga längre eller högre bollar. (Varför nu Wenger skulle börja med det efter 20 år, men ändå.)

Alltså är det Alli och Wanyama som agerar de facto-porten till försvaret, samtidigt som de har ett viktigt ansvar för att se till så att bollen kan gå uppåt banan. Kom ihåg att Spurs gillar att spela över längre ytor och att flytta bollen mellan lagdelar. Här behöver hela mittfältet vara alert på att bollar kommer, och medvetna om när de ska skyffla dem vidare. Samtliga springer rätt mycket, särskilt Lamela och Eriksen som behöver täcka långa ytor för att kunna finnas där.

Ett grundproblem Tottenham har är att Janssen inte funkat som striker, medan Kane är skadad. Son har kvaliteter som lämpar sig väl för att spela striker ibland, men han är inte tillräckligt bra på det för att ligga där hela tiden, då blir det bara pannkaka. Att få den där sista bollen rätt, och att sedan få den på och i mål blir en utmaning. Särskilt när Koscielny och Mustafi står där framför Čech.

Om Tottenham är en trolig 4-2-3-1 kan vi nog kalla Arsenals uppställning för en definitiv sådan. Wenger gillar det - och ju fler skador han tvingas dras med, desto viktigare blir grundformationen.

De spelare som ska luckra sig förbi den där försvarsmittfältslinjen (i brist på bättre ord) är Alexis Sánchez och Mesut Özil, två humörsspelare som båda ser harmoniska ut för tillfället och därmed presterar fantastiskt. En knäckfråga för dem är att kanterna inte alls ser lika bra ut. Begränsar vi Arsenal till en bas och en spets är laget enastående. Men det finns flera frågetecken, främst på mitten, som varierar lite från match till match.

Därför kommer också Coquelin att tvingas bära ett större defensivt ansvar än han hade kunnat göra med en till Coquelin bredvid sig. När Bayer Leverkusen läste sönder Tottenham i CL nu i veckan berodde det till stor del på att tyskarna aldrig tillät Spurs att titta upp innan de slog sina bollar. Det var konstant hög press, och genom att tvinga ut bollarna bakåt på kanterna kom även den engelska pressförsöken av sig. Då spelade det ingen roll att bollen mest var i värdarnas ägo.

Så borde Arsenal också vilja spela. Men de har fel spelare för det. Vad de i stället kan göra är att försöka passa sönder Tottenham offensivt. Det klarar även nuvarande wingers (t.ex. Iwobi och Ramsey om alla andra är skadade). Då ska bara bollen dit också. Här får backarna en viktigare roll än i andra matcher. Om Koscielny slår en djup boll mot Sunderland gör man rätt i att höja på ögonbrynen, men gör han det här kan det vara vad som tillåter Özil att gå längre upp i banan.

Slutsatser

Pochettino har byggt en väldigt ung trupp - endast andramålvakten är över 30 ens, och nästan alla är under 28! Men en bidragande effekt är att hela truppen inte håller samma kvalitet. Spurs saknar den bredd som krävs för att hålla genom två inhemska cuper, en liga, och ett Champions League-deltagande dessutom. Nu har de (planenligt) åkt ur ligacupen, och de ligger allvarligt i skiten i CL - nära att åka ur, men gör de det tvingas de till att spela i Europa League. Med stundande vinteruppehåll skulle de behöva få tillbaka Kane för att inte hela laget ska stå och falla med ett par, tre skador.

Arsenal å sin sida ser ut att ha sin starkaste trupp på länge, och goda titelchanser. Det säger vi i och för sig nästan varje säsong. Men kanske är det deras tur i år. Efter den första oplanerade plumpen mot Liverpool och en oavgjord match mot Leicester har de vunnit alla matcher utom en, och i den (0-0 hemma mot Middlesbrough) hade de 74 % boll. De är klara för avancemang i CL och ser ut att kunna vinna gruppen för en gångs skull. Ligacupen ser också bra ut.

Det är omöjligt att inte hålla Arsenal som storfavoriter, men vi ska också komma ihåg att Spurs är ensamma om att inte ha förlorat i årets Premier League. Samtidigt har de inte vunnit på sex matcher nu.

Och som vanligt i det här derbyt kan det mycket väl bli så att vi får slänga allt vad statistik och taktik heter ut genom fönstret efter tio minuter.