Speltips: Inför Chelsea - Leicester

Inför Chelsea - Leicester

Den första matchen i den 8e spelveckan av 2016 års Premier League spelas mellan Chelsea och Leicester. Storlaget som fortsätter underprestera vecka in och vecka ut, mot bragdlaget från i fjol som klappat ihop fullkomligt under den första delen av den här säsongen.

Det känns onekligen som en match, som för bägge lagen kan vara direkt avgörande för hur den resterande delen av året sedan kommer att utveckla sig. Förlorar Leicester ytterligare en match är man redan nu indragna i bottenstriden, medan en förlust för Chelsea återigen kan frambringa samma motivationslösa gäng som hamnade i ingenmanslandet förra säsongen.

Chelsea

Chelsea hade som bekant en, med deras mål och mått mätt, högst undermålig säsong i fjol. Man gick från att vara titelhållare, till att missa allt vad Europaspel innebar och laget tycktes splittras för varje omgång som spelades. Den återvändande och helgonförklarade Mourinho tappade omklädningsrummet fullkomligt, samtidigt som spelarna underpresterade hejdlöst. Hazard, exempelvis, gick från att vara Premier League's tveklöst bästa spelare, till den mest ifrågasatta i hela ligan, på bara en säsong.

För andra gången i ordningen tröttnade Abramovich på Mourinho och således fick den sistnämnde återigen lämna klubben till många spelares stora förtjusning, men till de flesta fans stora sorg. Inför säsongen plockades Antonio Conte in, och på pappret kändes väl det som den ultimata tränarvärvningen för att få igång ett haltande maskineri igen. Conte skulle bidra med den energi, och den pondus som det till synes mätta Chelsea-lägret behövde inför säsongen.

Chelsea inledde också säsongen relativt starkt. Även om matcherna vanns i form av sena mål av Diego Costa inledningsvis, så var det trots allt en helt annan gnista i spelet igen. Det syntes tydligt att viljan att vinna var tillbaka och framförallt flög Hazard fram över planen, som när han var som absolut bäst.

Chelsea vann sina tre inledande matcher på säsongen och såg alltmer ut som ett lag som återigen kunde utmana om top 3, och kanske till och med om titeln i år. Detta höll i sig till dess att det var en timme spelat i lagets 4e match för säsongen, mot Swansea. Under den timmen hade Chelsea skapat möjligheter för att leda matchen med 5-0, men ineffektiviteten höll ner resultatet till enbart 1-0. Därefter fick Swansea straff på sin första målchans, efter ett otroligt klumpigt ingripande av Courtois. Sedanr föll korthuset ihop. Två minuter senare slog mannen med styltben, Gary Cahill, till med en ruskig blunder som sista försvarare och Fer kunde enkelt rulla in 2-1 till Swansea. Chelsea kvitterade förvisso till 2-2 innan slutsignalen, men efter matchen var vinnarmentaliteten laget skapat sig under de tre första omgångarna återigen som bortblåst.

Matcherna därefter, mot för året starka Liverpool, och lokalkonkurrenterna Arsenal, var rakt av fullkomligt bedrövliga för de blå. Mot Liverpool mäktade man i princip bara med att skapa en målchans, trots underläge i nästan hela matchen. Mot Arsenal var man bortblåsta i 90 minuter av 90 möjliga och det var sannerligen längesedan Chelsea fått så mycket stryk av de röda i ett London-derby.

Framförallt har Conte's kvalitéer som manager ifrågasatts kraftigt efter de två tunga förlusterna mot Liverpool och Arsenal. Är han verkligen den stora man som krävs för att lyfta de blå igen, i en liga som Premier League där det taktiska kunnandet hos en manager verkligen sätts på sin spets? Han har till Chelsea-fansens stora förtret valt att bänka Fabregas hela säsongen, trots att Spanjoren gjort riktigt bra ifrån sig i sina få inhopp, för att istället spela med den väldigt ofta underpresterande Oscar och den återvändande Victor Moses. Den sistnämnda som för många inte alls hör hemma i ett storsatsande lag som Chelsea.

Vidare så har Conte helt och hållet låtit bli att försöka göra matchförändrande byten och en spelare som Batshuayi borde tveklöst fått mer speltid än han hittills givits. Conte har dock inte varit det enda problemet. I samma sekund som Terry försvann skadad, så har Chelseas försvarsspel klappat ihop totalt. Cahill ger bort ett mål per match, Luiz har inte riktigt hittat sin roll ännu och Ivanovic fortsätter att vara en rundningskona mot snabba anfallare och yttermittfältare.

På den ljusa sidan, inför den här matchen, så slog Chelsea ganska komfortabelt Hull i senaste omgången och kommer således in i den här bataljen med lite mer luft under vingarna. Vidare så har man också värvat Marcos Alonso, som direkt kommit in som en frisk fläkt och möjliggjort att man kan flytta ut Ivanovic på bänken. Något som iallafall pånyttfött Chelsea's vansinnigt trötta och tröga backlinje en aning. Det lär nog inte heller dröja länge innan Gary Cahill gjort sin sista match från start i de blå.

Trolig startelva: Courois, Azpilicueta, Luiz, Cahill, Alonso, Kante, Matic, Oscar, Willian, Hazard, Costa

På skadelistan: John Terry, Kurt Zouma, Victor Moses(?)

Leicester

Leicester stod som bekant förra säsongen för den, kanske genom hela fotbollshistoriens, största skrällen när man spelade hem hela Premier League. Många hävdar väl möjligen att Greklands vinst i EM är större, men nja, Leicesters bedrift känns faktiskt ännu mer uppseendeväckande.

Med Claudio Ranieri vid rodret och därefter en rad med, inte speciellt namnkunniga spelare, så vann Leicester fotbollsvärldens sympatier när man på ren vilja, blandat med magisk finess från firman Vardy/Mahrez, osannolikt nog gick hela vägen och plockade hem bucklan till den relativt lilla arbetarstaden.

Oron för många Leicester-fans inför säsongen var att man, Premier League-titeln till trots, skulle tappa sina nyckelspelare. Att Vardy, Maherz, Kante och de andra nyblivna stjärnskotten skulle söka sig till större klubbar och nya utmaningar. Till Leicesters stora lycka, valde dock de flesta att stanna. Iallafall Vardy och Mahrez tecknade nya kontrakt och även om få kanske trodde att Leicester skulle kunna återupprepa bragden från i fjol, så var det nog på samma sätt väldigt få som trodde att de enbart skulle ha 8 poäng efter 7 spelade omgångar i år, trots ganska överkomligt motstånd i flera av matcherna.

Kante, som nämndes ovan, var en av få som valde att lämna skeppet inför säsongen då han gick till just Chelsea. Kanske är just det anledningen till att Leicester i år har det betydligt tuffare. Kanté försvann möjligen aningen i glansen bakom Mahrez/Vardy förra året, men för de som såg Leicesters matcher så var det tydligt att just Kanté var lagets absolut viktigaste spelare. Den pondus och det rivet som den lille Fransmannen bidrog med under hela fjolårssäsongen har Leicester inte lyckats ersätta. Leicester släpper till betydligt mer bakåt i år och förmodligen är svaret på varför, helt enkelt så simpelt som att Kanté inte längre finns där för att städa upp ovanför backlinjen.

Vidare så är det mer än vanligt att lag som överpresterat en säsong, underpresterar säsongen därpå. Det Leicester åstadkom under fjolårssäsongen hade ingen väntat sig, och faktiskt troligen inte heller dem själva. Att gå från en sån total urladdning & och praktskräll, till att bara några månader senare börja om från 0 igen, det är verkligen inte det lättaste. Speciellt inte för ett lag som Leicester. Man kan inte direkt beskylla någon i det laget för att redan vara lite väl nöjda oavsett hur den här PL-säsongen slutar.

Leicester har helt saknat den gnistan som fanns under fjolåret, och inför säsongen sade ju självaste Ranieri i en intervju att om deras seger förra året var omöjlig, så är det än mer omöjligt att de återupprepar bedriften. Det säger väl, tyvärr, lite om hur tankegångarna i det lägret är för tillfället. Jag tror det är ganska tydligt att Leicester kommer se till att enbart försöka hålla sig kvar i Premier League i år, samtidigt som man lägger sitt huvudsakliga krut på Champions League istället.

Leicester har hittills under året, i Premier League, lyckats åka på rejält med spö av Manchester United och Liverpool, samt kryssat mot Southampton. Tre resultat som är allt annat än imponerande. Därefter har man två segrar mot Bunley och Swansea, men allt som allt, så har resultaten varit oroväckande dåliga för Leicester och framförallt så spelar man inte bra fotboll i år. Man är inte stabila defensivt och har inte alls hittat samma bländande magi offensivt som man producerade förra säsongen.

Det kommer krävas en rejäl höjning från Leicester sida om man ska kunna nå upp på platser som tar dem ut i Europa igen. Jag tror ärligt talat inte Leicester kommer att lyckas med detta. Man överpresterade våldsamt förra året, är redan mätta på framgång och kommer lägga allt sitt krut på Champions League.

Trolig startelva: Schmeichel, Simpson, Morgan, Huth, Fuchs, Drinkwater(?), Mahrez, Amartey, Albrighton, Slimani, Vardy
På skadelistan: Daniel Drinkwater(?), James Matthew

Slutsats

Vi har alltså en match mellan två rejält haltande lag, där en vinst betyder allt för bägge. En vinst för Chelsea ger dem fortfarande en teoretisk chans att hänga på i toppstriden, medan en förlust redan nu ger de ovanstående storlagen ett på tok för stort försprång. En vinst för Leicester ger dem lite andrum och dessutom häng på Europaspelet, vilket kanske kan ge dem den motivation som krävs framöver. Skulle Leicester förlora på Lördag så är jag relativt säker på att de kommer bli en slagpåse för de andra topplagen under resten av året. Då blir man bli ett slätstruket mittenlag, helt enkelt.

Förutsättningar talar helt klart för en sevärd match där bägge lagen bör vara mycket missnöjda med ett kryssresultat. Bägge är förlorare om den här matchen slutar lika. Därmed borde vi få se en anfallsglad match där bägge lagen dessutom har sina styrkor i anfallsspelet och svagheter i försvarsspelet.

Som bekant möttes de bägge i cup-spelet för inte speciellt länge sedan. Den matchen slutade 2-2 efter full tid, och 2-4 till Chelsea efter övertid. Jag kan definitivt se en liknande matchbild igen, där spelet böljar fram och tillbaka, och där chanserna avlöser varandra.

Jag är tror dock att Chelsea tar tre pinnar någorlunda komfortabelt i den här matchen. Man kommer in stärkta av segern mot Hull, man vet att det är en måste-match om man ska ha någon som helst rimlig chans på titeln och dessutom har man i grund och botten en starkare, samt bredare, trupp. Vidare så tror jag också att viljan i Chelsealägret överträffar Leicesters ganska ordentligt.

Costa har varit bländande hittills i år och han behöver inte många chanser för att slå hål på Leicesters, för året, trasiga defensiv.

Leicester har ännu inte varit i närheten av den nivå man presterade på förra året och Chelsea på hemmaplan är, dålig form eller ej, ingen enkel nöt att knäcka. Med Kanté numera i motståndarlaget, så bör Leicester få obehagligt stora problem med att stoppa firma Hazard/Costa och det skulle faktiskt förvåna mig ganska mycket om Chelsea ger bort några poäng här.

Ska vi säga 3-1 till Chelsea? Två mål av Costa, ett av Hazard och en tröstbalja av Vardy.

Allt gott,
1x2.se