Snowboard i OS 2022

Det är lite spretigt att kalla snowboard för en "sport" egentligen - det är så många olika. Men gemensamt för alla är att de är svåra, ser häftiga ut, och inte sällan består av helt halsbrytande trick. Värt att notera direkt är att slopestyle och big air har samma deltagare, så det är samma kvallistor också.

Kval

Just det där med att allt räknas som samma sport gör det lite bökigt. Varje land får skicka max fyra deltagare per gren och kön, men bara 26 åkare totalt. Det får inte vara för ojämnt fördelat mellan könen heller, så max 14 åkare per kön och land.

Detta kommer några få länder absolut att kunna få smaka på när de ska dela ut OS-platser och riktigt duktiga åkare får stanna hemma för att landet har slut på kvotplatser. Och det är varje lands respektive olympiska kommitté som avgör vilka som får åka. I praktiken är det dock inte ett problem för särskilt många, eftersom det är löjligt svårt att ha fler kvalificerade idrottare från samma land än så.

Underlaget till uttagningslistorna hämtas från antal FIS-poäng under kvalperioden, alltså mer eller mindre aktuell världscupsranking. Åkare måste dessutom ha kommit topp 30 i minst en världscup- eller VM-tävling, och ha ett lägsta antal världscup-poäng.

Schema

Svenska chanser

Det är absolut inte omöjligt att Sverige får med ett par goda resultat eller rentav en medalj, även om det knappast är det allra troligaste. Vi har bara två svenskar med: Niklas Mattsson och Sven Thorgren, som båda deltar i slopestyle / big air. Thorgren kom fyra i OS 2014 och har ett guld i slope från X Games. Även Mattsson har varit med länge nu och har två silver från VM, men de kom för ungefär tio år sedan (2011 och 2013).

Historik

Snowboard är en ganska ny grej i OS-historien: först 1998 i Nagano hittade den in på schemat. Då var det bara storslalom och halfpipe på schemat, och det var enda gången hittills som inte USA vunnit medaljligan - ofta rejält dessutom.

2006 i Turin lade IOK till snowboardcross, och 2014 i Sotji kom slopestyle + big air med på programmet med. Nytt för i år är lagtävlingen i snowboardcross. Vem vet hur många grenar som tillkommit om 20 år?

Sverige har en enda medalj hittills, och det är mycket cred att veta när och hur: 2002 i parallellstorslalom genom Richard Richardsson, och ett silver blev det. Det året hade vi stora förhoppningar på just parallellen, med fyra deltagare varav flera med realistisk chans på kvart eller bättre.

Återväxten sedan dess har också varit dålig, och efter 10-11-13 deltagare i de första tre spelen med snowboard har vi haft 1-2-2 de senaste åren. Långt upp till USA:s 31 medaljer varav 14 guld, alltså. Detsamma gäller dock alla andra också - tvåa är Schweiz på 13 medaljer varav 8 guld.

För övrigt har fyra atleter genom tiderna lyckats ta tre olika medaljer i snowboard. Bara en har dock tre guld - och detta är förstås Shaun White med trippla maxprestationer i halfpipe och en fjärdeplats därutöver dessutom. Och han siktar på ett till guld här innan han lägger ned karriären...

Grenar

Alla grenarna är unika, så vi tar väl en i taget. Gemensamt för alla grenar med poäng gäller dock att inför andra åket av finalen ändras startlistan så att den som ligger sist startar först, och så görs detsamma till tredje åket med.

Halfpipe

Varje åk i halfpipe ger åkaren möjlighet att utföra trick i en bana - det är den som är halfpipen, för att den ser ut som ett rör som sågats av på mitten.

Först körs en kvalrunda, där alla får åka två gånger och det bästa åket räknas. De tolv bästa går vidare till finalen, och poängen från kvalet följer inte med. Även i finalen körs tre åk, och det bästa räknas.

Poängen, 1-100, ges av sex domare, och i varje åk tas högsta och lägsta poäng bort så att de fyra mellersta räknas. De kan verka väldigt arbiträra för hemmabedömare i tv-soffan, men ges utifrån ett antal kriterier:

• Hur svårt är åket?
• Genomförs åket bra?
• Innehåller åket en bra blandning trick eller bara samma sort?
• Hur högt upp kommer åkaren under genomförandet?
• Är utformningen på trick eller åk innovativ eller svår för att den är ny på något sätt?

Det är inte ovanligt att det första åket i en tävling ger mycket lägre poäng än vad man skulle kunna tro utifrån hur imponerande det ser ut. I så fall är detta ofta för att domarna vill ha möjlighet att sätta nivån både uppåt och nedåt om senare åk skulle visa sig vara superbra. I så fall vill man ju inte sitta där och ha delat ut höga betyg till ett åk som visar sig vara medelmåddigt i sammanhanget. Alla åk bedöms alltså i praktiken gentemot varandra och inte mot en objektiv skala.

Parallellstorslalom

I parallell finns två banor - en röd och en blå - och målet är att komma före din motståndare ned i mål.

Men banorna de är förstås inte exakt lika även om målet är att de ska vara det. Därför körs kvalet i två åk: alla kör först ena banan och sedan andra. De sexton åkare som har bäst kombinerad tid går till åttondelar, där den bästa kvalåkaren möter den sextonde bästa, plats 2 möter plats 15, och så vidare. Åkaren med bättre kvaltider får välja om den vill åka på röd eller blå bana, och det är bara ett enda åk som gäller i varje match.

Snowboardcross

Här gäller det att komma först ned på en svår bana i hög hastighet, samtidigt som du har tre andra som flåsar dig i nacken.

Det här känner nog många svenskar igen, eftersom det fungerar som i skicross. Först körs en seedningsrunda, där alla åker ned för att placeras i olika heat. Ingen slås alltså ut under seedningsrundan, men de bästa åkarna hamnar på det här sättet i olika heat så att de inte kan mötas förrän senare i tävlingen.

Fyra åkare deltar i varje heat och de två bästa går vidare till nästa runda. Till slut är det bara en final med fyra åkare kvar, och massiva sympatier till den stackare som slutar fyra.

I mixedtävlingen är det helt enkelt en enkel stafett: en man och en kvinna kör för varje land, fyra åkare kör samtidigt, och halvvägs nedför banan byts könen av. Annars är det samma princip som ovan.

Slopestyle

Det här är snowboardens blandsport: man ska ned för en bana och utföra en massa blandade trick på vägen. Det finns hopp, rails och annat på banan.

Poängberäkningen blir lite krånglig eftersom åket är så blandat, så domarna är uppdelade i fyra grupper:

• Tre domare ger en helhetsbedömning av åket
• Två domare bedömer tricken i den första delen av banan
• Två domare bedömer tricken i den mellersta delen av banan
• Två domare bedömer tricken i den sista delen av banan

60% av åket bedöms utifrån tricken, och 40% utifrån helheten. Bedömningen påminner mycket om halfpipe eftersom samma kvaliteter på åket eftersöks: svårighet, utförning, variation, höjd och innovation. Även här ska poängen ses utifrån banan och förhållandena just den dagen, och inte som en objektiv kvalitet.

Också precis som i halfpipe åker alla två gånger och det bästa åket räknas. De tolv bästa går till final, men arrangören kan bestämma i förväg att kvalet ska delas upp i två heat, och i så fall blir det de sex bästa per heat i stället. Finalen körs sedan i tre åk och bästa åket räknas igen.

Big air

Kvalet fungerar precis som i slopestyle, inklusive möjligheten att det blir två heat med sex åkare från varje.

I finalen körs också tre åk, men här fungerar det lite annorlunda. De två bästa åken läggs ihop, och i de två åken måste tricken genomföras med olika rotation. Skulle en åkare köra tricket med samma rotation i båda åk räknas bara den högre poängen.

Man får poäng mellan 1 och 100 för varje åk, där bedömningen sker utifrån hur svårt tricket är, hur väl åkaren genomför det, hur högt åkaren kommer och om hen landar på rätt plats med god kontroll efteråt. Poängen ges av sex domare, och i varje åk tas högsta och lägsta poäng bort så att de fyra mellersta räknas.