Skidskytte i OS 2022

Formatet inom skidskytte är vid det här laget ganska välbeprövat: en individuell start, en sprint som följs av en jaktstart, en masstart allra sist - och så förstås en stafett också. Dessutom tillkommer en mixedstafett, där två kvinnor och två herrar turas om.

Kval

Antal deltagare per nation och kön avgörs av hur högt landet är rankat. De tre högst rankade länderna får sex platser per kön, därefter fem platser ned för de nästa sju länderna, och sedan fyra platser för de nästa tio. Även länder som skickar fem eller sex åkare får dock ställa upp med max fyra per individuellt lopp.

För Sveriges del lär vi preliminärt kunna skicka sex damer och troligen fem herrar. De sekundära krav som ställs på åkarna är sådana som alla inom världsupen lätt uppfyller.

Schema

Svenska chanser

Här blir det mycket att gå igenom! Vi har massor av svenska chanser, och ska självklart snacka om allihop. Tyvärr gick Tyskland om Sverige i nationscupen på herrsidan i januari, annars hade vi kunnat skicka maximala tolv deltagare. Nu blev det "bara" elva, vilket gör oss till tredje folktaligaste nation.

Elvira Öberg

Kanske det allra största hoppet. Det är svårt att tro att Elvira bara gör sin tredje världscupsäsong. För två år sedan slutade hon på plats 24 i totalen, i fjol på 12, och i år har hon god chans på andraplatsen efter pallplatser i 7/13 tävlingar individuellt varav tre vinster. Och ändå är hon bara 22...

Hanna Öberg

Storasyster Hanna är vårt näst största medaljchans, men det är inte som att hon är lastgammal heller. 26 år och har redan hunnit vinna ett extremt skrällbetonat OS-guld samt ett VM-guld - båda i individuell start som är Hannas bästa disciplin. Efter två raka fjärdeplatser i totala världscupen ligger Hanna just nu femma, efter fyra pallplatser i år. Men OS räknas in i världscupen, och visst vore det väl kul att få in två systrar på samma prispall i ett OS-lopp - eller varför inte flera!

Linn Persson

Över allt annat en stabil stafettåkare. Hennes 13 pallplatser i världscupen är allihop i stafett - alla discipliner: damstafett, mixed, singelmixed. Och så OS-silver 2018 i det också då förstås. Vi brukar kunna lita på Linn, och hon har blivit bättre och bättre varje år som individuell åkare också. I år har hon kommit femma, sjua, åtta, nia ett par gånger - så med en dag där allt stämmer kan det mycket väl bli skräll.

Anna Magnusson

Anna är framför allt en väldigt bra liggskytt, över lag stabil och har lite av en nytändning i världscupen i år efter att ha harvat runt lite i flera säsonger. Anna slog igenom rejält för fem år sedan men lyckades inte följa upp det och har fått jobba sig ifatt igen den långsamma vägen. Nu har hon två tolfteplatser och ett par stafettpodier i år - och givetvis var hon också med i silverlaget i OS 2018.

Mona Brorsson

Mona är 31 nu och fick aldrig riktigt sitt definitiva genombrott - eller? Fjortondeplatsen i världscupen just nu är det klart bästa hon legat på någonsin, och i år har hon varit generellt stabil med en niondeplats som bäst fram tills de bästa åkte på läger och hon då slog till med en superoväntad tredjeplats - hennes första individuella pallplats någonsin! Hon är en av de allra bästa liggskyttarna och kan, om hon sätter rubbet, mycket väl vara snabb i spåren också.

Stina Nilsson

Det känns lätt absurt att skriva att någon som tog fyra medaljer i förra OS - varav guld i sprinten - är med för att se och lära, men Stina går sina egna vägar och det går ju inte att säga emot henne heller när hon fått så bra resultat som hon kan visa upp. Hon är knappast i världseliten än, men hon närmar sig - och ganska fort dessutom. Nu fick hon lite grann en wildcardplats och kommer kanske inte att få köra, men bara att hon är här är stort.

Sebastian Samuelsson

En superskräll när han som tjugoåring tog silver i jaktstart, guld i stafett och en fjärdeplats i individuella 2018 i PyeongChang. I dag är han väletablerad i världstoppen, och vid en sprint-tävling i december gick han ut med gul-blå-röd väst, vilket indikerar ledare av grenen, ledare av U25-cupen och ledare av den totala världscupen. Detta var något vi då aldrig sett tidigare.

Sebbe behöver få upp träffprocenten något, och har haft lite issues med formen, men ligger trea i totalen, har fem pallplatser varav två sprintsegrar i år, och tog fyra medaljer i VM i fjol. Så, tja... vad mer kan sägas? Helt klart ett guldhopp!

Martin Ponsiluoma

Kom lite från ingenstans härom året och tog en extremt skrällartad VM-seger i sprint i fjol, men de som följer skidskytte var nog mer förvånade över att Martin sänkte alla skotten än att han åkte så förbannat fort som han alltid gjort. I år är ståskyttet bedrövligt och ligg inte mycket bättre. Får han till det har vi absolut medaljförhoppningar - men ärligt talat, han har bara fått ihop det i en enda tävling i år. Då kom han på pallen, förstås.

Jesper Nelin

Körde andrasträckan när Sveriges herrar högst oväntat vann stafetten senast, men åker generellt för långsamt och skjuter katastrofalt dåligt i år om han måste stå upp. Vi ska inte ha några individuella förhoppningar här, utan Jesper är här för stafetten främst.

Peppe Femling

Också en OS-guldhjälte från 2018, men ligger på plats 48 i totala världscupen och det är ungefär i paritet med vad vi kan hoppas på från Peppe. Hans jobb brukar vara att inte göra bort sig i stå och sedan haka på så bra som möjligt för att ge näste gubbe så goda förutsättningar som möjligt i stafetten.

Malte Stefansson

Bara 21 år gammal och förstås mest här för att känna på OS. I år har han både gjort debut i världscupen och tagit sin första poäng, och Malte är egentligen inte dålig på något utan behöver bara bli bättre på allt. Det blir han också med åldern, om utvecklingen håller i sig.

Damstafettlaget

Kanske den största medaljchansen vi har här. Trea i första tävlingen trots två straffrundor vilket är lätt absurt. Därefter vinst med bästa fyran och sedan tvåa med B-uppsättningen innan sista stafetten bara hade med icke OS-aktuella åkare. De svenska damerna kom på medaljplats två gånger av sex för två år sedan, fyra gånger av sex i fjol, och är på god kurs mot sex av sex i år. Dessutom tvåa i förra OS.

Sedan är det klart att allt alltid kan hända i skidskytte - fast med så bra lag som vi har i år hoppas vi på guld. Främsta utmanarna är helt klart Frankrike, som varit lika stabila - men vi har högre höjd, så med alla kort rätt spelade blir det firande den 16 februari!

Herrstafettlaget

Regerande mästare men det vore en miniskräll om vi fick till det här med. Efter pallplats i varannan tävling i fjol har Sverige kommit sjua, femma, åtta i år, och toklångt efter när de bättre killarna inte var med. Två gånger har det börjat med straffrunda redan under Peppes förstarunda, och då är ju dagen körd. Även med fullt och snabbt skytte behöver Sverige troligen dock att någon konkurrent gör bort sig för att nå en pallplats.

Mixedstafettlaget

Här blir det givetvis fantastiskt kul! Vi har med systrarna Öberg, Sebbe och Martin, och håller bara skyttet blir det här en supersuccé. Tyvärr är det inte riktigt så "bara", vilket vi såg när exakt samma uppsättning sköt 3+10 i den enda stafett de kört tillsammans i år. Då blev det en fjärdeplats trots att inget annat lag i topp 14 fick straffrunda - ett helt galet resultat. Här blir Norge och Frankrike fantastiskt farliga, och det finns ett helt koppel lag till som har höga förhoppningar.

Historik

Skidskytte har körts i OS ända sedan 1960, och är ursprungligen en militär uppvisningsgren. Faktum är att sporten ersatte just militärpatrull som var med i fyra spel innan dess. Från början var det bara individuell start som kördes, varpå först stafett (1968) och sprint (1980) lades till.

Från och med Albertville 1992 har även damerna fått delta på samma villkor, och därefter har såväl jaktstart (2002) som masstart (2006) tillkommit till schemat. Sedan 2014 körs även en mixedstafett.

Sverige är femte bäst genom tiderna oavsett om vi räknar antalet guld (5) eller totala medaljer (14). Och faktum är att den allra första gången sporten kördes, 1960 i Squaw Valley, så stod Klas Lestander överst på pallen. Därefter fick vi vänta ända tills 2006 i Turin innan Anna Carin Zidek (då Olofsson) tog nästa guld, men sedan har det öst på med först Björn Ferrys klassiska jaktstart 2010 i Vancouver och sedan de extremt skrällbetonade gulden i herrstafett och damernas individuella tack vare Hanna Öberg 2018 i Pyeongchang.

Allra värst genom tiderna? Det är förstås Ole Einar Bjørndalen - vilket nog inte förvånar någon. Tretton medaljer varav åtta guld tog den gode norrmannen, och på damsidan plockade Uschi Disl hem nio medaljer varav två guld hem till Tyskland innan hon lade ned karriären. Flest guldmedaljer av damerna har belarusiska Darya Domracheva, vilket med bred marginal gör hennes hushåll till det mest framgångsrika någonsin: hon är nämligen gift med Bjørndalen...

Grenar

Sprint
Här går det snabbt! Kvinnor åker 7.5 km, herrar 10 km, med individuell start. Det är en liggskjutning och en ståskjutning. För varje missat skott måste deltagaren åka en straffrunda på 150 meter. Oftast krävs fullt skytte för att ha en chans på medaljerna, men hård snö eller fantastisk form kan ändra förutsättningarna.

Jaktstart
Kvinnor åker 10 km, herrar 12.5 km. Topp 60 från sprinten får delta, och man startar utifrån avståndet i sprinten. Så om vinnaren av sprinten kommer sju sekunder före tvåan startar hen också sju sekunder före tvåan i jaktstarten, och så vidare.

Det är två liggskjutningar och två ståskjutningar. För varje missat skott måste deltagaren åka en straffrunda på 150 meter. Sprintvinnaren har förstås en stor fördel, men det kan vara jobbigt mentalt att komma in som första skytt med all press på sig.

Individuell start
Den längsta tävlingen, där kvinnor åker 15 km och herrar 20 km. Som namnet säger är det med individuell start. Det är två liggskjutningar och två ståskjutningar, men inga straffrundor. För varje missat skott får deltagaren i stället ett tidspåslag på en minut.

Masstart
Kvinnor åker 12.5 km, herrar 15 km, och alla startar samtidigt. Eftersom alla kommer in på vallen samtidigt får bara topp 30 åka. Det är två liggskjutningar och två ståskjutningar. För varje missat skott måste deltagaren åka en straffrunda på 150 meter. Disciplinen infördes på OS år 2006 och avslutar traditionellt skidskyttet i olympiska spelen.

Stafetter
Kvinnor åker 6 km var, herrar 7.5 km var. I mixedstafetten åker även herrarna 6 km. Fyra åkare per nation (två av varje kön i mixed) turas om, och varje åkare skjuter en liggskjutning och en ståskjutning.

Om åkaren missar ett skott får hen ladda om och försöka igen, med upp till tre extraförsök per skjutning. Om hen fortfarande inte träffat alla målen måste hon åka en straffrunda på 150 meter för varje missad måltavla. Att få en straffrunda är således extramt kostsamt och förstör i praktiken oftast ett lands medaljchanser.