Längdskidor i OS 2022

Kanske den allra mest klassiska vinteridrotten, på samma sätt som rak löpning länge haft en status som mest "genuin" bland sommarsporterna. Konceptet är ju i grunden oerhört enkelt: ta dig rakt fram så snabbt som möjligt. Och dessutom är vi svenskar rätt bra på det.

Kval

Varje nation kan ha upp till åtta åkare per kön, beroende på hur bra länderna är. I praktiken innebär det att tre länder - Norge, Sverige och Ryssland - kommer med maximala 16, och sedan är det en fallande skala ned till länder som Nigeria och Danmark med en tävlande.

Vilka som får delta och hur många platser länderna kvalar in med avgörs av hur många poäng de aktiva tagit i internationella tävlingar under året. Eftersom det internationella förbundet heter Fédération Internationale de Ski samlar man alltså... FIS-poäng.

Platserna är nationens och kan fördelas fritt mellan åkare. Maximalt fyra åkare får delta från varje land i samma tävling (och förstås bara ett lag per nation i stafetterna), så i praktiken blir ofta en eller två åkare reserver.

Schema

Datum	Tid	Kön	Gren
05 Februari	08:45	Damer	Skiathlon
06 Februari	08:00	Herrar	Skiathlon
08 Februari	09:00	-	Sprint, fristil
10 Februari	08:00	Damer	10 km klassisk stil
11 Februari	08:00	Herrar	15 km klassisk stil
12 Februari	08:30	Damer	Stafett
13 Februari	08:00	Herrar	Stafett
16 Februari	10:00	-	Lagsprint, klassisk stil
19 Februari	07:00	Herrar	50 km masstart, fristil
20 Februari	07:30	Damer	30 km masstart, fristil

Svenska chanser

Sverige har kvalificerat maximala sexton deltagare till spelen, vilket bara Norge och Ryssland också mäktar med. Alla är inte direkt medaljchanser - men för de som är det: oj vad bra det ser ut! Damerna har åtta namn med och ingen är här på framtidskriteriet, utan alla är med för att de har genuina chanser att prestera. En svenska har varit på pallen i varje tävling i år, förutom en enda i slutet av Tour de Ski! För herrarna däremot ser det avgrundsmörkt ut.

Maja Dahlqvist

En av spelens allra största favoriter! Maja har kört fyra världscupsprinter den här säsongen - och vunnit alla fyra. En i klassisk och tre i fristil, och som bekant går sprinten i just den fria stilen i år. Eftersom hon stod över Tour de Ski har vi inte fått se henne in action sedan den 18 december, men räkna med fullt ös när det blir den 8 februari!

Jonna Sundling

Vårt andra stora sprinthopp och har en andraplats individuellt samt en vinst i lagsprint med Maja. Jonna tog guld i båda sprinterna i VM senast och måste räknas till favoriterna, även om den senaste individuella segern kom för snart två år sedan nu. Hon vill gärna ligga tvåa i väldigt hög fart, och det behövs nog lite avstånd om hon ska orka hålla Maja bakom sig - och, förstås, övriga fartfantaster.

Frida Karlsson

"Bara" sexa i totala världscupen men leder distanscupen trots att en viss Therese Johaug existerar. I år har Frida dubbla segrar i 10 km individuell start, båda före just Therese, men i och med att det bara körts sprintar och kortdistanslopp i år (exklusive Tour de Ski) är det svårbedömt exakt hur bra alla faktiskt är på längre distanser. En sak vet vi i alla fall: Frida har varit på pallen i fem av sex individuella distanslopp under de senaste två världsmästerskapen, och i Peking har hon utan tvivel potential att ta guld varje gång hon ställer sig på startlinjen. Och så är hon bara 22 år gammal...

Ebba Andersson

Marginellt äldre än Frida med 24 år har vi vår andra stora distansåkare här. Ebba stod på pallen två gånger i Tour de Ski, ligger tvåa i totalcupen och fyra i distanscupen och fick två brons plus en fjärdeplats på VM-distanserna senast. Dessutom kom hon fyra i skiathlon i förra OS efter att försmädligt ha förlorat en spurtstrid på slutet. Ungefär så bra är Ebba också: hon kan mycket väl ta ett par medaljer, men hon kan också sluta femma i varje lopp. Planen för hösten har medvetet involverat en tidig formsvacka som sedan ska peka uppåt från januari. Oavsett vilket tror vi att hon fortfarande har kapacitet att nå karriärens absoluta höjdpunkt först om flera år, när hon är ännu starkare än i dag.

Anna Dyvik

Anna blev ett lite kontroversiellt val, då hon i praktiken petar Johanna Hagström som sprintåkare, trots att Johanna varit på pallen i år. Hon har dock haft gryende form under säsongen, och fick platsen efter två bra sprintar i december - som båda gick i fristil. Går Anna till final i sprinten är det super. En semifinal är också godkänt, men blir det inte bättre än så får vi anledning att undra hur bra Hagström hade gjort det i stället.

Charlotte Kalla

Tyvärr en bra bit från förra tiders glansdagar, men vi dissar förstås inte någon som tagit tre OS-guld och sex OS-silver för Sverige. Charlotte ligger elva i alla tiders medaljliga för vinter-OS, och med t.ex. en stafettmedalj skulle hon klättra 5-6 platser till. Nu kom hon i sista stund mycket för att hon har erfarenhet och brukar kunna toppa formen när det behövs som mest - men vi har inga direkta förhoppningar på Charlotte i år. Det här ska bli ett värdigt avsked, helt enkelt.

Moa Olsson

Med i stafettlaget osom kom tvåa i den enda stafett som körts, men det var i mycket ett test för att se hur hon kunde stå sig på sistasträckan. Hon har bara kört tre individuella världscuptävlingar i år, och då slutat på stabila platsraden 12-8-16. Den mellersta är då en jaktstart där hon hade tredje bästa tid på etappen - så visst finns potentialen! Nu ska Moa bara hitta rätt när det gäller också.

Emma Ribom

I samma stafett körde Moa förstasträckan, och gjorde det bra, men det är svårt att bedöma formen då inte heller hon tävlat så mycket i år efter att ha missat säsongsstarten på grund av förkylning. I form har hon given chans på sprinten efter två finaler på två försök i år.

Oskar Svensson

Det klart mest givna namnet på herrsidan, med första podium och seger i världscupen förra vintern. Oskar kan åka fort i både fri stil och klassiskt, och har en femteplats att försvara från OS senast. Även i VM i fjol blev det final, efter att nästan helt bommat i kvalet. I år har det sett avsevärt tyngre ut, men mycket kan förklaras av den ryggskada som hållit honom borta från tävling fram till december. Som det ser ut nu är Oskar en dark horse, men de tunga, tunga namnen lär hålla honom från pallen - särskilt efter hans dåliga möjligheter att förbereda sig ordentligt.

William Poromaa

Stort framtidshopp som bara precis fyllt 21 och som inte tävlat så mycket i år, mycket på grund av sjukdom. Kommer han topp 20 i ett par lopp är vi mer än nöjda - och så hoppas vi att han lär sig av upplevelsen och kan accelerera upp det svenska herrlaget inför framtiden.

Jens Burman

En enda världscup-tävling har det blivit för Jens i år, som slitit med en rygg som inte funkar. I normalt toppslag är det här en åkare där vi faktiskt hade kunnat hoppas på ett par topp åtta-platser - men nu går det inte att tänka så. Vi är glada om han kan prestera.

Marcus Grate

Högst kompetent sprinter som kommit på plats 10-6-13 i år och som vi mycket väl hoppas få till åtminstone semi. Bättre än så är det svårt att se det bli, men bara det är ju en prestation av rang. Marcus har god chans att få åka lagsprinten också, men är i princip renodlad sprinter och har inte med övriga lopp att göra.

Calle Halfvarsson

Sista spelen för Calle och kanske lite sista chansen att göra något stort i karriären också. Tyvärr är det stora frågetecken för formen: säsongen inledes med resultat runt plats 40 under de första tävingarna, och visst har det blivit lite bättre efter dess - men de enda två topp tio-placeringarna kom en bit in i Tour de Ski, efter en massa avhopp. Trots det: Calles maxkapacitet har aldrig varit ett tvivel. Vi hoppas att han inte kör bort sig helt taktiskt, så att det här kan ge honom en god kröning på en lång karriär innan han åker hem och ska bli förälder.

Johan Häggström

Det är lite svårt att ha en fast åsikt om Johan. Han är en stabil, duktig skidåkare som aldrig riktigt nådde någon jättepeak, och som kan se tillbaka till en individuell sprintpall och två lagsprintditon. Vi förväntar oss att Johan bibehåller sin stabilitet - mer kan vi inte gärna hoppas på.

Leo Johansson

Ende svenske herre på en relevant topplista i år, närmare bestämt är Leo sjätte bäste junior i cupen. 22 år gammal gör han sin första hela säsong i världscupen och har potential att sluta topp tjugo på 15 km, samt att göra bra ifrån sig om han får åka stafetten. Definitivt ett framtidsnamn, och ett som vi hoppas får med sig positiva erfarenheter härifrån.

Anton Persson

Sprinter och duktig sådan, med en åttondeplats som bäst i år. Anton har haft en ganska långsam utveckling, men konsekvent blivit bättre och bättre för varje säsong. Något säger oss att han ännu inte nått toppen av sin förmåga, men han är 26 år gammal nu så han har inte tio år till på sig att hitta den.

Damstafett

Norge är favoriter men Sverige nästan lika bra. Ryssland har en liten chans om vi nordbor gör bort oss eller strular med vallan, och sedan ser det rätt hopplöst ut bakåt. Så är medaljen bara att kvittera ut? Ja, vi kan ju hoppas det i alla fall. I den enda stafett som körts i år kom faktiskt ryskorna etta, Sverige tvåa och Norge trea, men det är inte en supergod indikator då ett OS-lopp förstås skiljer sig mycket. Sverige leder för övrigt nationscupen överlägset, så bredden finns - nu ska vi bara hitta toppen i stafetten också.

Herrstafett

Det vore ett smärre mirakel om Sverige kom etta eller tvåa här, för Ryssland och Norge är helt suveräna medan Sverige inte riktigt har namnen, som ni sett ovan. Kampen om bronset lever dock, och det är likartade odds på Sverige, Finland, Italien och Frankrike. Då krävs det en riktigt bra dag, med bra valla och en bra avslutare. Annars kan det mycket väl sluta som i säsongens enda stafett, när vi kom sexa.

Sprintstafett dam

Ganska given duo i firma Maja Dahlqvist & Jonna Sundling, som är favoriter och som också vann säsongens enda lagsprint. Det kan mycket väl bli så att vi åker hem med guld i sprinten, silver i sprinten och guld i sprintstafetten. Någon som har invändningar? Tänkte väl det!

Sprintstafett herr

Oskar Svensson är given, men sedan då? Valet står mellan Anton Persson och Marcus Grate, och våra chanser är väl inte så goda på medalj oavsett. Final är okej, och sedan gäller det att göra sitt bästa ifrån sig. Då är vi i soffan nöjda oavsett om det blir en sjätteplats eller ett skrällsilver.

Historik

Här finns det traditioner! Skidorna var givetvis med redan från starten, och då var det 50 resp. 18 km som kördes. Stafetten infördes 1936, och damerna kom med från 1952. Exakt format på olika tävlingar har varierat, t.ex. genom att den korta individuella gått från 18 km till 15 km, och att jaktstarten ersatts av skiathlon - men i det stora hela är det sprinten och masstartsformatet som är det stora nya under 2000-talet.

Sverige ligger glädjande nog fantastiskt bra i totalen: vi har 80 medaljer varav 31 guld! Etta ligger Norge i båda kategorier (121 medaljer, 47 guld) medan finnarna också har 80 men "bara" 21 guld. Men då räknar vi lite generöst. Egentligen ligger Ryssland nästan jämnt med Norge - om vi räknar ihop Ryssland, Sovjet, dopingavstängda ryska olympiska kommittén och så vidare.

Mest framgångsrika alla kategorier är helt klart även två individuella norska åkare: Marit Bjørgen med hela femton medaljer varav åtta guld, och på herrsidan Bjørn Dæhlie med tolv medaljer - också åtta guld. Dessutom är Dæhlies fyra återstående medaljer alla silver, så han har inte ett enda brons.

Skulle Charlotte Kalla ta ett guld till seglar hon faktiskt upp som tvåa alla tider. I dag ligger hon sjua, på nio medaljer varav tre guld, vilket bara det förstås är helt fantastiskt. Strax före henne med medaljraden 4-3-2 hittar vi Sixten Jernberg som därmed är tvåa genom tiderna bland männen.

Men förutom de allra första vinterspelen finns det ett vi nog absolut inte vill minnas, nämligen Lillehammer 1994. Varför inte? Jo, det är de enda två där vi inte plockade en enda medalj... Vi var mitt i en generationsväxling efter vår kanske mest gyllene generation någonsin, och kom bara sexa som allra bäst.

Grenar

Det är tolv tävlingar - sex stycken per kön.

Skiathlon

Damerna åker 15 km och herrarna 30 km. Efter halva sträckan byter man från klassisk stil till fristil. Även skidorna byts förstås.

Sprint

Årets sprint går i fristil. Först kör alla sprintsträckan individuellt, varpå de 30 bästa går till fem kvartsfinaler med sex åkare i varje. Ur varje kvartsfinal går två åkare direkt till semi, och de två bästa tiderna totalt gör också det. Det blir alltså två semifinaler med sex åkare i, och samma princip används igen: två vidare direkt från varje semi, och två tider. I finalen är det bara att komma först som gäller.

Individuell start

Förut åktes alla lopp med individuell tidtagning, men numera är det bara ett. Damerna åker 10 km och herrarna 15 km, båda i klassisk stil. Bäst tid vinner.

Stafett

Fyra personer per lag kör efter varandra och först i mål vinner. Damerna kör 5 km var, herrarna dubbla distansen. De två första sträckorna går i klassisk stil - därefter de sista två i fristil.

Lagsprint

Eftersom den individuella sprinten går i fristil åks lagsprinten i klassisk stil. Två åkare per lag kör tre sträckor var, där de avlöser varandra mellan varje. Först körs två semifinaler, från vilka de två bästa lagen per semi samt de sex bästa tiderna tar sig till finalen.

Masstart

Spelens maraton går traditionellt på den allra sista dagen. I år går sträckorna i fristil: 50 km för herrar och 30 km för damer, och alla startar förstås samtidigt. Vi minns väl alla Johan Olssons fantastiska femmil från VM 2013? Även namn som Svan, Wassberg, Jernberg, Mora-Nisse med flera har vunnit vad vi får beteckna som en av spelens allra ädlaste medaljer.

Terminologi

Så vad är då fristil och klassisk stil? Från början fanns förstås bara det som i dag kallas för klassisk stil, som då innebär att man har en skida i varje spår och använder väldigt mycket armkraft för att ta sig framåt.

I fristil däremot finns inte det kravet, så det går att ha skidorna i V-formation och använda benen för att ta sig fram snabbare och effektivare. Eftersom man tar längre stavtag uppåt använder man också längre stavar, för att kunna göra det mer effektivt.

Sedan snackar kommentatorerna på tv gärna om "växlar" också. Ett bättre namn vore egentligen "åktekniker", men liksom växlarna på en bil eller cykel ger en högre växel också högre hastighet. Exakt vad växlarna innebär varierar mellan fristil och klassisk stil, men hör du kommentatorerna säga att "åh, nu går hon på treans växel!" betyder det helt enkelt att åkaren gör något mer ansträngande som går fortare.