Backhoppning i OS 2022

Det är inget för den räddhågsne när män och kvinnor flyger långt, långt i luften - högt, högt över marken - och landar som om de stått på skidorna i snön hela tiden. Här ska vi gå igenom backhoppningen i OS.

Kval

Backhoppningen kör på en egen OS-kvalranking, som i praktiken är en ihopslagning av världscupen och sommarens Grand Prix-tävlingar. Maximalt fem herrar och fyra damer får vara med per nation, och det tas ut totalt 65 herrar och 40 damer.

Alla nationer med minst fyra inkvalade herrar deltar även i lagtävlingen. Om detta ger färre än tolv lag får nationer med tre deltagare extra kvotplatser för att också komma med. Till mixedtävlingen räcker det med två herrar och två damer från samma nation.

Schema

Svenska chanser

Inget blågult deltagande sedan Lillehammer 1994, och ingen medalj sedan i Oslo 1952. Nej, det blir nog inte Sveriges år i år heller...

Men i år har vi faktiskt fått in en kvalplats, och SOK har till vår glädjes skull valt att skicka Frida Westman österut som Sveriges första damrepresentant någonsin i sporten. Frida fyllde 21 nu i januari och får sägas vara en direkt fortsättning på det där deltagande i Lillehammer - hon är nämligen dotter till Magnus som var den som tävlade då.

I höstens fem tävlingar har Frida haft resultatraden 20 - 18 - 13 - 26 - 15, verkligen ypperligt för en debutant i världscupen. Ändå missade hon två raka säsonger 2017 och 2018 efter att ha krasat sönder först det ena knät, sedan det andra. Topp åtta vore att ta i - men topp femton absolut, och högre förhoppningar till nästa OS... ja, varför inte? I dag bor Frida i Trondheim och har tillgång till såväl bra backar som en tränarstab i världseliten.

Historik

Backhoppning är en ädel gren som givetvis funnits med i vinter-OS sedan dag ett. De första åtta upplagorna var det bara en tävling - i stor backe - men sedan 1964 tävlas det även i normalbacke.

Lagtävlingen för herrar tillkom 1988 i Calgary och damerna kom in på schemat först 2014. Mixedtävlingen är ny för i år.

Vårt svenska arv kommer i brist på lagrar främst från Janne Boklöv, mannen som introducerade V-stilen i världshoppningen 1988. Egentligen är tanken att man ska hoppa med raka skidor, men genom att forma dem som ett V kom Boklöv så mycket längre än alla andra att han tog igen i längd det han tappade i stilpoäng, och det med råge. 1989 vann han följaktligen också världscupen - men redan året därpå började andra, tekniskt bättre backhoppare begagna sig av samma stil och distanserade snabbt svensken.

Mest framgångsrik individuellt är Simon Ammann från Schweiz, som dominerade det första årtiondet det här årtusendet och tog fyra guld. Även finske Matti Nykönen, verksam på 80-talet, har fyra guld - men ett av dem i lag. Eftersom Nykönen även har ett individuellt silver kan vi väl utse båda två till bäst genom tiderna.

Medaljligan leds annars av Norge med 11 guld (Finland tvåa på 10) och 35 medaljer (Österrike tvåa på 25). Sverige? Vi ligger på trettonde plats.

Som kuriosa kan även nämnas att arrangörerna räknade fel i poänguträkningen i de allra första spelen, så fel person fick brons. Detta upptäcktes först 1974, varpå stackarn som trodde sig ha kommit fyra fick sin medalj vid 86 års ålder.

Poäng

Poängsättningen i backhoppning är egentligen inte så krånglig. Varje backe har en så kallad K-punkt, som anger hur långt det perfekta hoppet är ur säkerhetssynpunkt. För normalbacken i OS är denna 98 meter, och för stora är den 125 meter. Landar man mitt i K-punkten får man 60 poäng, och kommer man längre än så får man fler distanspoäng.

Men poäng ges även för stil, och fem domare sätter upp till 20 poäng var. Den högsta och den lägsta räknas bort, och så läggs de kvarvarande tre domarnas poäng till distanspoängen för att ge en total.

Stilpoäng ges för hur väl själva hoppet utförs från backen, hur hopparen rör sig i luften och framför allt hur hen landar. Helst ska landningen ske i telemarkstil, vilket innebär en skida framåt och hopparen lätt framåtlutad, som om det vore en fäktningsstöt.

Sedan drygt tio år ändras även poängen något av vind och av vilken utgångsposition hopparen väljer, detta för att eliminera för- och nackdelar av nyckfulla vindar.

Grenar

Det är fem grenar:

• Stor backe (herrar individuellt)
• Normalbacke (herrar individuellt)
• Normalbacke (damer individuellt)
• Lagtävling (herrar)
• Lagtävling (mixed)

I alla individuella tävlingar får åkarna ett provhopp och två riktiga hopp, men herrarna är fler än damerna och därför körs även ett kval med ett provhopp och ett riktigt hopp i herrtävlingen, varifrån de 40 bästa går vidare. De tio högst rankade på världsrankingen går direkt till final och kan välja själva om de även vill hoppa i kvalet för att prova på banan lite.

I finalen startar åkarna utifrån kvalordning (herrar) respektive världsranking (damer) i första åket. Det andra åket börjar med den som fick sämst poäng i första hoppet och fortsätter ända till den som fick bäst. De båda åkens poäng slås ihop till en totalpoäng.

Lagtävlingarna fungerar principiellt likadant men de olika åkarnas poäng läggs ihop, så det är totalt åtta hopp per nation. Tävlingen sker i två rundor, där de fyra sämsta nationerna efter första slås bort inför andra.