Speltips: Cyprus F2 - Limassol LIVE!

Obs: Då vårt skriv-verktyg för tillfället inte tillåter speciellt många olika valmöjligheter när det kommer till att posta in bilder i texten, så får ni ha lite överseende med att layoten på inlägget ser ganska amatörmässigt ut. Notera också att inlägget skrevs igår (Onsdags), men postas först idag (Torsdag) efter lite krångel med att få upp videoklippen.

Godkväll!

Idag fick jag den stora äran att på plats, live, bevaka ett par matcher på ITF-touren! Något jag måste säga var bland det roligaste jag gjort på mycket, mycket länge. Jag har ett par gånger tidigare under året påpekat att jag väldigt sällan tycker det är roligt att titta på tennis numera, men det här, det väckte sannerligen tennishjärtat till liv igen. Det blir så mycket mer äkta när ett gäng grabbar i de sena tonåren sliter hjärtat ur sig för att vinna en prischeck som knappt betalar en nota på Mc Donalds, för att hålla drömen om att en gång försörja sig på sin älskade sport, tennis, vid liv.

Jag visste inte vad jag skulle vänta mig riktigt i form av spelkvalité när jag pallrade mig mot Famagusta tennis club i förmiddags, då startfältet faktiskt (iallafall sett till rankingen) inte var alls bra i jämförelse med många andra ITF-events. Spelare som Mueller, Miedler och Brunner har jag sedan tidigare bra koll på, men därefter var det även för mig mestadels okända namn. Efter att ha sett ett par matcher under dagen så måste jag dock medge att nivån är vansinnigt hög på de här killarna. De får sannerligen inte de pengar och den uppmärksamhet de förtjänar för det slit som samtliga lägger ner.

I och med att jag tidigare sett de tre namnen jag nämnde ovan spela, så valde jag att rikta in mig på tre andra matcher istället. Kopriva - Cannell, Kalovelonis - Dalla Valle & huvudmatchen för dagen, Johansson - Gray. Vi går igenom dem i den ordningen. Alla matcherna var nämligt väldigt, väldigt intressanta, ur flera olika perspektiv.

Kopriva - Cannell (6-3 6-3)

Jag visste som sagt inte riktigt vad jag skulle vänta mig i form av kvalité på dessa matcher, men den väldiga vinden som spelarna hade att kampas med till trots, så var alla matcher riktigt bra. Den här var sannerligen inget undantag och jag tror att Kopriva, en kille född 1997 från Tjeckien, är en vi kommer få se mer av inom de närmsta två åren. Jag är helt övertygad om att han har ett spel bra nog för att minst plocka titlar på ITF touren. Det fanns inga direkta svagheter i den här killens spel och han var riktigt rörelsestark. Cannell, som stod för motståndet är en ganska bra motståndare, som varit framme i ITF-finaler i år. Han hade dock inte en susning trots att han stundvis spelade riktigt bra även han.

Kopriva var den under hela dagen som imponerade mest på mig. Han kommer imorgon möta Elia, från Israel och det är en match han lär vinna utan några som helst problem om han spelar lika bra som idag. Jag misstänker dock att oddset kommer vara 1.10 eller ännu lägre, vilket inte är spelbart. Förhoppningsvis gör dock spelbolagen en blunder, för då tänker jag kasta in pengarna på Kopriva imorgon. Jag kan även tänka mig att plocka 2-0 om vi får ett okej pris!

Kopriva alltså. Dagens klart mest intressanta spelare. Jag tror han har goda chanser att nå semifinal, eller kanske till och med final, den här veckan. Jag tänker gladeligen följa Kopriva framöver!

Kalovelonis - Dalla Valle (6-2 4-6 7-6)

Den andra matchen för dagen, Ryssland mot Italien, var nog den roligaste att kolla på. Inte för att den var bäst, utan för att Ryssen, Kalovelonis, var otroligt roande. Han gapade på domaren, han gapade på sig själv, han gapade på sin coach, han låg ner på rygg och pratade med himelen efter förlorade poäng, och mycket mer. Faktiskt väldigt mycket mer. Exempelvis så kallade han sin motståndare usel vid nätet (notera att han vann 7-5 i ett avgörande tiebreak), varpå han gick raka vägen in till resturangen efter matchen och beställde en stor starköl och en kebabtallrik med rikliga mängder pommés till detta. Den här killen var unik på alla sätt. Han kommer aldrig att bli någon tennisspelare allmänheten lär känna, men jag hade oerhört roligt. Således får jag skicka ett extra tack till honom.

Som spelare var han väldigt kraftfull. 1.95 lång, nästan lika bred och slog väldigt hårt. Han missgynnas dock ganska ordentligt av de blåsiga förhållandena den här veckan då serven hade stor inverkan på dennes lycka i poängen. Således tror jag inte att han har något med slutsegern på Söndag att göra, även om han tidigare i år nått två stycken finaler på den här touren. I nästkommande omgång möter han en totalt okänd Cypriot som givits ett wildcard till turneringen. Han har enbart spelat två matcher på touren totalt trots att han är 21 år, vilket direkt får mig att tro att han är dålig. Han vann förvisso sin första match igår, men den matchen gick emot ett annat wildcard, som på två år spelat fem matcher och lyckats förlora allihopa. Med andra ord var det nog ingen superprestation som krävdes för avancemang där.

Ryssen lär således ta sig till kvartsfinal med lätthet. Jag hoppas faktiskt han blir kvar till helgen när jag tänker besökta turneringen igen. Han var sevärd, om inte annat!

Huvudmatchen: Johansson - Gray (6-3 7-5)

Dagens stora glädjeämne! Spelbolaget bet365 satte Johanssons odds till hela 7.00 i den här matchen. Jag slängde in en peng och delade det över twitter, på i princip inga andra grunder än att det var en rolig grej och att jag på uppvärmningen tyckte mig se att Johansson såg ganska stabil ut. Det är en, minst sagt, rejäl 18åring det här, på över 2 meter som dessutom vispar med vänsterarmen, vilket alltid kan vara en liten fördel mot ovana motståndare.

Det tog inte många poäng innan jag insåg att oddset borde varit ljusår lägre. Det skiljde inte alls mycket på de här bägge spelarna och oddset var nog satt enkom grundat på det faktum att Johansson nästan inte spelat alls på seniortouren medan Gray gjort ett par dugliga framträdanden i år.

I första set tycker jag faktiskt bägge spelade ganska dåligt. Johansson sprang iväg till en tidig 3-0-ledning med två breaks favör. Det kändes dock dittills som det mesta handlade om att Gray inte satte en boll. Vid 4-1 hörde jag Gray's coach säga "Enjoy the challenge Alastair, don't give up. See it as a challange!". Väl valda ord och rätt som det var så spelade Gray betydligt bättre och mycket riktigt breakade han för 2-4 och sedermera höll till 3-4. I det här skedet fick man faktiskt känslan av att Johansson skulle få väldigt jobbigt att hålla ut hela setet. Svensken höjde sig dock rejält vid 4-3 och gjorde ett par mycket fina poäng för setets viktigaste hold. Gray blev direkt irriterad igen och slängde iväg nästkommande game för setet.

Spännande var det framförallt att se dessa bägges olika spelstilar och personligheter. Svensken var dubbelt så stor som Britten, men det var sannerligen den mindre av de två som hördes mest. Han gapade, stönade och var på domaren på precis varenda boll som var i närheten av baslinjerna. Detta samtidigt som Johansson faktiskt verkade som en av de mer timida och ödmjuka tennisspelarna jag någonsin stött på, både under pågående match och under en kortare ordväxling vi hade efter matchen. Trots att Gray hetsade efter hälften av dennes vunna poäng under hela matchen, så apploderade till och med Johansson honom till bra poäng vid ett par tillfällen. Undertecknad hade ju tagit varenda möjlig chans att ge tillbaka. Jag gillade dock Johansson skarpt. Sådana människor unnar man all framgång!

Andra set var betydligt mer välspelat. Jag satt hela tiden och funderade på när Gray skulle höja sig ett par snäpp och ta tag i matchen. Han höjde sig andra set, men till min stora förvåning så hjälpte det faktiskt inte. Svensken spelade även han betydligt bättre och det var mer än glädjande att se att han faktiskt till stora delar i matchen var den klart starkare spelaren, även när Gray spelade bra. Det ska Niklas verkligen ta med sig framöver.

Johansson radade upp breakbollar i andra set och lyckades till slut nypa en vid 3-2-ledning, för att gå fram till 4-2. Därefter gjorde han sina klart sämsta games i matchen. Han tappade direkt tillbaka serven via en rad misstag och dubbelfel, för att sedan se Gray utjämna till 4-4. Han blev väldigt mycket mer "tight", vågade inte riktigt slå igenom alla slag och servade sämre. Nerver, misstänker jag. Johansson hade nämligen inte vunnit mer än en match tidigare i en maindraw på den här touren.

Vad som dock var otroligt starkt, var att han orkade resa sig och återigen hitta sitt bästa spel. Från 4-4 och framåt spelade bägge riktigt, riktigt bra och setet kunde tippa åt vilket håll som helst. Vid 5-5 hade Gray en breakboll där Johansson spelade en fullkomligt perfekt poäng i en slagduell på ca 10 bollar, som avslutades vid nätet med en ruskigt svår volley av Svensken. Där vrålade relativt högt, för en gångs skull.

Det sista gamet i matchen var nervöst från bägge håll, men jag måste säga att sättet Johansson värderade varje boll var imponerande med tanke på hur ung han är och hur lite erfarenhet han har i dessa sammanhang. Han var otroligt noggrann i returspelet och lät Gray förtjäna varenda poäng med vinnande slag, istället för att riskera något. Ett utmärkt val, då Gray var märkbart nervig. Vid 3 tillfällen hade Gray game-boll i det gamet, men han lyckades inte stänga det, helt och hållet för att Johansson vägrade att ge bort det. Han fortsatte returnera djupt och tvingade hela tiden Gray till jobbiga situationer. Vid 40-40, som ledde fram till matchbollen, stod Johansson för ett magiskt passerings-slag DTL med sin forehand, varpå ännu en bra retur på matchbollen ledde fram till en ramträff för Gray som seglade en decimeter utanför Johanssons baslinje. Han sträckte armarna i luften och kunde konstatera att han precis vunnit sin andra match i en huvudlottning på den touren. Väl jobbat!

Vad gäller Johanssons styrkor och svagheter, så fanns det en hel del åt bägge håll. I grundslagen tycker jag att han var riktigt stabil. Bra forehand, bra enhandsbackhand och han slog sällan bort bollarna. Han spelade med säkerhet, tålamod och värderade poängen väl. Som ovan nämnt är detta en riktig bjässe till grabb, och med den längden ska han ha en riktigt bra serve. Han servade bättre än de flesta i turneringen, men samtidigt så borde han faktiskt kunna serva ännu bättre med de förutsättningarna han har. Nu är han förvisso ung och ännu ej färdig, men serven kan han definitivt förbättra ytterligare! Speciellt andraserven, som kändes väldigt osäker. Vid flera tillfällen gjorde han ruskigt grova dubbelfel med ramträffar och annat.

Vidare så blandade han oerhört mycket framme vid nät. Fantastiska volleys mixades med rejäla smashmissar. Just smasharna var riktigt svaga emellanåt och där finns det mycket att jobba på.

All-in-all så var han dock intressant. Väldigt mogen på banan sin unga ålder till trots och trots en liten "choke" i mitten på andra set, så var han väldigt mentalt stabil. Han visade inga tilt-tendenser what-so-ever på hela matchen och jobbade ihärdigt i 90 minuter. Jag gillade vad jag såg!

Det här var, tillsammans med en JSM-titel, den största vinsten för Johansson. Gray är i vartfall sett till ranking och tidigare prestationer på seniortouren tveklöst den största skalpen för Niklas. Stort grattis och lycka till framöver!

Det finns dock mer än det sportsliga som jag funderar över, efter en dag likt denna. Framförallt, så slår det mig vilka otroligt skilda förutsättningar spelare från Sverige tycks ha, kontra spelare från många andra nationer. I turneringen i Limassol var det över 10 britter som ställde upp, sedan 4-5 spelare från Frankrike, från Österrike, från Tjeckien och så vidare. Så här ser det alltid ut i futureturneringarna. En svensk och en hel hög med spelare från andra nationer, som tycks resa runt ihop.

Vidare så hade i princip alla andra spelarna coacher där. Britterna hade 2-3 stycken som hela tiden pushade sina killar och coachade dem under matchen. Gray, exempelvis, spelade hela tiden dubbelt så bra när han befann sig på den planhalvan där dennes coach befann sig. Då fick han hela tiden perfekta tips som tog Gray bort från sina tiltade tankar. Till och med ryssen jag nämnde ovan hade en coach med sig.

Allt detta, medan vår ende svensk i turneringen var där med, vad jag gissar var, dennes mamma och syster. Missförstå mig inte här, då jag tycker det är helt fantastiskt när familjen visar sånt engagemang. Johansson's mamma hejade på hela matchen och var ett ypperligt stöd, men samtidigt, tänk vilka enormt mycket större förutsättningar Johansson hade haft att utvecklas Snabbare om han hela tiden kunde bli coachad likt i princip alla de andra spelarna!
Jag förstår verkligen inte vad det är som gör att Svenska tennisspelare tycks stå helt ensamma i deras satsningar... Sverige har varit en av de absolut mäktigaste stormakterna i sporten och tennis var länge en nationssport som enade varenda kotte framför TV-rutorna och radioapparaterna.

I nuläget, vad jag förstår, så är det i princip enbart Ymer-bröderna som får vettig sponsring av de duktiga yngre killarna. Visst, de två är bäst, men samtidigt är det så oerhört många namn som bara försvinner för att man inte ges den chans man förtjänar. Sverige har extremt få representanter som tävlar på de olika tourerna varje vecka, där länder som Kazhakstan, Vitryssland och Rumänien tycks få ut spelare överallt, varje vecka. ANSKRÄMLIGT.

Vi avslutar där! Dagen var mer än mysig, måste jag säga. Det var riktigt roligt! Jag ska ta mig tillbaka till Famagusta tennis club inför semifinalerna, och finalen på Söndag. Ni kan således se fram emot fler uppdateringar från turneringen nästa vecka! Om det nu är någon som ser fram emot något sådant.

Allt gott,

Adam Perleroth
@baselinebetting
1x2.se