Poetry in motion

Hade någon sagt till mig innan säsongen började att om jag fick nöja mig med en tredje plats för Liverpool i år så skulle jag med största glädje och utan tvekan tagit det. Som jag skrivit tidigare, vårat mål den här säsongen var att slåss om en Champions League plats. Jag trodde helt ärligt att det skulle bli en övermäktig uppgift då jag ansåg att både förra årets mästare United, de penningstarka City och Chelsea, ett Tottenham som värvat för över 1 miljard samt Arsenal hade både starkare och bredare trupper än vad Liverpool hade. Nu är vi 5 matcher från slutet av denna säsong. Liverpool leder ligan och har allt i egna händer. Vi har 9 raka vinster och vinner vi de återstående matcherna så kan vi titulera oss ligamästare för första gången på 25 år. Tanken är svindlande och jag går som ett nervöst vrak inför varje match nu. Jag vet att även om vi inte vinner ligan i år så kommer jag se tillbaka på den här säsongen som en stor framgång ändå. Men det är ju så nära nu. Så jävla nära! Hela Liverpool vibrerar och det ligger en enorm förväntan i atmosfären inför varje match. Vinner City imorgon har dom i princip säkrat titeln i mina ögon. Vinner vi så har vi tagit ett ordentligt grepp om titeln men det är definitivt inte klart för det. Jag kommer sitta som på nålar hela matchen. Ser fram emot den med skräckblandad förtjusning. En gång i livet nu. Make us dream. Poetry in motion. Nu jävlar kör vi