Blood is red for a reason (1)

När jag var yngre hade jag inget favoritlag i Premier League. Min bror var fanatisk Liverpoolsupporter och jag kunde inte för mitt liv förstå hur man kunde vara så passionerad över ett lag i ett land som man inte ens bor i själv. Jag älskade fotboll och jag tittade ofta på storlagens matcher. Barcelona, Arsenal, Bayern och även Liverpool var lag som jag gillade att titta på då jag tyckte de spelade rolig fotboll men jag ”höll” inte speciellt på något av lagen. Så en dag för ca 6 år sedan fick jag en julklapp av min dåvarande sambo. En resa till England för att se Liverpool möta West Ham. Vi skulle samtidigt hälsa på hennes syster som då jobbade som au pair i en stad i närheten. Väl på plats kände jag att det var läge att köpa en halsduk med Liverpools motiv, om inte för att känna sig säker bland vad jag trodde skulle vara huliganer. Vi började matchdagen med att gå till en pub i närheten av Anfield. När jag klev in genom dörren tappade jag hakan. Där inne satt supportrar i West Ham och Liverpools kläder mixat och drack och skrattade ihop. Där och då dog många av mina fördomar om Engelsk supporterkultur. Efter någon timme och flera öl senare gick vi vidare till puben ”The Park” som i princip ligger vägg i vägg med Anfield. Där brukar supportrar från hela världen samlas innan match och det brukar vara ett bra röj på sångerna. Jag stod i baren och kom på mig själv med att le när jag hörde sångerna och kände en konstig känsla i bröstet som jag inte kunde definiera. När vi så till slut gick igenom grindarna till Anfield kände jag en enorm upprymdhet. Äntligen skulle jag få uppleva en match på Engelsk mark och på en så klassisk arena dessutom. Jag minns än idag lukterna som slog emot mig.. en blandning av öl, paj och nyklippt gräs. Vi hade fått platserna precis bakom West Hams mål och jag tittade mig storögt omkring. De högljudda sångerna, den speciella lukten och framför allt den elektriska atmosfären trollband mig. När det till slut var dags för matchstart och You´ll never walk alone började rulla runt läktarna kom jag på mig själv att stå med halsduken högt ovanför mitt huvud och sjunga med. Hela min kropp fylldes av en värme som jag aldrig känt förut. Den påminde dock en hel del om samma värme du känner när du tittar på dina barn. Jag var fast. Det var kärlek på första dejten. Matchen visades på tv hemma i Sverige och när Torres stänkte in ett mål syns jag klart och tydligt på reprisbilderna vrålandes som en tok av lycka. En av mina kompisar har screenshottat den bilden och efteråt blev jag lite förvånad när jag såg mig själv. Mitt ansikte uttryckte rå glädje. Det bästa jag kan beskriva det som är att jag blev nyfrälst. Jag hade hittat min religion, min kyrka och min gud.