Stövlar i baken, del 2: AVB, Clarke & Zola

[b]Säg den julefrid som varar - livet som manager i den engelska toppfotbollen är ingen dans kring julgranar. I den andra delen av [i]Stövlar i baken[/i] tar vi upp de tre största separationerna mellan manager och klubb den senaste tiden: Andre Villas-Boas från Tottenham, Steve Clarke från West Bromwich och Gianfranco Zola från Watford.[/b] Säsongen börjar närma sig pausvila. Vissa trender och mönster har kunnat pratas bort eller döljas av en godkänd poängskörd, men när spelet sviker samtidigt som poängen uteblir - då gäller fortfarande det gamla talesättet "det som göms i snö, kommer upp i tö". Offren den här gången heter Andre Villas-Boas, Steve Clarke och Gianfranco Zola. Gemensam nämnare: alla har varit ytterst ansvariga, och sålunda fått bära hundhuvudena för, fotbollslag som egentligen inte spelat så bra som man hoppats någon gång under säsongen, men där resultaten på senare tid har medfört ett agerande från respektive styrelse (i Zolas fall avgick han dock själv). Låt oss titta närmare på de specifika fallen, där vi lägger extra krut på Villas-Boas sorti från Tottenham. [b]Villas-Boas[/b] Den största sparkningen var såklart AVB:s bortkoppling från Tottenham: Spurs ligger blott fem poäng från en Champions League-plats, spelar kvartsfinal i ligacupen och har dessutom avancerat till slutspelet i Europa League utan att så mycket som tappa en endaste poäng. Villas-Boas sejour i klubben inleddes på sätt och vis i och med att han i mars 2012 kickades från Chelsea. Samma sommar fick han chansen att ta över en annan London-klubb, och det var många nöjda miner bland fansen som menade att man skaffat sig en av världens mest talangfulla tränare. Och kärleksaffären kunde inte börja mycket bättre, med ett Tottenham - anförda av fantastiske Bale - som spelade en offensiv, passningsinriktad och ganska framgångsrik fotboll. Tottenham föll dock på målsnöret i jakten på Champions League (en poäng från kvalet), extra tungt med tanke på att det var mot rivalen Arsenal. Sommarens stora saga kom att bli Bales vara eller inte vara - en spelare som dominerat, burit och stundtals [i]varit[/i] Tottenham. Bale lämnade, men Daniel Levy höll inte igen på inkommande transfers. Nu skulle laget köpa kvaliteten som walesaren hade stått på och fördela den över laget. Och kanske var det redan hör snön började smälta och svagheterna i [i]laget[/i] Tottenham började visa sig: Bale betydde nästan allt för skillnaden mellan ett mittenlag och ett som slåss om Champions League. I inledningen av säsongen var det framförallt anfallaren Soldado som visade klassen, och stod för en rad viktiga mål i ett antal 1-0-segrar. Många av målen kom på straff. Spelet var inte uruselt, men bristen på effektivitet i den sista avslutande tredjedelen var uppenbar. Men så länge resultaten fanns där och Spurs levererade (1-0-) segrar höll fansen tyst. Så, vad var det då som gick fel? Den senaste tidens (stora) förluster har liksom lockat fram även den spelmässigt svaga inledningen i fansens minne, och AVB har bedömts efter helheten under säsongen - framförallt spelmässigt, inte resultatmässigt. Han har inte lyckats integrera alla starka nyförvärv han gjorde under sommarens intensiva period, och hans envishet kring att spela inverterade wingers - sådana som inte breddar utan gillar att ta sig in i banan och, i värsta fall, "stänga" ytor i stället för att öppna desamma - har varit ett återkommande aber för klubben. Det är av denna anledningen som fansen tidigt började kalla på hans huvud, trots att Spurs länge varit och fortfarande i allra högsta grad är inblandat i kampen om CL-platserna. Det går inte att bortse från att AVB har det bästa snittet som en Tottenham-tränare någonsin haft under Premier League, med 1.83 poäng i snitt per match. Men det går heller inte att bortse från att spelet har lämnat mycket i övrigt att önska av en klubb som inte bara sålde stort, utan även spenderade stort under sommaren. En stor del av ansvaret bär också läggas på den så kallade "tekniska direktören", Franco Baldini, som är ytterst ansvarig för rekryteringen av nya spelare. Sportchefen har sett till att genomföra spelarköpen, men har kanske inte gjort ett jättejobb om man ser till deras tilltänkta roller i AVB:s lagbygge. Relationen dessa båda emellan kan jag tänka mig ha skurit sig ganska bra i slutändan. Noterbart är att Baldini sitter kvar på sin post, allt medan Villas-Boas ägnar julledigheten till att fila på CV och personligt brev. Nu tar den forne storspelaren Tim Sherwood över tränarsysslan tillfälligt, medan Tottenham-fansen spekulerar i vad som komma skall. Det ryktas, på lagets forum, att Capello är beredd att hoppa på tåget trots att hans Ryssland snart spelar VM, och att ikonen Klinsmann kontaktats. Det amerikanska fotbollsförbundet lär dock knappast släppa honom innan VM nästa sommar. Vad har vi då kvar? Glenn Hoddle? Ouch. Näe, det här ska bli spännande att följa. För visst måste Levy och & co ha en större plan än detta? \ [i]Är det Glenn Hoddle eller Jeff Daniels från "Dum & dummare"? Tottenham-fansen hoppas nog att de rykten som gör gällande att forne storspelaren Hoddle tar över tränarsysslan är komedi i den högre skolan.[/i] [b]Clarke[/b] Steve Clarkes West Bromwich spåddes en fin framtid inför säsongen, och medan inledningen inte var kass så har resultaten verkligen åkt rutschkana på sistone. Nu ligger nedflyttningsstrecket nära och trenden är allt annat än positiv. Så, vad var det då som gick fel? Vill ni ha det enkla svaret? Lukaku. Belgaren ledde ensam en fruktad anfallslinje, där WBA aldrig behövde känna sig hotat: i stunder av en intensiv press mot laget var lösningen aldrig längre bort än en rensning mot resen där framme. När Mourinho förkunnade att Lukaku skulle lånas ut en säsong till, så blev fansen förstås överlyckliga. När det stod klart att Lukaku valt Everton, blev fansen förstås jättebesvikna. Och Anelka, som hämtades inför för att dämpa förlusten av den store belgaren, har verkligen inte rosat marknaden. Detta med Lukaku kanske inte var Clarkes fel, men det blev definitivt hans problem att hantera. Och detta tillsammans med att fansen antagligen hade något för höga krav på ett lag som tidigare säsonger överpresterat, gjorde att Clarke fick en snabbt ökande press på sig att prestera. Och när resultaten inte fanns där, fanns inget annat val för styrelsen. Vad nu då? WBA lockar inte de största tränarnamnen, och Mike Phelan och Deren McInnes, som sägs vara de första som är påtänkta, imponerar inte på pappret. Men Albion har alltid varit lite low key, så kanske lämpar det sig med en tränare som kommer underifrån, och inte en trött gammal lösning som inte bidrar med något. Klart är dock att klubben befinner sig i lite av ett vägskäl: man har presterat bättre än vad någon tänkt sig de senaste säsongerna, och nu gäller det att hitta en tränare som åtminstone kan dämpa ett fall som kan bli riktigt tungt för en klubb som i grund och botten saknar de fallskärmar som många storklubbar har i dessa situationer. Med andra ord: man har helt enkelt inte ekonomi att köpa sig fortsatt PL-status, utan måste förlita sig på att klubben och dess aktörer sköter sig så pass bra att man kan rida ur stormen och bygga nytt. Jag är inte så säker på det. \ [i]Steve Clarke visar vägen ut från The Hawthorns.[/i] [b]Zola[/b] Watford stod med ena benet i Premier League förra säsongen, men Kevin Phillips mål för Crystal Palace på övertid i playoff-finalen betydde att Zolas mannar fick börja om i Championship. Man borde med detta i ryggen ha haft goda förutsättningar att satsa på uppflyttning även denna säsong. Så, vad var det då som gick fel? Kanske började luften så sakteliga gå ur truppen och Zola redan vid playoff-förlusten. Att vinna, eller i alla fall komma topp två som garanterar avancemang, i tuffa Championship är inget som låter sig göras enkelt, och flera lag uppe i toppen satsar också hårt. Jag tror inte att Watford är märkbart sämre än förra året, men att man däremot stött på tuffare motstånd - och i takt med det drabbats av ett par tunga skador och tappat självförtroende. Till slut fick Zola nog efter sex matcher utan seger och en medioker mittenplacering i ligan. Chievos före detta tränare Giuseppe Sannino, som slutade jobbet som förra månaden, sägs vara det hetaste spåret. \ [i]Fortsätter Watford på den inslagna italienska vägen? Sannino kan bli klubbens nye tränare inom kort.[/i]