En avundsjuk blick på Everton

[b]Det kunde varit vi. Jag vill så gärna tro det. Det känns så nära, fast jag vet att det egentligen är 16 mil mellan Liverpool och Birmingham - och inte minst en spelfilosofi som befinner sig världar ifrån varandra.[/b] Arsenal och Everton spelade en underhållande och välspelad 1-1-match igår, där jag tror Everton är mycket nöjt med en poäng och Arsenal lite nöjt. Inte minst för att Londonklubben drygade ut serieledningen, och inte minst för att Everton faktiskt var det bättre laget spelmässigt - framförallt i första halvlek. Efter en halvtimme hade Everton haft närmare 2/3-delar av bollinnehavet, och mittfältet ägdes av ankaret Barry, harmoniske McCarthy, unge och smått geniale Barkley, kreative Mirallas och den röda tråden offensivt, Pienaar - som liksom ligger där i gränslandet och har som uppgift att vara länken mellan mittfältet och anfallets Lukaku. Statistiken efter den första halvleken säger det mesta (från OPTA, Arsenals siffror först): Totalt antal passningar ( Exkl inlägg och hörnor): 196 - 317 Lyckosamma passningar: 75.51% - 87.07% Bollinnehav: 37.90% - 62.10% \ [i]Everton-spelarna firar segern mot Manchester United - och deras före detta boss Moyes.[/i] Det intressanta med den nuvarande upplagan Everton är att laget är lika tryggt med hur spelet formade sig i andra halvlek, då Arsenal fick mer att säga till om och Everton fick ägna sig åt att spela ett Snabbare och rakare kontringsspel. Även här var man ständigt ett hot, fast på ett annat sätt. Hjärnan bakom att Everton faktiskt har utvecklat sig som lag sedan David Moyes är en tränare som tidigare har kallats naiv genom sina überprofetior om att [i]spela[/i] fotboll, men som samtidigt hela tiden utvecklat både sig själv och sina spelare. [b]Att bevisa motsatsen[/b] När Arsenal tog ledningen i 80:e minuten hade majoriteten av alla andra lag vikit ner sig. Men Roberto Martinez Everton höjde sig, fortsatte flytta in folk i boxen och lyckades helt rättvist kvittera genom Barcelona-lånet Deulofeu. Och för att liksom stryka under hur långt laget kommit redan under den spanske matadoren så behöver vi inte gå längre än att titta på Martinez beteende med bara ett par minuter kvar. Lukaku vinner bollen på offensiv planhalva, skaffar sig yta strax utanför straffområdet och skjuter över från jättefint läge. Begraver Martinez ansiktet i händerna? Nae, han ler lite och applåderar jobbet som Lukaku lagt ner - att han vågade, och att han nästan vann. Upprepar du bra saker under en längre tid händer det saker. Det vet Martinez. Inför säsongen påstod man att Leighton Baines var nyckeln till Evertons framgång. Inte så konstigt i sig. Vänsterbacken har varit fantastisk under Moyes - ett ständigt hot i det offensiva spelet, stabil defensivt och den som tar både farliga frisparkar och straffar. De senaste två matcherna, mot Manchester United och Arsenal borta, har man spelat utan Baines, och "tvingats" lira Bryan Oviedo på dennes plats då Baines är skadad. Resultatet? Oviedo stod för det avgörande 1-0-målet borta United förrförra omgången, och stod för ett Baines-likt offensivt och frejdigt spel på Emirates senast. Trygghet i spelsystemet är nog det som kännetecknade Wigan under Martinez, och denna har redan synts i hans nya lag. Den här gången gav det helt rättvist poäng, och gör att laget vänder hemåt mot Liverpool med fyra poäng från bortamatcherna mot United och Arsenal - och en imponerande femteplats i ligan. Som Aston Villa-fan kan jag inte annat än tänka att "det kunde varit vi". \ [i]Evertons ordförande Bill Kenwright har varit oerhört lyckosam med sina tränare. Att ta över efter Moyes ansågs vara omöjligt, men Kenwright lyckades där andra - inte minst Villas ägare Lerner - misslyckats: man signade Roberto Martinez.[/i] [b]Olika fotbollsskolor[/b] För det går att sätta Everton i relation med Aston Villa här, och historierna kunde sett annorlunda ut. Aston Villas ägare Randy Lerner träffade Roberto Martinez ett par gånger när laget letade efter ny manager de två senaste gångerna, men den dåvarande Wigan-tränaren tackade vänligen men bestämt nej - och skrev sedan på för Everton istället efter att Wigan degraderats. Kanske lockade inte utmaningen, kanske såg spanjoren bristerna i lagbygget. I Everton hade han ett tydligare skelett - inte ekonomiskt, men väl en bättre grund för det spel han ville spela. Martinez gör egentligen samma sak i Everton som han gjorde i Wigan, men han har fått en bättre spelarbank att välja från (och tog dessutom med sig ett par spelare, inte minst duktige McCarthy, som verkligen gått in och tagit över mittfältet). Aston Villa under Paul Lambert spelade en intressant fotboll förra säsongen, men hade enorma problem defensivt. Så fort kontraktet var säkrat för den förra storklubben började man redan skissa på filosofier för hur defensiven skulle stärkas - inte bara genom nyförvärv, utan baserat på spelarna och spelarnas position på planen. Lambert visade också prov på styrka förra säsongen, även då det såg som värst ut. Aston Villa fortsatte [i]spela[/i] fotboll, och skaffade sig ett nytt kontrakt på det. När man nu skulle bygga vidare på spelet och stärka defensiven på samma gång, då var det något som gick fel. Och i takt med att spelet tappat i styrka har lagets största stjärna - en viss Christian Benteke - tappat sin målform, och dessutom helt tappat självförtroende. [b]Theatre of Dreams[/b] Man undrar ju så klart hur spelet hade sett under Martinez - och den kanske viktigaste frågan är ändå om laget ens befunnit sig i Premier League? Martinez spel kräver spelare med förståelse för det han vill göra, och har han verktygen kan han skapa stora saker. I Everton-fansens drömmar är han i alla fall konstnären som målar Goodison Park i Champions Leagues färger. I United-fansens ögon kanske han, med facit i hand, hade varit den verkligt perfekte arvtagaren till Sir Alex. Det roliga i kråksången är att Everton just nu spelar som Manchester United under Sir Alex, allt medan årets upplaga av United spelar med samma filosofi som Toffees gjorde under Moyes. Det gäller att ta seden dit man kommer, och Moyes har stundom valt den enkla vägen - mest för att det är den enda vägen han kan (eller i alla fall som han bevisat att han kan). Aston Villa? Man är som dömt för, i bästa fall, en mittenplacering - och sitter fast med en spelidé som inte kommer bära laget till en topplacering hur många mål man än kontrar in. Ironin i det hela? Aston Villa kan gå om Manchester United när lagen möts till helgen - och då är frågan om inte tålamodet med Moyes börjar tryta rejält för Uniteds styrelse. It's a funny old game. \ [i]Moyes har inte kunnat hantera pressen på Drömmarnas teater - hur hade det sett ut under Roberto Martinez?[/i]