I halvtid: Portugal - Sverige 1-0

[b]Här kommer en lägesrapport efter det första mötet av två mellan Portugal och Sverige. Även om vi kan konstatera att Ronaldos gäng har ett övertag, är mötet ändå relativt öppet inför returen på Friends Arena på tisdag.[/b] 90 minuters pärs i Lissabons oljud senare tar vi alltså med oss 0-1 hem till betydligt gästvänligare breddgrader. Solna är skådeplatsen för avgörandet med stort A: vem tar sig till VM i Brasilien i sommar? Matchen blev nästan identisk med den som många målat upp på förhand. Portugals i särklass starkaste lagdel, mittfältet, dominerade helt och fullt innehavsmässigt och fick Sverige att jaga skuggor bitvis. I inledningen fick Sverige ändå sticka upp och kunde skapa chanser som med bättre skärpa och lite tur kunde gett ett ack så viktigt ledningsmål. Dessa tendenser till chanser mattades efterhand och det blev bara försvarsarbete för de svenska blåklädesbeklädda krigarna. Men Sveriges fokus låg någon annanstans än offensiva hot. I Amsterdam för lite mer än ett år sedan skickade Hamrén ut ett gäng som trodde de var världsmästare - idag var inställningen en annan. Idag mötte vi kanske världens bäste och hans kollegor, men Ronaldo et al hade svårt på den sista tredjedelen av banan. Inläggen och chanserna skapades från fel lägen, och Sveriges medvetna val att utelämna vissa ytor och låsa andra föll väl ut. Och minns väl, Sverige reste inte till Lissabon för att dominera och definitivt inte för att skapa, utan för att rasera. Destruktivitet kan vara vackert om det utförs med kärlek. Och när allt kommer omkring kan Zlatan få dominera bäst han vill på en annan arena, redan på tisdag. [b]Ronaldo bakom lås och bom[/b] Hamrén valde att stänga ute Ronaldo helt, men det låter sig inte göras utan uppoffringar. Utestängningen skedde på bekostnad av högerkanten, Portugals, där inläggen härstammade ifrån. Med facit i hand var det förstås rätt, då Portugal saknar spets i form av en kvalitetsanfallare. Postigol visade återigen att han har ett smeknamn han inte alltid kan bära upp when the going gets rough. Antonsson var kung i mittförsvaret och hade god uppbackning av prins Nilsson, Sverige hade ett mittfält som låg rätt i alla situationer - även om det hade enorma problem med bollbehandlingen och försöken att lugna ner spelet slog tillbaka helt mot ett vilt pressande hemmalag - och Hasse Backes så omtalade 60 minuter hade plötsligt passerat utan att Portugal hade testat Sverige på allvar. Kunde vi greja 0-0 ändå? Men Hasse Backes 60-minutersteori slog tillbaka. Portugal åldrades med värdighet i matchen. Pressen intensifierades, blev tydligare. Spelet rakare. Det var just kring timmen som de svenska benen blev tyngre, tappade ork. Bento blev desperat, men ville samtidigt undvika en kontring och Ibra Magic. Därför: rakt byte mellan Portugals kanske bäste spelare Meireles och Josúe. Än hade inte esset i rockärmen inte spelats ut. Så hände det. Med mindre än tio minuter kvar uppstod den lilla lucka som kanske finns där på grund av trötta ben, en naturlig följd av ständig penetrering och återkommande tryck mot farliga ytor. Vem annars, om inte Ronaldo. Inspelet är bra, ytan han skaffar sig ännu bättre. Och av bara farten kunde han gjort ett till, men ribban är Isakssons bästa vän. [b]Friends Arena[/b] Innan vi blickar mot nästa veckas uppgörelse går det att ställa frågor kring Hamréns uppställning. Elm, en favorit hos förbundskaptenen, tog plats på mitten för att lugna ner och låta lagdelarna samla och återhämta sig. Det lyckades inte alls. Båda centrala posterna hade svårt med bollbehandlingen under enorm och ständig press. Elm hade förvisso en intressant roll som markör av självaste Ronaldo på fasta - där måste jag erkänna att mina teorier tar slut. Men det funkade. Spelet utan boll var klanderfritt från dessa båda, men spelet med boll lämnade en del i övrigt att önska. Hamrén måste dock ställa sig frågan hur han vill hota Portugal på tisdag. Är Elm rätt man under de nya förutsättningarna, när vi nu blir laget som måste prestera, som måste göra mål? Ska Källström vika undan? I så fall för vem? Det är förstås just här på det centrala mittfältet som frågetecknen finns. När man ser framåt får man akta sig för att basera teorier på den här matchen. Matchbilden blir en annan, inställningen hos spelarna annorlunda. Vad händer när Sverige ställer fler och allvarligare frågor mot ett delvis tveksamt portugisiskt försvar? Nu handlade det om att riskminimera, hantera och kontrollera farliga ytor. På tisdag måste fokus ligga på skapandet, av att våga gå upp och lämna över mer Ronaldo-ansvar på individuell nivå. Matchen målades upp som en drabbning mellan två giganter. En behövde 80 minuter för att presentera sig. Nu väntar vi på att den andre ska kliva upp på tronen och visa vem som äger den där arenan i Solna.