Di Canios avsked från brittisk fotboll?

[b]Så hände det som vi alla visste skulle hända förr eller senare den här säsongen: Paolo Di Canio har fått sparken från Sunderland. Betyder detta avsked att vi sett den galne italienaren för sista gången på brittisk fotbollsmark?[/b] "You're getting sacked in the morning" är en ganska vanlig nidramsa på de brittiska läktarna. I lördags blev den dock till sanning då Sunderlands tränare Paolo Di Canio sparkades ungefär 24 timmar efter 3-0-förlusten borta mot West Bromwich. Lagets inledning av säsongen har varit allt annat än positiv. Utöver att man ligger sist med bara en poäng efter fem matcher har det varit mer eller mindre kaos i klubben sedan förra säsongen tog slut. [b]Vinden vänder snabbt[/b] Efter att ha "räddat kvar" klubben i Premier League - det är svårt att säga exakt i vilken utsträckning Di Canio kan sägas ha haft del i uppryckningen, men faktum är att han lyckades med det han skulle - har sommaren varit en enda lång besvikelse. De stora värvningarna har uteblivit och förvandlats från kvalitet till kvantitet. När säsongen drog igång visade det sig att fansens kelgris Stéphane Sessegnon inte kom överens med tränaren, och många fans ställde sig på anfallarens sida. Den negativa spiralen hade inletts, men det stora fallet skulle dröja ett par månader till. När säsongen drog igång och spelet och poängen började lysa med sin frånvaro vändes ilskan mot Di Canio och dennes sätt att spela fotboll och hantera spelare och fans. Och är det inte typiskt att det då blev nämnde Sessegnon, som tvingades bort från Sunderland till West Bromwich, som slog in den första spiken i italienarens kista när han satte 1-0 i lördags? \ [i]Om vi väljer att minnas den goda sidan av Di Canio kan vi gå tillbaka till målgesterna efter segermatchen borta mot Newcastle. I sin andra match som tränare för Sunderland vann man Tyne-Wear-derbyt med 3-0. Det visade sig bli en av få höjdpunkter under den korta eran med honom vid rodret. Foto: eplwire.com[/i] Matchen slutade 3-0 till West Bromwich, och efter ett försök till försvarstal av Di Canio framför uppretade Sunderland-fans så kunde stämningen inte bli värre. Di Canio såg efter matchen till att finslipa relationen med sina spelare lite extra genom att hävda att de har "rubbish in their brains". De dåliga resultaten den här säsongen och den uppenbara bristen på en fungerande spelfilosofi, tillsammans med det faktum att han lär ha varit osams med mer än halva truppen och majoriteten av alla fans, är bara några av de faktorer som ledde till beslutet. För personlig del kommer jag minnas Di Canio som en glad typ, inte minst efter hans minnesvärda citat inför den livsviktiga matchen Aston Villa - Sunderland i slutet av förra säsongen: "I'm not worried about Villa Park. For me, it's like going to the theatre or seeing Pavarotti when he was still alive. It's an easy place to go to." Matchen slutade 6-1 till Villa. [b]Från en manager till en annan[/b] Favorit till posten som manager för nordostlaget är nu Roberto Di Matteo. Och skulle det bli han - inget dåligt val alls, om ni frågar mig - så går det att konstatera att Sunderlands styrelse hoppar mellan managertyper som vi andra byter färg på kalsongerna från dag till dag. Men vet ni vad. Jag förstår styrelsen helt och hållet. Här har vi folk som agerar i tid, och ger näste manager tid att rätta till problemen. Sunderland måste byggas upp med tålamod, och med ett större mål framför sig. Di Canio räddade laget på kort sikt, men kommer aldrig vara någon att bygga något större projekt med. Men man måste ändå fråga sig vad styrelsen vill ha ut på sikt av detta hattande mellan filosofier. Från introverte O'Neill fanns egentligen bara en röd tråd till Di Canio, och det skulle vara att de båda har sina största tillgångar på det motiverande planet. Skulle man rekrytera Di Matteo, tja, då har vi nog bara den italienska kopplingen som gemensam nämnare. Di Matteo är en betydligt mer sofistikerad manager när det kommer till spelfilosofi och taktiska förberedelser inför olika motståndares styrkor och svagheter. Di Matteo är en sympatisk människa, och det är väl tveksamt om man kan säga detsamma om Di Canio. Oavsett vem vi får se vid rodret kan vi räkna med att få se ett mer klassiskt Sunderland än det under italienaren. Vi lär med andra ord få återse Lee "Slåttermaskinen" Cattermole på det centrala mittfältet, kanske till och med som kapten. Vi lär får se en Adam Johnson som vaknar till liv. Men det går inte att trolla med knäna. Problemen med truppen kvarstår. Di Canio tog in många mediokra värvningar under fönstret, och dessa kommer behöva vara en viktig del av laget under hösten oavsett. Kickningen av Di Canio är bara en del av hela den grundliga medicinering som behövs däruppe i nordöst. För Di Canios del kanske den där foten i arslet betyder att han satt sin sista fot som manager för ett engelsk elitfotbollslag.