The Day The Earth Stood Still

[b]Samtidigt som stora delar av fotbollsvärlden stod stilla igår under de intensiva sista 24 timmarna av transferfönstret, var det desto mer aktivitet bland klubbarna. Galenskapen visste inga gränser, och som fotbollsfan går det inte annat än att be en stilla bön om att denna cirkus måste upphöra.[/b] Jag återkommer förstås till de många och intressanta övergångarna, men först måste vi bara behandla denna galna kohandel som inte ens den mest luttrade av managers - läs Arséne Wenger - numera kan bortse ifrån. Silly Seasons sista dag som öppet fönster har blivit en maktfaktor inom fotbollen - och som vanligt är det kapitalet hos klubbarna som hela tiden ser till att höja ribban för denna eskalerande sjukdom. Trycket utifrån blir för starkt, och storklubbarna tvingas till affärer som man normalt sett inte skulle ta i med tång. Men det är också så att spelare mer eller mindre tvingas att ta steg som man kanske nödvändigtvis inte hade gjort om inte samma tryck applicerats på dem. [b]Blockbustern[/b] Ja, jag tänker på Mesut Özil. Tysklands mittfältssnidare lämnade Real Madrid för Arsenal, i en affär som visserligen ger mycket för samtliga inblandade parter. Real Madrid fick en hel hög med pengar att stoppa in på amorteringar och räntekostnader, och framförallt för att täcka det blödande sår som Bale-affären öppnar upp på den ekonomiskt redan så sargade kroppen. Arsenal får en av världens intelligentaste låssmeder med fotbollsskor, en spelare som kan dyrka upp försvar där nyckeln svalts ner. Özil själv får garanterad speltid, allt medan Arséne Wenger får lite mer lugn och ro över landslagsuppehållet. Ändå kan jag inte låta bli att tro att Özil mer eller mindre tvingats ta steget. Budet kom väldigt passande för en klubb som går all-in på en walesare utan titlar, och det gnager inom mig när jag tänker på hur mycket mer gott som Özil fortfarande kunde presterat i världens kanske främsta klubb. \ [i]Mesut Özil, från Real Madrid till Arsenal, var den största övergången som skedde under transferfönstrets sista dag. Foto: commons.wikipedia.org[/i] Inget ont om Arsenal, men man är inte där. Inte ens i närheten, faktiskt. Och transferfönstret gav kritikerna fortsatt vatten på sina kvarnar, i och med att man fortsätter att sätta sitt hopp till en Olivier Giroud, som visserligen är i toppform nu, men som aldrig haft denna typen av krav på sig tidigare. Det är han som ska göra målen (även om realiteten förstås medför många mittfältsmål från Walcott, Ramsey etc). Min fråga är om han är kapabel till det. Man betalade hutlöst med pengar för en av världens bästa mittfältare, vilket inte är konstigt i sig, men någonstans tycker jag att pengarna kunde ha spenderats på annat sätt och under andra premisser. [b]Viktiga övergångar[/b] [i]Manchester United[/i] drog i alla tömmar man kunde när transferfönstret höll på att stängas, och när Fellaini lämnade inte en transferbegäran några timmar innan midnatt började alla förstå vad som väntade. En banköverföring på £27,5 miljoner senare så hade en belgare med fluff bytt en blå matchdräkt mot en röd. Det är lätt att avfärda Fellaini som någon som gör nytta i en mittenklubb men som kommer få det svårt i en tuffare miljö. Men jag kan förstå Moyes, inte bara för det faktum att han haft belgaren under sina vingar i många år tidigare. Fellaini erbjuder något alldeles unikt. Han må tappa mycket boll, falla ur matcher - men som bollmottagare och targetplayer, som dessutom kommer stå för en hel del mål, har han få övermän. Moyes vet hur han ska få ut max ur honom, och även om det blev en väldigt dyr affär så är Moyes en lycklig skotte idag. \ [i]Fellainis fluff får numera åtnjutas av fans till Manchester United. Foto: soccertransfers.net[/i] Evertons stadsgrannar [i]Liverpool[/i] har verkligen fått sig en spark i arslet och handlar hejvilt. Under fönstrets sista skälvande timmar hittade man fynd i Illori från Sporting Lissabon och Moses på lån från Chelsea. Jag har visserligen svårt att säga att den förre PSG-spelaren Sakho är ett fynd för de £18 miljoner det ryktas om, men vi pratar likväl om en spelare som kan stänga till centralt. Jag tycker han påminner en hel del om den förre QPR-spelaren Samba. Med Illori så kommer konkurrensen centralt i backlinjen bli enorm - och kom ihåg att vi pratar om en backlinje som fortfarande inte släppt in mål i Premier League... Bland mittenklubbarna stärktes det upp ganska friskt i anfallsleden. [i]West Bromwich [/i]tog in Sessegnon och Anichebe för att råda bot på den offensiva kräftgången - vad händer med Rosenberg? - medan man också släppte Odemwingie till [i]Cardiff[/i]. [i]Aston Villa[/i] tog in en backup till Benteke i form av tjecken Libor Kozak, som man hoppas ska kunna bidra med de kompletterande forwardsmål som klubben skriker efter. Kozak har ett intressant målfacit från föregående säsong: Däremot saknar man fortfarande kreativitet centralt på mitten, men det verkar inte som om manager Lambert adresserat samma problem. På tal om Villa så släppte man sin egen "Xavi" (lika kul som felaktig liknelse som följt skotten under åren i Birmingham) till [i]Crystal Palace[/i], som också hämtade in utility playern Mariappa. [i]Stokes[/i] tränare Mark Hughes är inte rädd för att ta sig an svårhanterliga spelare: Ireland hämtades in på lån från Villa, medan österrikaren Arnautovic ska bidra med offensiv kraft. Avslutningsvis måste vi ta oss an transferfönstrets kanske stora - i alla fall kortsiktigt sett - vinnare. [i]Everton[/i] agerade snabbt när man förstod att Fellaini skulle tappas, och innan dagen var till ända och kontorets sista man eller kvinna släckte efter sig hade man fått in tre starka namn: Lukaku på lån från Chelsea, Barry på lån från Manchester City och McCarthy för närmare £12 miljoner från Wigan. Att Lukaku fortfarande är gravt underskattad tycks ha gott Mourinho förbi, vilket förstås Roberto Martinez tackar för. Barry ger rutin och stadga och ett lite ojämnt innermittfält. McCarthy blev en dyr affär, men Everton hade pengar att spendera efter Fellaini. Här vet Martinez exakt vad han får: inget extraordinärt, men en bra PL-spelare som kan hota offensivt. Så, nu kan vi alla återgå till att följa sporten vi gillar. Äntligen.