Never Mainz the Bollocks

[b]Champions League-finalen blev lite av kulmen på Borussia Dortmunds äventyr under Mainz-fostrade Jürgen Klopp. Klopp hade sedan 2008 metodiskt byggt upp ett lag från grunden, och nu stod det ultimata testet inför honom och hans spelare: idrottsligt såväl som ideologiskt. Finalen var den perfekta chansen för Klopp att slå etablissemanget, och inte minst kapitalismens högborg, på näsan.[/b] Champions League-finalen var mer än en match som slutade 2-1 till Bayern München. Den var också en match mellan De Mäktiga och Utmanarna, mellan Kapitalismen och Arbetarna som försörjer kapitalet (läs Götze). Där Klopp har byggt upp ett lag från grunden, mycket tack vare en väl fungerande ungdomsverksamhet och skicklig och relativt billig scoutning, har lördagens motståndare Bayern München dominerat den tyska klubbfotbollen under en längre period och köpt in färdiga och svindyra produkter enligt en kapitalistisk löpande bands-princip. Bayern Münchens approach till fotbollen och dess marknad har varit väsensskild från Borussia Dortmunds: vi är störst, vackrast och rikast, och tager vadhelst vi vill ha. Bayern har dammsugit landet på de största av talanger, och det senaste offret för detta blev just BVB när Ruhrlaget förlorade spelgeniet, tillika en av Europas största talanger, Mario Götze till Bayernklubben. Och det kanske inte räcker med detta: elaka tungor menar att Robert Lewandowski är näste man att vandra samma väg. \ [i]Fotbollsspelaren Klopp nådde aldrig de höjder som tränaren nu når. Foto: Daily Mail[/i] [b]Rötterna[/b] Jürgen Klopp lär inte gilla detta, förstås, men han är van vid att jobba i motvind på ett eller annat sätt. Under sin spelarkarriär i FSV Mainz 05 - där han spenderade alla sina år som spelare - upplevde han inga större framgångar. När han tog över tränarposten för sin älskade klubb 2001 var det som om saker och ting föll på plats. Klopp var född tränare. Under tränaråren i Mainz gjorde Klopp sig känd som någon som fick ut ganska mycket ur ett ganska begränsat lag. Många kollegor hade betydligt större medel att röra sig med, men Klopp lyckades likväl nå en del framgångar, som exempelvis spel i UEFA-cupen 2005/2006. När laget åkte ner bara ett par säsonger senare så stannade han kvar. Men när man inte lyckades gå upp säsongen efter sa han upp sig. Strax därefter kontaktade Borussia Dortmund honom och frågade om han ville bli deras nye tränare. Hans rykte hade sålunda växt sig större och större, och nu fick han ta över en klubb som bara tiotalet år tidigare stått på toppen av Europa, men som sedan dess hunnit gå vilse på vägen ner. I Dortmund förvandlade han snabbt ett mittenlag till en toppklubb: under första säsongen kom man sexa, andra säsongen femma, innan han ledde klubben till två raka Bundesligatitlar 2010-2011 och 2011-2012. 2011-2012 spelade laget ihop 81 poäng, vilket är det högsta antalet poäng i Bundesligas historia, och slog också rekord i form av 28 spelade ligamatcher utan förlust. Lägg därtill en dubbel den 12 maj 2012, när laget slog ärkefienden Bayern München i cupfinalen med hela 5-2. Klopp gillar att slå underifrån, att knäppa folk på näsan, vara en finne i röven på de som tar hans laget för givet - de som tror att hans lag alltid är värt lite mindre. Och vad kunde då vara bättre än att utklassa Makten självt, Bayern München? Klopp hade bevisat att du kan komma väldigt långt med punk. \ [i]Många associerar punk med Johnny Rotten och hans Sex Pistols, men Jürgen Klopp har skapat en egen punkaktig identitet kring sitt Borussia Dortmund. Foto: Last.FM[/i] [b]Stöd från massan[/b] Det är antagligen så att han alltid haft punken i sig. Under tränaråren i Mainz formades den - inte via nitar, tuppkam och så vidare - men rent attitydsmässigt. Ingen sätter sig på mitt lag, oavsett vem du är. Men det var i Borussia Dortmund som attityden verkligen tog honom någonstans, det var här han fick medel att fick möjlighet att vidareutveckla attityd till handling. Punken slår underifrån, den hämtar sin styrka från alla miljoner nedtryckta, alla som på sätt och vis definierar sig som någon utanför samhällets ramar. Men att vara underdog kan vara något fint: tankegångar om det vackra i att komma från ingenstans och lyckas ser vi i en stor del av Hollywoods produkter. Och bland massan på Facebook - i alla fall i mitt flöde - var det ingen tvekan om var sympatierna fanns: majoriteten ville att Borussia Dortmund skulle slå jätten Bayern München. Borussia Dortmund kom till Champions League-finalen med viljan att skapa revolution mot kapitalet: samma kapital som tagit lagets hjärna Götze och kanske även tar lagets exekutor Robert Lewandowski (inte hjärtat, dock: det är och förblir kvar hos Kevin Grosskreutz). Spelare för spelare var det dock aldrig tal om vilket lag som var bäst, men nu var ju detta ingen idé som Klopp någonsin tagit hänsyn till: han slår underifrån, och då är det Kollektivet och Arbetarna som skall segra. I slutändan fick Borussia dock smaka på baksidan av samma best som man försökt skapa: punken låter sig nämligen inte tyglas. Samma motståndskraft, samma aggressivitet som man lyckats uppbåda slog tillbaka med en Dr Marten-känga rakt i solar plexus i Champions League-finalens sista skälvande minuter. Allt detta inträffade på brittisk mark, dessutom, där punken fick fäste och växte sig till en identitet. Är det inte sedan jävligt typiskt att det var en Arjen som avgjorde? \ [i]Efter Dr Marten-kängan i solar plexus är frågan vad framtiden har i sitt sköte för "punkaren" Klopp? Foto: Standard.co.uk[/i]