M som i Magicians - PL:s hetaste tränare i närbild

[b]Snart är Premier League över för den här säsongen, men tränarkarusellen har bara börjat. Här kollar vi vad framtiden har i sin barm för tre av de, på olika sätt, hetaste coacherna i engelsk fotboll. Och de har en sak gemensamt...[/b] Tränarkarusellen snurrar vidare. Den här säsongen har vi sett någon mycket underlig (Adkins från Southampton), någon förståelig men kortsiktig (McDermott från Reading) och någon förståelig men grym (Mancini från Manchester City) sparkning, samt ett par exempel på tålmodiga ägare som låtit sina tränare få köra sina idéer fullt ut även när det blåst som mest. Här tänker jag framförallt på Paul Lambert i Aston Villa, men kanske även Arséne Wenger i Arsenal - i båda fallen belönades ägarna (om nu Arsenal når Champions League). Tre aktiva tränare är extra heta i Storbritannien just nu, av olika anledningar. De har dock det gemensamt att de alla har ett efternamn som börjar på M. Förutsättningarna dem emellan kunde dock inte vara så mycket mer skilda åt, då de svingat sina tränartrollspön i olika delar av Premier League. [b]Roberto Mancini[/b] fick sparken för några dagar sedan, efter förlusten i FA-cupfinalen mot Wigan. En säsong utan titlar är numera inget annat än ett hån i den ljusblå delen av Manchester, och det blev naturligtvis Mancini som fick agera syndabock. \ [i]Mancini grämer sig - hans tid i Manchester City är över. Foto: telegraph.co.uk[/i] En tränare som har i stort sett oändliga möjligheter på spelarmarknaden ska kunna leverera någon titel, menar man, och det i sig motiverar sparkningen. Tålamodet lever en undanskymd tillvaro på toppen, och att Mancini så sent som förra säsongen bröt stadsgrannens monopol på PL-titlar (något överdrivet, jag vet) har han inte mycket för längre. Italienaren är inget jätteaktat namn inom tränarvärlden riktigt än, trots sitt arbete med City. Det är svårt att ranka honom som manager då han egentligen inte fått bevisa sina färdigheter annat i en klubb där möjligheterna är oändliga ekonomiskt. Den typen av managerjobb kunde han bevisligen hantera, men hur bygger han trupper där han måste kompensera? Det skulle jag vilja se, och varför inte i hemlandet? [b]David Moyes[/b] hade tränat Everton i över tio år när han för några veckor sedan skrev på ett kontrakt som tränare för Manchester United. Det som Moyes gjort med Everton sedan han tog över 2002 är mycket imponerande. Den trupp han lämnar över till efterträdaren - se längre ner i texten - är ett lag som numera är bofast kring Europaplatserna. Att han sedan ryktas vara sugen på att ta med sig favorittrion och ryggraden i Everton - Jagielka, Baines och Fellaini - kan dock göra att efterträdaren kan få slita för att nå samma höjder initialt... \ [i]David Moyes lämnar en trygg miljö där han är älskad, till en osäker sådan där han bara antalet titlar låter honom bli älskad. Foto: halbeegnews.net[/i] Moyes lärde oss framförallt att pengar inte är allt när det kommer till att bygga ett lag som älskas av fansen och respekteras landet över. Det var skottens stora styrka under tiden i den blå delen av Liverpool. Everton är ett lag med passion - ett lag som definitivt saknar ingredienser för att vara med i den absoluta toppstriden, men som alltid ger allt och som gör det bra. Moyes är på sätt och vis skolad i den gamla brittiska skolan, där tempo är nyckeln till framgång. Spelet är kanske inte alltid det mest sevärda, utan kan vara väl direkt ibland, vilket skiljer honom från den nya skolans elever som dykt upp på stora scenen senaste åren: Martinez, Rodgers, Lambert med flera. Men det som helt riktigt har riktats mot honom i processen mot att bli tränare i en av världens förnämsta klubbar är det faktum att han inte vet hur man vinner titlar. Trots att han vunnit pris som Premier Leagues bästa manager tre år så har titlarna lyst med sin frånvaro. Skillnaden mellan då och nu kunde inte vara större för Moyes: från en klubb där han älskas av fansen för sin förmåga att alltid hamna kring Europaplatserna, och där det inte ställs krav på någon titel, kommer han nu till en klubb där tränaren betygsätts nästan enkom efter antalet titlar. Lägg därtill att Moyes alltid byggt sina trupper i Everton bakifrån. Everton släpper inte in många mål - 38 den här säsongen innebar exakt lika många som Manchester United, för övrigt, och tredje minst i ligan - men hur transfererar han en stark defensiv till en spännande och kreativ offensiv i en klubb vars offensiva glans blivit ett signum, en slags framgångsmelodi? Det räcker inte alltid med att vinna titlar på Old Trafford, utan de ska vinnas på rätt sätt. Kraven är omänskliga, och det ska väl till ännu en arbetarklassens gosse från Glasgow-trakten för att detta ska kunna lyckas. [b]Roberto Martinez[/b] guidade mycket imponerande sitt Wigan till FA-cupseger i lördags efter 1-0 mot Manchester City. Det bränsle som gav energi till Wigan-spelarna höll i sig i en timme även i gårdagens match mot Arsenal, men efter att London-laget tagit ledningen med 2-1 föll Wigan ihop som ett korthus - och nedflyttningen till Championship, som legat i pipeline ett antal säsonger nu, är ett faktum. \ [i]Martinez är en given kandidat till jobbet som Evertons nya tränare - men är det vad han själv vill? Foto: guardian.co.uk[/i] Om Wigan haft nio liv men nu mött sitt öde och försvunnit från PL-kartan, så lär Roberto Martinez återkomma nästa säsong. Spanjoren har ännu en gång visat sin talang när det kommer till att hantera ett dödsdömt lag, och få det att spela en sevärd fotboll som stundom bara topplagen kan matcha. Tyvärr, för lagets del, har defensiven varit för dålig genomgående, och som vanligt kom Wigan inte igång på allvar förrän i slutet av säsongen. Den här gången räckte det inte. Ägaren Dave Whelan har ett sällsynt (fotbollsmässigt) intimt förhållande med sin tränare, som han stöttar i vått och torrt. Under i stort sett varje Silly Season de senaste åren har Martinez fått erbjudanden från större klubbar, men Whelan har alltid lyckats behålla sin guldklimp. Den stora anledningen är kanske att de "projekt" som presenterats för Martinez inte känts 100-procentigt rätt, men i och med att posten som manager för Everton nu blivit ledig - och det faktum att Wigan faktiskt åkt ner - kan göra lockelsen stor nog. Martinez la grunden till det Swansea vi ser idag, och har byggt upp ett osexigt Wigan till att bli ett lag som i sina bästa stunder kan spela ut ligans bästa lag. Materialet har alltid varit för tunt, men det har vägts upp av en tränares förmåga att sprida tron på sin fotbollsfilosofi både uppåt mot ledningen och nyckelpersoner i klubben, i sidled mot de egna spelarna och fansen och nedåt mot ungdomsakademin. Wigan har blivit ett sätt att spela, en fotbollsfilosofi, under Martinez ledning. \ [i]PL-bucklan: Mancini har höjt den, Moyes får äntligen en reell chans att höja den, medan Martinez i sommar kan ta ett första verkligt steg mot att en gång få höja den mot skyarna. Foto: fotbollsoraklet.se[/i] Dessa tre herrar må agera/har agerat under samma paraply - Premier League - under flera säsonger, men deras världar har sett vitt skilda ut. Nu är på väg åt olika håll i sina karriärer. Det är alltför lätt att tro att två av dem, Mancini och Martinez, är på väg nedåt i karriären, men den som får jobba extra hårt just nu för att behålla sin plats på toppen är snarare Moyes. De andra två kommer inte sakna erbjudanden att ta ställning till, om än inte av samma kvalitet som United. Dessa tre M-män kommer fortsatt agera i skilda världar, men det ska bli mycket intressant att se hur deras respektive karriärer kan komma att utvecklas och kanske så småningom mötas i större sammanhang. Personligen skulle jag inte bli förvånad om det blir i en Champions League-final.