Konsten att flyga högt - utan att ta till flykten

[b]Champions League, säger ni? Jag kontrar med bottenstrid i Premier League. Idag vaknade jag upp med ett par sår på överdelen av vänsterarmen, ni vet, där biceps på vältränade personer återfinns. Jag glömde dock snabbt bort dessa när jag drog mig till minnes det som hände igår. För det hände. I verkligheten. Aston Villa tog ett stort steg närmare ett nytt kontrakt efter hela 6-1 mot bottenkollegan Sunderland.[/b] Jag har sett folk flyga förr, tro mig. Och det är inte alltid dessa ens haft någon form av maskin till hjälp. Senast jag såg en man flyga – eller om man kanske ska kalla det falla länge – var när den österrikiske galningen Felix Baumgartner hoppade ner från 39 km höjd. De enda vingar han hade till hjälp var en fallskärm från Red Bull, typ. Ändå krävdes det en ung belgare ursprungligen från Kongo för att förstå att jag faktiskt inte sett allt. Det är en sak att fall fritt, en annan att hoppa upp i atmosfären. När jag såg Christian Benteke förvandla gräsmattan på Villa Park till en trampolin trodde jag först att jag verkligen sett allt, men förstod efter ett tag att det enda jag de facto fått bevittna är en kommande världsstjärna födas. För när Villa till slut stod som segrare med 6-1 (!) över nedflyttningskandidaten Sunderland finns det många att singla ut som matchens lirare: vi har Baumgartners landsman Andi Weimann som via ett hårt jobb och ett oerhört snyggt mål var högst delaktig i segern, vi har Matt Lowton som var överallt och visade upp ett synnerligen imponerande allroundspel, vi kan nämna mittbacksparet som såg stabilt ut och dessutom bidrog med ett mål framåt i form av Ron Vlaars projektil. Och då har vi inte ens nämnt laget som helhet. Men gör man tre mål i en sådan här pass viktig match, då är man liksom garanterad det främsta omnämnandet på en sådan här sajt. Christian Bentekes hattrick inom loppet av 17 minuter i andra halvlek såg till att förgöra Sunderland och tillskriva Aston Villa tre viktiga poäng, och inte minst en betydligt bättre situation i kolumnen för målskillnaden. I den 35:e omgången tog Villa exempelvis in hela elva mål på Newcastle, som fick stryk med 6-0 i sin match. Tack vare detta gick Villa om skatorna i tabellen, om än med minsta möjliga marginal. [b]Tysk elegans?[/b] Under veckan har vi fått läsa mer eller mindre passande liknelser mellan Aston Villa och ett aningen mer framgångsrikt lag för närvarande: Borussia Dortmund. Vi har läst krönikörer som jämfört Villas dekadens (eller återuppbyggnad – ni kan ju välja definitionen som passar beroende på resultaten framöver) från CL-jagande lag till ett som strider för sin överlevnad med den som det tyska laget genomgått. Hur den satsningen på ungdomarna slog ut har vi nog alla sett… Vi har också hört Paul Lambert jämföra Aston Villas fans på Holte End med Borussia Dortmunds på Südtribüne, och även om han borde veta som spelat inför dessa fans, så är jag den första att förstå överdriften i uttalandet. Men igår vete fan – visst gav i dom en match? Sett till spelet igår kan jag också kasta in den tyska effektiviteten i jämförelsen. Villas omställningsspel utfördes med tyska kirurgknivar, om inte på samma nivå som Müller, Robben, Götze och Lewandowski, så i alla fall nog så relativt bra på den lite mindre scenen. Det var tempo när tempo behövdes, det var lugn när det krävdes sinnesnärvaro. Det var harmoni i ett lag som definierats av kaos. Det var tysk elegans. [b]En Hellbergsk analys[/b] Tennissiffrorna går dock inte enkom att försvara genom att berömma Villa, även om hemmalaget ska ha stor eloge för sättet man genomförde matchen. Paolo Di Canios högtflygande manskap kom med Björn Borgs träracket i ett försök att trycka tillbaka ett Villa till baslinjen. Men Villas spelare hade dagen till ära försett sig med kompositracket, och kunde allt eftersom matchen led spela ut. Matchbollen må ha kommit när Gabby rundade Mignolet med bara minuter kvar – och via 6-1 slog in sitt 61:a mål för i Premier League, nytt klubbrekord – men de förgörande smasharna levererade Benteke. Tennisoraklet, tillika Sunderlands-supportern, Björn Hellberg njöt nog inte i särskilt stor utsträckning. Och som alltid i denna typen av matcher där det rinner iväg, så behöver det vinnande laget några nätrullare då och då. I Villas fall kom den första när domare Probert något tveksamt dömde bort Craig Gardners kvittering till 2-2 i slutet av första halvlek. De rödvitas anfallare Graham kunde inte gärna flytta på sig, och när Guzan hade såpa i händerna kan vi bara tacka domaren för att han tog det säkra före det osäkra och blåste frispark. Kan Villa ta med sig dessa medstudsar till bollar framöver? Kanske. Just nu blåser vinden i rätt riktning. Sunderland ska visserligen överklara Sessegnons utvisning, men initialt blir han avstängd i tre matcher och missar därmed resten av säsongen. Inte illa för Villas del. Dessutom kommer Wigan behöva klara sig utan stjärnan Maynor Figueroa ett par veckor framöver, kanske till och med resten av säsongen. Tunga avbräck för lag med viktiga matcher framöver. Lägg därtill att Wigan inte haft samma flyt med resultatet, även om man stundom spelat lika fin fotboll, i slutet av säsongen som man haft de tidigare åren då man dansat lina och klarat sig kvar. Poängen borta mot Manchester City försvann med bara minuter kvar, och ett självmål av Emmerson Boyce med bara minuten kvar hemma mot Tottenham senast måste ha varit som en tennisboll på kulorna för spelarna i Wigan. Där fick man se totalt sett tre viktiga poäng försvinna all världens väg. [b]As it stands[/b] Bottenstriden ser just nu ut som följer: 14 Norwich 35 8 14 13 33-54 38 15 Sunderland 35 9 10 16 39-51 37 16 Aston Villa 35 9 10 16 42-64 37 17 Newcastle 35 10 7 18 43-66 37 18 Wigan 34 8 8 18 39-62 32 Återstående matcher för Norwich: Aston Villa (h), West Bromwich (h), Manchester City (b). Återstående matcher för Sunderland: Stoke (h), Southampton (h), Tottenham (b). Återstående matcher för Villa: Norwich (b), Chelsea (h), Wigan (b). Återstående matcher för Newcastle: West Ham (b), QPR (b), Arsenal (h). Återstående matcher för Wigan: West Bromwich (b), Swansea (h), Man City (n, FA-cup), Arsenal (b), Aston Villa (h) De fyra första matcherna för Wigan sker med tre dagars mellanrum, innan det är fem dagars vila innan den potentiella ödesmatchen mot Villa. Av dessa ser jag bara Swansea som en match där man verkligen är favoriter, och kan då Villa norpa tre poäng mot Norwich så borde saken vara biff. Och får Norwich stryk mot Villa väntar en måstematch av stora mått hemma mot ett WBA som verkar ha hittat formen – och skulle man bli utan poäng under slutspurten så vete fan om man överlever med sina 38 poäng… Nu har vi fått svar på många av de frågor vi ställde oss inför matchen. Och vilka svar sedan! Gällande de där såren på armen, då? Nu vet jag förstås bättre. Jag fick faktiskt nypa mig i armen ett par gånger ganska ordentligt under matchens gång. För detta hände väl inte på riktigt?