Ett tränarbyte senare...
[b]...så har Sunderland helt plötsligt fått nytt liv i Premier League. Tyne-Wear-derbyt slutade med seger för Paolo Di Canios mannar med solklara 3-0. Den här gången tycks ett tränarbyte både vara motiverat och effektivt.[/b] Effekten av ett tränarbyte under säsongen är alltid under debatt, och det är sällan ett svar är svart eller vitt innan vi de facto har facit i hand. Att rekryteringen av Paolo Di Canio har fått följder för Sunderland är dock omöjligt att blunda för. En knapp förlust mot Chelsea - där laget till skillnad från de senaste månaderna slet som djur - följdes upp av en klar seger över ärkerivalerna Newcastle i går i nordostderbyt - på bortaplan i lejonets kula. För ett lag som är mitt uppe i en strid för överlevnad var det en styrkedemonstration av rang. Om de tre poängen var viktiga, så var det inget som gick upp mot spelarnas insikt om att man faktiskt kan spela fotboll. Den tron, det självförtroende, som man fått genom Di Canios inträde kommer ge så mycket mer än tre poäng i framtiden. Ge ett lag en seger och du föder det för en dag. Lär ett lag att vinna och du föder det för hela säsongen. Di Canio kanske inte är Jesus, och kan inte heller gå på vatten, men han kommer definitivt kallas för frälsare framöver om han fortsätter i den här takten. Lägg där till den glöd, den sanna inre glöden, som han visar upp vid sidlinjen. Har ni inte sett italienarens segerjubel i samband med målen så är det definitivt läge att göra det.* [b]Peta in 40 pinnar i brasan[/b] Nu har Di Canio två vinster kvar till den magiska 40-poängsgränsen - den poängsumma som man har som riktmärke när det kommer till att klara sig kvar i Premier League. Lyckas han med det så har han, i Sunderland-fansens ögon, lyckats med en större bedrift än att ha delat Röda havet, som ju en annan frälsare, under en annan tid, lär ha gjort. Medan Di Canio varit kontroversiell ur andra hänseenden - hans flirter med fascismen är förstås inget annat än vedervärdiga - så har vi i alla fall fått skåda en effekt. I Premier League har vi annars sett ett par som varit riktigt kontroversiella när det kommer till själva spelet på planen och poängskörden. Vi såg populäre Nigel Adkins sparkas till förmån för Mauricio Pochettino i Southampton, och vi såg Brian McDermott kastas ut från Reading - bara för att skapa plats åt nämnde Adkins (efter att Eamonn Dolan innehaft posten ett par veckor däremellan). Tränarkarusellerna som snurrar på högvarv mitt under pågående säsong är inte sällan "quick fixes". Av den anledningen går det ganska snabbt att säga om de är framgångsrika eller inte, i alla fall resultatmässigt. I Readings fall är svaret ett blankt nej. Och det kanske inte är Adkins fel - Reading befann sig i en knivig sits redan innan och någon Adkins-effekt har inte synts till än. Här kanske det trots allt rör sig om en långsiktig investering från ägarnas sida. Reading kanske bygger för framtiden, och räknade redan tidigt med en degradering? I Southamptons fall får man kanske ändå krypa till korset och erkänna att managerbytet gett viss effekt. Effekten var inte direkt, men har kommit efterhand. Spelet har kanske inte blivit bättre, poängsnittet är inte markant bättre - men styrelsen verkar ha fått det man velat ha ut av det: fortsatt Premier League-spel. Huruvida man fått det även med Adkins låter jag vara osagt... Vi har som sagt sett ett par halvkufiska tränarbyten under den här säsongen, men Sunderlands var inte ett av dem. Med Martin O'Neill var Sunderland ett dödsdömt lag, utan honom har laget förvandlats till ett modigt och hårdnackat gäng pojkar. Nu ska vi bara se om de är män nog att fixa kontraktet.... [i]*http://www.viasatsport.se/fotboll/premier-league/video/5175\[/i]
Åldersgräns 18 år. Spela ansvarsfullt. Särskilda villkor kan tillämpas för bonusar. Spelar du för mycket? Besök eller ring stödlinjen.se, 020 - 81 91 00
Veckans bästa sportbonusar