Fans byggde denna vackra sport

[b]I takt med att fansen alieneras allt mer från sin vackra sport är det dags att förbunden världen över vaknar och inser att fotboll är mer än pengar. I en bloggpost lika mycket utan en röd tråd som den moderna fotbollen, börjar vi på makronivå och kokar ner alltsammans så pass att vi till slut landar på klockslaget 21.00 ikväll. Häng med, vettja.[/b] Debatten har pågått en längre tid nu. I takt med att pengar i allt större grad blir en faktor i en elitsatsande fotbollsklubb kommer fansen i kläm: där spelare, klubbar och ägare blir allt rikare är det i allt större utsträckning så att det till syvende och sist är fansen som får betala notan. Nu kanske vissa av er protesterar högljutt, och visst: ägare till fotbollsklubbar inte alltid går plus på själva klubben - men att de blir rikare stämmer ofta, då de andra intäktskällorna är så pass stora att fotbollsklubben ibland kan skötas som en större hobbyverksamhet. Som slutkonsument, längst ner i näringskedjan, är det vi betalande åskådare - live eller via andra former av medier - som i slutändan sällan får något tillbaka. Vår kärlek är villkorslös, och därmed väldigt lätt att utnyttja. Klubbarna vill bara ha fansens kärlek till klubben om samma kärlek kan mätas i pengar. Säsongen 2011/2012 hade den genomsnittliga Premier League-klubben intäkter på 176 miljoner dollar - nästan 15 gånger mer än nivåerna för 20 år sedan (economywatch.com). Denna enorma tillväxt är till stor del en följd av att den engelska fotbollen skeppats ut till alla delar av världen. Ni har nog alla sett t-shirtsen som får dess ägare att stolt proklamera: "Öl byggde denna vackra kropp". När det kommer till fotbollen så är det trycket "Fansen byggde denna vackra sport" som lämpar sig betydligt bättre. Även om det är kapitalismen och globaliseringen som fått den moderna fotbollens impact att skjuta i höjden - som bland annat gjort det möjligt att bygga arenor och nå nya målgrupper på andra sidan världen - så hade alltsammans varit ett luftslott utan fansen. [b] Tappat tråden?[/b] Vad är det då sensmoralen med den här texten? Den har ju onekligen ingen större röd tråd, tänker ni? Jag vet fan inte själv. Men jag skulle nog välja att se det som en hyllning till dem som hyllas bör. Jag pratar då inte om direktörerna som betalar ut hutlösa löner till underpresterande spelare (spelare som verkligen gör skäl för lönen finns det inte gott om) och som får klubben att gå runt, eller för den delen spelare som kysser klubbmärken i parti och minut. Nej, jag pratar om dig och mig. Vi som fortfarande bär upp sporten, även om bördan är tung. När jag tar på mig min t-shirt med trycket "utan fansen stannar fotbollen" imorgon så gör jag det återigen med stolthet i bröstet. Och jag kysser gärna Aston Villas klubbmärke ikväll, trots att klubben gör sitt bästa för att knäcka mig. If that ain't love, you tell me what is. Jag hade utan vidare kunnat lyfta fram kvällens match mellan Aston Villa och Manchester City som en där djuprotad kärlek stöter på den moderna fotbollen i kubik, men det hade varit orättvist mot fansen till City. De har inte bett om detta. Rent sportsligt drog de rätt lott när pengarna skulle fördelas. Men hur känns det innerst inne? Är det fortfarande samma rena kärlek? Om jag har några City-fans bland mina läsare får ni gärna kommentera: hur har känslorna mot laget förändras i takt med att ni vandrat från en klubb i skymundan till en av världens rikaste? Annars får det bli en uppföljning i senare inlägg på samma tema. Glöm hur som helst inte att matchen börjar 21.00 ikväll. Och innan dess kan vi njuta av en scen från engelska FanZone, där ett fan från vardera lag får chansen att kommentera en match - sida vid sida med det som borde vara ens värsta fiende. Just detta klippet är hämtat från Villas fantastiska 3-2-seger borta mot Everton säsongen 2008/2009. Villa hade ledningen med 2-1 in på stopptid, då Everton kvitterar inför ett kokande Goodison Park. Men matchen var inte riktigt slut ändå... (som ni kan se av det här klippet: