När bollen redan är satt i rullning - om agenternas makt

[b]När gick fotbollskontrakten från att bli en värdehandling till en värdelös bit papper? Jag, och flera med mig, misstänker agenterna, dessa fotbollens avskum. Det senaste offret heter Aston Villa.[/b] Agenternas inflytande i världsfotbollen är i dag monumental. Det är inget att debattera om, utan ett faktum. Det är agenterna som ligger bakom de stora övergångarna, som lockar fram övergångar - och inte minst dem som utöver spelaren själv tjänar de riktigt stora pengarna på dem. Ett av de senaste exemplen hittar vi i Aston Villa. Inför säsongen köpte laget en ung belgare vid namn Christian Benteke, bara strax över 20 år. Benteke var en relativt framgångsrik anfallare i den belgiska klubben Genk, där han vuxit fram till en talang som så småningom, var det tänkt, skulle ta plats i det mycket lovande landslag som var på väg att ta form. Villas nye tränare Paul Lambert såg potentialen i anfallaren och betalade ungefär 7 miljoner pund för honom. Flera lokala tidningar gillade inte övergången. De ansåg att Benteke inte "var redo" för en så stor flytt, utan hade mått bättre av en eller ett par säsonger till i Jupiler League. Men med facit i hand kunde man inte ha mer fel. Benteke har i Villa-dressen gjort elva mål på 23 matcher, och har ovanpå målen visat upp ett allroundspel värt betydligt mer än pengarna Villa la ut på honom. I takt med framgångarna har det föga oväntat dykt upp rykten om intresserade klubbar, trots att Benteke bara spelat lite mer än en halv säsong i Villa. Rykten är rykten och kan lätt avskrivas, men historien tog sig en vändning för någon vecka sedan när Bentekes agent Eris Kismet gick ut i [i]Daily Telegraph[/i] och sa att Benteke mycket väl kan röra på sig i sommar. Han menade vidare att intresserade klubbar kommer ta kontakt med Villa i sommar och diskutera en övergång, men att han just nu är inställd på att hjälpa Villa att klara sig kvar i Premier League. [b]Bakom kulisserna[/b] Är man en luttrad fotbollssupporter som har genomlevt X antal silly seasons så har man lärt sig genomskåda sådana här utspel. För många kan det se ut som ett första steg mot en uppluckring av det där kontraktet som jag ska återkomma till, men bakom kulisserna har agent Kismet och Benteke kommit betydligt längre i processen. Det som är ett första offentligt utspel, har försiggåtts av en längre tids planering och upprättandet av en medial strategi tänkt att a) mjuka upp den egna klubben och dess egna fans inför det som komma skall, b) förbereda och informera andra klubbar om spelarens tillgänglighet samt c) tillse att kontraktet blott är ett papper, ej ett bindande dokument. När vi kommit så här långt in i processen - att agenten går ut med insinuationer om Benteke och hans tillgänglighet - så har den djävulska planen sjösatts på allvar. Men bollen sattes i rullning för länge sedan. I hemlighet har två män redan klubbat igenom dagordningen: deadlines är satta, intressenter har kartlagts, och slutligen har den mediala strategin - de olika stegen för att förvandla övergången från "överraskande och oväntad" till "väntad och accepterad av fansen" - skrivits under av båda parter. Jag ska kanske tillägga att jag delvis förstår Christian Benteke. Han spelar i ett jävligt kasst lag som antagligen kommer åka ner - missförstå mig dock rätt, han kommer lämna oavsett utfall - och drömmer förstås som alla andra om en bättre arbetsplats med bättre betalt och större möjligheter att göra karriär på de stora arenorna. Det som stör mig är hur spelarna och deras ombud hela tiden förminskar värdet av kontraktet när deras representant presterar väl och sålunda vill uppåt i hierarkin, men likväl ständigt återkommer till det skriftliga ordets betydelse när förhållandet är det motsatta och spelaren i fråga underpresterar och klubben vill göra sig av med honom. I Villa finns exempel på detta i form av Stephen Warnock, Alan Hutton och inte minst Habib Beye - du behöver antagligen inte kika längre än till din egen favoritklubb för att hitta många fler exempel. Någon vis man på ett Aston Villa-forum, Villa Life, sa något i stil med (och detta, mina vänner, är jävligt väl rutet): "Varför kan man inte göra sig av med en spelare som underpresterar, när man inte kan behålla någon som faktiskt presterar? Vad är meningen med dessa envägskontrakt? De betyder bara något om spelaren bestämmer sig för att de gagnar honom själv." [b]Gummisnoddsprincipen[/b] Övergångssumman kan ta tid att förhandla fram, och Villa kommer tjäna fina pengar på Benteke, men dagen kommer, var så säkra. Som ansvarig för spelarövergångarna i den säljande klubben, i det här fallet Aston Villa, gäller det att nyttja dessa 20-25 miljoner pund och försöka hitta ett par nya spelare som kan stärka flera lagdelar - göra laget bättre. Det finns alltid klubbar längre ner i hierarkin som vi kan utnyttja på ett likadant sätt som storklubbarna utnyttjat oss. Som fan kan man inte mer än stilla undra hur lång, utdragen och plågsam fotbollens död blir, innan den likt fågel Fenix reser sig ur askan och förkunnar: "Fotbollen är död! Länge leve fotbollen!" Under tiden, i agenternas värld, gäller väl antagligen samma problem som för knarkkungen Pablo Escobar: så länge du kan köpa gummisnoddar för 2 500 dollar i månaden till dina sedelbuntar så är det "problem solved".