Ur askan in i elden

[b]Över Atlanten seglar ett segerrusigt, snurrigt svenskt landslag för att angöra hamn i Brasilien. Problemet är att havets faror ligger och lurar, problemet är att vi ska resa oss ur frågornas aska och in i svarens flammande eld.[/b] \ Han har gjort det förr.[b] När Sverige låg nedslagna och slagna i Berlin lyfte Källström laget mot [/b]upphämtningshöjden som snuddade stjärnorna. Han hittade en löpande Zlatan, singlade iväg ett perfektionsinlägg. Resten är historia. Lika mycket historia är gårdagen. Sverige var håglöst och hafsigt i första, modigt och maffigt i andra. Ändå står Hamréns hjältar som segrare när slutsignalen ljuder mot betongen på Friends Arena. Häri ligger landslagets styrka - att kunna bjuda supportrarna på en teater med lyckligt slut efter en scenförändring över halvtidspausen - men samtidigt slås jag av hur den konstruktiva kritiken drunknar i hyllningshavet. Sveriges styrka igår heter karaktär, Sveriges svaghet innan man vände matchen heter också karaktär. [b]Erik Hamrén har förstås en viktig roll som motivationshöjare som häller tändvätska i spelarnas strupar. Men nog ska de kunna kriga, kämpa och kötta från start. Varför behövs ett underläge i halvtid och krampaktigt spel innan karaktären förvandlas från viljelös till viljestark? Vi kan sätta fingret på en generationsväxling och känna hur brännande nära den är att misslyckas såväl som genomföras.[/b] I försvaret var Per Nilsson en klippa, men för ett halvår sedan hette mittlåset Granqvist-Olsson. Motståndarna hade inga problem att luckra upp vare sig den ena eller den andra halvan. Trots Granqvists och Olssons individuellt fina kvaliteter klaffade aldrig kombinationen. [b]Hamrén fortsätter leta efter ett backpar med uppblåsta bröstkorgar och någorlunda bollkänsla, men hinner knappt kika in i tankeboden förrän jakten fortsätter någon annanstans. [/b]Vem ska spela vänsterback? Vad gör vi om Lustig går sönder? Och har vi råd att stå och falla med en fenomenal trettiosjuåring på det inre mittfältet? Hur får vi ut mer av Rasmus Elm? Är Alex Kacaniklics kometkarriär i landslaget på väg att stagnera? Ska Seb Larsson verkligen spela högerytter? Frågorna tornade upp sig på Friends igår när Österrike tog kommandot och kvalplatsen. Men i en avslappnad och betydelselös Tyskland-match på onsdag har Hamrén råd att skjuta upp svaren ett tag till. I slutändan skimrade resultattavlan som en påminnelse på att slutsiffrorna är det enda som räknas. 2-1. Om vi ska försöka svara på varför vi nästan förlorade krävs svar på frågorna jag precis ställde. Om vi vill förstå varför vi vann behöver vi bara blicka mot en petad, precisionssäker Kim Källström med en vänsterfot av vitt guld. [b]Med åttiosex minuter spelade hittade han fram till Zlatan Ibrahimovic som på två touch snurrade loss repet och satte segel mot playoff-havet. Varken Källström eller åskådarna var förvånade över crosspassningen. Alla vet att han har gjort det förr.[/b]