Från ingenstans till stjärnorna

[b]Han är doldisen som kom från ingenstans. Nu har Rickie Lambert dragit av sig osynlighetsmanteln och haft sitt livs lyckligaste vecka. Här är historien om den engelskan kometen på kurs mot framgångsplaneten.[/b] \ [i]Han kunde ha gjort ett mål till, men bollen slickade fel sida av stolpen. Rickie Lambert log ändå. Minuterna tidigare hade han skallat in Englands avgörande mål på Wembley, i sin allra första bollkontakt i landslagströjan. Lambert mötte en perfekt slagen hörna framför ögonen på Englands befolkning, framför uppspärrade småbarns glittrande glimtar i blicken. Den sagolika vandringen från skuggan till skenet har i veckan varit det engelska drevets stora samtalsämne. Lamberts mål betydde 3-2 och visst hade han bud på fler, men ibland är ödet så finputsat att ett enda mål räcker som lock på matchen. Lambert är outbildad i stormatcher och avgörande fullträffar, men han vet mycket väl hur man lägger lock.[/i] [b]Allt började den 16 februari 1982. [/b]Född i Merseyside med Liverpool-rött blod pumpande i ådrorna ville den jordnära pojkvaskern inget hellre än att spela i sina drömmars seniorlag. Han anslöt till klubben som tioåring, men efter fem säsonger fick den gänglige anfallaren ett förkrossande besked: Liverpool såg inget värde i honom. Lambert hamnade i Blackpool men släpptes snart på fri transfer och tillbringade fyra månader som arbetare på en rödbetsfabrik där huvuduppgiften var att sätta lock på burkarna. Inte förrän Macclesfield Town hörde av sig fick Lambert äntligen möjlighet att sparka boll igen, även om han var tvungen att punga ut pengar ur egen ficka för att kunna ta sig till träningarna. Efter en trög inledning i klubben blev Lambert en stöttepelare som öste in mål.[b] Lite större klubbars intresseögon turades om att vidgas och språngbrädan mot stjärnorna låg runt hörnet. [/b]Via Stockport och Rochdale spelade Lambert till sig en plats i Bristol Rovers, och de präktiga prestationerna tog honom till ett Southampton som precis degraderats från andraligan. Bland spelarna fanns en ung Alexander Oxlade-Chamberlain, idag i Arsenal: - Rickie är den trevligaste mannen i hela världen. När vi spelade tillsammans såg han alltid till att uppmuntra mig. I Southampton förvandlades Lambert till en målmaskin. Han låg bakom två raka uppflyttningar när han först pulvriserade tredjedivisionen för att sedan skjuta klubben till Premier League. Framgångssagan började nu läsas av det engelska drevet. [b]Rickie Lambert hyllades inte bara för sin orubbliga kroppshydda och fina fötter, han hade också blommat ut till en utpräglad specialist på fasta situationer. [/b]Med tränare Mauricio Pochettinos förtroende hoppade Lambert högre än alla andra engelsmän i fjolårets skytteliga, undantaget Frank Lampard som stod på lika många mål. Och i veckan stod England redo att tampas med Skottland, men både Andy Carroll och Daniel Sturridge var otillgängliga. Vad gör man då? Tar in en ödmjuk, jordnära arbetargrabb från Merseyside förstås. \ [b]Natten till torsdag trotsar Rickie Lambert sömnens gäckande krafter för att stötta sin hustru Amy. [/b]Hon håller på att föda parets tredje barn, och när det lilla miraklet kommit till jorden får föräldrarna Lambert ett glatt samtal. Tre timmar senare ringer telefonen igen. Det är Rickie på nytt. Han har precis blivit informerad av sin tränare Pochettino att han är uttagen till landslaget för första gången i karriären. Karavanen från Merseyside gör sig redo att rulla ner till Wembley för att beskåda debuten, och Lambert gör ingen besviken. 166 sekunder efter sitt inhopp möter han en perfekt slagen hörna och skallar in 3-2 i främre hörnet framför ögonen på Englands befolkning, framför uppspärrade småbarns glittrande glimtar i blicken. [b]Mamma Maureen gråter, pappa Ray omfamnar henne. [/b]Och deras pojke jublar som en liten pojke. Lamberts innerliga firande har fått hyllningskören att ljuda öronbedövande hela veckan. Pochettino var först ut: - Hans firande visar att Premier League-spelarna har en mänsklig sida. Jag skulle vilja påstå att han kan ändra synen på landslagsspelarna och få dem att framstå som mer jordnära. Visst har den gode argentinaren en poäng. I en sport som alltmer slukar sig själv och sin värld i samma svep är de mänskliga människorna hyperviktiga. När bländande bilar kör över fotbollen och punkterar dess skönhet är det knegare som Lambert som återställer ordningen. Steven Gerrard, den röda delen av Merseysides största stolthet, fyller i: [b] - Alla småbarn som såg matchen fick se att allt handlar om tro och hårt arbete, att man faktiskt kan börja från botten och nå toppen. Rickie är ett föredöme för de unga.[/b] Förbundskaptenen Roy Hodgson berättar: [b] - Ända sedan han kallades in har han betett sig som ett litet barn med ny leksak.[/b] Och visst får den jordnära Lambert också sväva iväg och nudda molnen ibland: [b] - Det här är vad jag har drömt om hela mitt liv. Jag har försökt hålla mig cool och intalat mig själv att det inte är så stort att bli uttagen, men jag vill inte komma ner på jorden. Min dröm är att få spela VM nästa år.[/b] [b]Efter matchen hyllade förbundskapten Hodgson sin anfallares dunderdebut. Han visste att Lambert hade kunnat göra några mål till - bland annat med ett skott som slickade fel sida av stolpen - men han vet också hur ödet kan vara så finputsat ibland att ett mål räcker: - Han kanske bara sparar sig till framtida matcher. Det är i alla fall en fantastisk saga som han fått kröna med det vinnande målet.[/b] Lamberts saga är inte slut än, men det hittills vackraste kapitlet har nu skrivits med glödande eldskrift. Från nomad i de lägre divisionerna till hyllad nationalhjälte för en vecka. För säkerhets skull slog han in den avgörande straffsparken i gårdagens möte med West Bromvich och drygade ut sin målskörd i Southampton så att han nu är snäppet under 100.[b] Han är det levande beviset på att man inte behöver rulla över storklubbarnas ungdomskullar för att nå det engelska landslaget.[/b] Debutant, som 31-åring? En omöjlighet, menar vissa. Den engelska nationen är överens om motsatsen. Rickie Lambert är en framgångssaga som sätter "beautiful" i frasen "the beautiful game", fotbollens självutnämnda slagord. Sporten är numera för stor för sitt eget bästa, men Rickie Lambert? Han vet vad han har blivit, men också vem han har varit. [b] - Jag vet att folk kommer påminna mig varje dag om rödbetsfabriken, men det bryr jag mig inte om. Det visar bara hur långt jag har kommit.[/b] [i]Källor: The Mirror, Telegraph, Daily Mail, Idependent, Daily Record, The Guardian.[/i]