Fotbollen förenar förorterna

[b]Ur brinnande förorter steg sex lag till ytan för att sparka boll i Spånga. "Vem äger förorten?" var större än någonsin när eldsjälar tände gnistan för gemenskap.[/b] \ [b]Verkligheten har aldrig måttat ett hårdare slag mot de invandrartäta områdena. [/b]Den gav fog för fördomarna, vatten på rasisternas kvarnar. Förorterna stod i lågor när missnöjet tilltog. Därför var pressen enorm på en fotbollstillställning att leverera. För fjärde året i rad gick lokalt förankrade förebilder från Stockholmstrakterna ihop för att arrangera en turnering, men bara den här gången handlade det lika mycket om att upprätta ett rykte. Hur det gick? Som det gick. Under fotbollens fana växte gemenskapen, och ur högtalarna strömmade K'naans varmt vackra Wavin' Flag: "Lets rejoice in the beautiful game". [b]För de som vill se det ur ett litet perspektiv finns många godbitar att plocka. Ta bara Husbys vidunderliga vändning efter att ha varit utrullade en hel match, ta bara Suleyman Barans sylvassa vänsterfot som visade Tensta vägen. Briljanta Brandbergen och rungande Rinkeby brakade samman i final. Hallonbergen kunde inte försvara titeln som två år tuggat i orten, och Fisksätras lekfulla fötter lyckades inte ta steget till slutspel. Så mycket för det lilla perspektivet. Det stora? Här hade vi mer att sätta tänderna i.[/b] [b]Bland arrangörerna fanns för första gången allsvenska AIK. [/b]Lagets offensiv utgörs ofta av lirare från förorterna som är noga med att bedyra kärleken för sina hemtrakter. [b]Hit räknas Henok Goitom och Robin Quaison, Nabil Bahoui och Martin Mutumba. [/b]Tillsammans med AIK har de i sann entreprenör-anda ökat satsningen på att erövra förortsungdomarnas hjärtan. Det finns potential i de klungor som kallas andra generationens invandrare, i den växande massa som inte har något närliggande fotbollslag att relatera till och i stället svävar iväg till att älska spanska storklubbar. [b]För varje dag som går blir jag mer övertygad om att AIK kommit en bra bit på vägen.[/b] Idag var Björn Wesström, Andreas Alm och firma Goitom-Mutumba på plats medan svartgula banderoller mejslades ut runt konstgräset: "AIK är förorten", följt av namn och nummer på klubbens lirare från Stockholmsförorterna. \ Profilerna glänste ikapp med solskenet, SVT var på plats för livesändning - och när lokalrivalerna Rinkeby och Tensta hamnade i kollisionskurs var stämningen stundtals infernalisk. Supporterskarorna marscherade in från varsitt håll och bengaler lyste upp två redan storslagna tifon. Att Rinkeby vann var viktigast för dem, att de blev pulvriserade i finalen mot Brandbergen hamnade i skymundan. [b]De nytillkomna av de närmare fyratusen åskådarna måste ha blivit så hänförda att de trodde gruppspelsmatchen var finalen. [/b]Och varför sluta prata om publiken? Ni vet redan allt om hur exotiska blattarna är, så låt oss istället tala om balansgångar. [b]Å ena sidan ligger en charm i att frispråkiga invandrarungdomar raserar stängslen för att fira med sina hjältemodiga vänner till spelare, å andra sidan var stämningen snuddande nära det som kallas huliganism. På ett sätt bör passionen frigöras, på ett annat måste den tämjas för att inte övergå till överdrivna glädjescener som kan klämma ihjäl supportrar. Det rör sig trots allt om ungdomar som många inte ens fyllt arton.[/b] Men varför haka upp sig på negativa balansbrädor när det finns gott om positiva. Direkt efter slutsignalen mellan Rinkeby och Tensta stod spelare från båda lagen och kramades. I stormens öga gick prestigen svindlande snabbt över till vänskap, även om jag flera gånger frågade mig själv om det var rätt eller fel att varenda match präglades av viljan att vinna snarare än att underhålla. Jag lekte också med tanken att i framtiden se en liknande turnering där förortslag från hela Sverige deltar. Rosengård och Hisingen mot Stockholmstrakternas stoltheter? Varför inte - "Vem äger förorten?" har all potential att gå från regional till nationell. [b]Och när dagen avrundades var kvinnor och barn lika belåtna som män, ungdomar lika nöjda som barn och vuxna. Fotbollen förenade förorterna för en dag, och om vi kan fortsätta att rejoice in the beautiful game kan sporten visa vägen för en better day. Även om områdena består vore det synd om ungdomar, och framförallt fotbollsbegåvade ungdomar, bara kommer och går som en wavin' flag.[/b] \