Förbannelser, förtrollningar - och magiska människor

[b]Lektion nummer ett: hur återuppstår en förbannelse? Svar: när mönstret går igen. För fem år sedan vann Spanien en straffläggning som banade väg för världserövringen. Igår såg de sitt förflutna flimra förbi i Buffons ögon.[/b] \ [b]EM-sommaren 2008 blev en vändpunkt för spansk fotboll. [/b]Det är lätt att glömma, men innan Spanien började totaldominera sporten på alla fronter vilade en förbannelse över laget. Det spelar ingen roll om det var EM eller VM, de stövlade alltid hem i besvikelse över hur lite de fått ut av sin enorma potential. [b]Men sommaren 2008 vände allt. [/b]Sätter man förstoringsglaset mot det slutspelet finns en speciell brytpunkt som bröt förbannelsen och skapade förtrollningen i samma snärt: Kvartsfinal mot Italien. Straffläggning. Cesc Fabregas bredsidar in avgörandet. Fem år senare har Spanien vunnit allt och hyllats som historiens bästa fotbollslag. [b]Igår gick mönstret igen. [/b]Jag trodde på en historieupprepning, men då snarare från EM-finalen 2012 när Spanien massakrerade motståndet. Nu fick vi istället se en ryslig kopia av den där kvartsfinalen 2008. 0-0. Ställningskrig i 120 minuter. Del Bosque fintade upp planeten på läktaren när han bytte in Javi Martinez som stångande spets, Prandelli kastade in Aquilani på Marchisios djupledslöpande mittfältsposition. Båda lagen prickade stolpen, båda lagen stod på samma våglängd. [b]Och så har de sina målvakter. Gianluigi Buffon och Iker Casillas är inte bara lagkaptener, utan genuina gentlemän i en sport som mer och mer äter upp sig själv.[/b] De tio första straffarna gick i mål. En gnagande, vibrerande känsla fyllde mig: det här är Italiens match. Det vore poetisk skönhet, återupplivad förbannelse. Tänk vad ologiskt logiskt om Italien blir dem som kastar ut spanjorerna ur festen man bjöd in dem på för fem år sedan. Tänk om de sluter den spanska cirkeln, tänk om förtrollningen är på väg att brytas. [b]Leonardo Bonucci är en duktig försvarare, men han vet ingenting om förbannelser. Han gör bara sitt jobb, och belönas med ligatitlar i Italiens bästa lag. Nu slog han sin straff mot stjärnorna, och fram stegade Jesus Navas för att förlänga förtrollningen.[/b] Buffons grönglimrande ögonpar fann Navas grönglimrande ögonpar. Blickarna talade. Buffon har målats upp som tidernas bäste målvakt, och om någon kunde knäppa med fingrarna för att upplösa den spanska magin var det han. Jesus Navas? För fem år sedan tror jag inte att han gjort mål. [b]Fötterna hade varit fastkedjade av historiens bojor.[/b] Nu blev det inte så. Navas träffade rätt. Spanien såg sitt öde i vitögat och bestämde sig för att utsmycka den i vinnande juveler den här gången också. [b]Bara sekunder senare gick Casillas och Buffon fram till varandra. Förbannelsen var fortsatt begravd, förtrollningen glittrade över de rödgula ryttarna. Lagkaptenerna ryckte på axlarna, bytte tröja och omfamnade varandra. Den här sporten är vacker och den här sporten är viktig, men ibland ligger den riktiga magin i människorna som utövar den.[/b]