Titanen

[b]När Berlinmuren jämnats med marken steg en ny tysk vägg till ytan. När landslaget föll i finalen blev han ändå utsedd till turneringens bäste. När man undrar vem som kan så räcker hans namn som svar: Oliver Kahn. [/b] \ "Jag är bara rädd för två saker i världen: atomkrig och Oliver Kahn" - Mehmet Scholl. [i]Allt sitter i huvudet. Hur mycket klyschor än förblir klyschor ligger det ändå en slumrande sanning i deras kärnor. I slutändan blir allt vad vi gör det till, våra tankar övergår till handlingar som avgör vilka vi är som människor - och vi har en själ med både ljus och mörker där vi är fria att välja sida. Människan är en fantastisk uppfinning, och i Tyskland föddes en liten pojke som visade sig vara en fantastisk människa. Med huvudet, händerna och det bultande hjärtat kom han att slå rekord för antalet matcher i Bundesliga, bli utsedd till VM:s bäste spelare trots finalförlust - och erhålla smeknamnet "der Titan" (titanen), lika välförtjänt som enastående. [/i] [b]Vi kan spinna vidare på människokroppen och gå in på genetik. [/b]När Oliver Kahn såg dagens ljus den 15 juni 1969 i västtyska Karlsruher gjorde han det framför ögonen på en tysk målvakt. Pappa Rolf hade visserligen varit en burväktare som sonen enkelt skulle överglänsa, men nog kan det ha varit genetiken som dragit ner lille Oliver från utespelare till målvakt när han spelade fotboll. 18 år gammal debuterade Oliver för Karlsruhers SC och kom där att klättra i hierarkin tills han gjorde straffområdet till sitt eget. Kanske var det kärleken till straffområdet, eller möjligen bara sinnet för humor, som fick Kahn att avfyra sin legendariska kommentar under en match flera år senare med Bayern Munchen. Han störtade fram på en offensiv hörna och boxade bollen i försök att näta, men fick sitt andra gula kort och blev utvisad. Anledning: - Jag som trodde att målvakter får använda händerna innanför straffområdet? Kahn är av lettiskt påbrå, men när han blev värvad till Bayern Munchen för en rekordsumma stod det sedan länge klart att han skulle spela i det tyska landslaget. Härifrån lät framgångarna i Bayern inte dröja. Åtta ligatitlar, sex cupsegrar, guld i Champions League och i UEFA-cupen. Utsedd till matchens lirare i CL-finalen mot Valencia, rustad till tänderna för att leda ett splittrat Tyskland i en japansk sommarvandring. Kahn drog på sig målvaktshandskarna, ryckte upp kaptensbindeln på överarmen - och spelade som i trans. Han hade sedan tidigare vuxit ut till en monstruös vägg, men sällan verkat så solid som under VM-slutspelet 2002. Bara ett irländskt övertidsmål fläckade ner registret, men bläcket hann knappt torka innan Kahn svepte bort det med sina målvaktshandskar. De hållna nollorna var hans förtjänst, uddamålet framåt kunde tyskarna tacka Michael Ballack för. Tillsammans såg duon till att föra ett utskrattat tyskt landslag till final mot Ronaldos sambadansande Brasilien. [b]Kapten Kahns öde ville här annorlunda. [/b]Hans enda misstag i turneringen kom på ett vobblande skott från Rivaldo, och på returen satte Ronaldo ledningen som han sedan själv utökade förbi en uppgiven Kahn. Efter matchen kunde brassarna höja bucklan mot himlen, men Kahn fick ändå trösta sig med att snuva en pånyttfödd Ronaldo på priset som turneringens bäste spelare. Och det storartade med Oliver Kahn var inte bara hans fantastiska målvaktskvaliteter. Sällan har en spelare lyckats koka ihop en häxkittel av tysk disciplin till ett så odödligt elixir. Ingredienserna var den vidunderliga vinnarskallen, det jättelika hjärtat - och det enorma självförtroendet. Kahn tog till alla medel för att vinna. Han bet sina egna spelare när ord inte räckte till, han spelade vidare trots att en golfboll i huvudet fick blodet att forsa. Han fortsatte vakta målet med sällan skådad säkerhet och blev vida erkänd som en av världens absolut främsta som sista utpost. Och den 2 september 2008 spelade han sin sista match, när Tyskland mötte Bayern Munchen till hans ära. I den 75:e minuten avbröts matchen. Strålkastarna släcktes, ett cirkulärt rampljus fångade en blond veteran. Oliver Kahn gjorde sig redo att bli utbytt, men inte förrän han njutit till fullo av det här momentet. Kahn tog ett långsamt ärevarv runt planen medan publiken, ledare och spelare från båda lagen applåderade i takt. Tysklands störste målvakt genom tiderna heter Oliver i förnamn. Enligt Bibeln symboliserar det bland annat värdighet - och det här var en värdig avslutning för Kahn. Åtta år innan han föddes restes Berlinmuren som en barriär mellan östra och västra Tyskland. När han fyllt tjugo jämnades den med marken. Och när vi tittar tillbaka på ett Tyskland för en sisådär trettio år sedan minns vi två murar: Berlinmuren och Oliver Kahn. Den ena höll. \ [i]"If we perform as a unit and if every single player gives it his very best, everything can happen" - Oliver Kahn.[/i]