Den perfekta stormen

[b]Spanjorer som snubblar på mållinjen, tyskar som sliter fram en biljett till Wembley. Och ett ofarligt regn som övergick till den perfekta stormen medan siffran sju skimrar på Bernabeu. Jo, då - vi fick en kväll att minnas.[/b] \ [b]Tillbaka i huvudstaden var tongångarna annorlunda. [/b]Laget som pulvriserats av Borussia Dortmund i Tyskland var redo att förvandla torsken till tändvätska. Besvikelsen skulle övergå till stolthet, stoltheten till tre mål framåt, och tre mål framåt skulle trolla fram en glittrande väg till final. Helvita Real och helgalna Madrid andades optimism och ett hoppfullt ord dånade mot Bernabeus väggar: Podemos. Vi kan. Nummer sju skulle fixa det, han som heter Cristiano Ronaldo. Sju var ett nyckeltal ikväll. Förutom Ronaldos tröjnummer gjordes sju mål totalt i dubbelmötet, matchen fick liv med sju minuter kvar – och stridens slutskede var SJUkt. Nu ska vi inte vara låta de sista sju minuterna totalt överskugga det faktum att Dortmund gjorde en strålande insats. [b]Återigen var nerverna doppade i stålbad och helplanspressen var lika fungerande som intensiteten. Att åka till Real Madrids hemmaborg och försvara en ledning är svårt, att våga attackera för att punktera de vita lungorna är modigt. [/b]Efter att Real inte fått utdelning för sin inledningsforcering började tyskarna mala på som den maskin man är. I mitten av andra hade Lewandowski drämt bollen i ribban och spelmotorn Gundogan var bara en suverän Diego Lopez-räddning från att sätta spiken i kistan. Sen förvandlades det lugna skådespelet till en gastkramande thriller. Mourinho skickade in Kaka som central playmaker och fick matchen dit han ville när nyinbytte Karim Benzema ledde offensiven. Fransmannen avslutade ett mönsteranfall med sju minuter kvar och om sju är ett nyckeltal i de flesta religioner kan vi där inkludera fotbollen också. Härifrån startade Real anfall efter anfall mot tyska mål och fladdrande nerver. Härifrån visste spelare som Marco Reus att det går att tappa trygga ledningar oavsett om motståndet heter Sverige eller Real Madrid. Och fem minuter senare detonerade Sergio Ramos en bomb som exploderade över publikhavet på Bernabeu. [b]2-0 och nytänt hopp. Brännheta chanser som Weidenfaller parerade med alla kroppsdelar. Snart rann sanden i timglaset ut, och trots tyskarnas misslyckade maskningar på offensiv planhalva red man ur stormen. Matchen hade faktiskt förvandlats till en storm, trots blott duggregn och lätta skurar i 83 minuter. Dortmund fick svårt att dansa i regnet, men nu står man med solskenet i ansiktet och välkomnnar en förmodad heltysk final.[/b] [b]Real Madrid åker ut med flaggan i topp. [/b]Precis som ödmjuke (ja då) José Mourinho sa efter matchen så var det inte i Spanien man förlorade, utan i Tyskland. Han betonade också vikten av trivsel som motivering för att en fortsättning i Real är möjlig, och menade att familjen och fotbollen gjorde honom lycklig. Han kanske inte var lycklig just ikväll, men jag tror bestämt att hela Madrids besvikelse snabbt övergått till en smärre stolthet. Ramos omfamnade gulsvarta spelare, Casillas var lika sportslig som alltid – och i stormens öga stod ett portugisiskt fenomen och begrundade sin misslyckade insats. Han hade tröja nummer sju.