[b]Tre VM-finaler, två VM-guld. Av många klassad som tidernas bäste högerback. Älskad överallt. Låt oss dyka in i historien om Cafu – expresståget som fick bränsle av kärleken för att nå sin gyllene destination.[/b] \ [i]Regina – eu te amo. Den 30 juni 2002 har Ronaldo vänt upp och ner på Tyskland. Han har gått en match mot sitt förflutna och vunnit. Han är turneringens självklare showare. VM-bucklan är bärgad, hela Brasilien är försatt i glädjeyra. Lagkaptenen Cafu står redo att ta emot pokalen, men vill inte riktigt än lyfta den mot Yokohamas natthimmel. Istället håller han ett snabbt rådslag med FIFA-presidenten Sepp Blatter och brasselegenden Pelé. Han får sin vilja igenom. Cafu ställer sig på podiet för att bli minst en meter längre, för att synas ännu mer, för att höras bland allt euforisk jubel. Han är ett enda stort leende, tänker på sin fru – och ropar fyra små ord innan han höjer guldet mot skyn: ”Regina – eu te amo”. Regina – jag älskar dig.[/i] [b]Marcos Evangelista de Moraes föddes den 7 juni 1970[/b] i en brasiliansk förort till Sao Paolo. Med sex barn i familjen var förhållandena knapra, men om Gud har planer för alla så tycks han ständigt börja smida dem i favelorna. Många är historierna om hur den ena chanslösa cariocan efter den andra erövrar världen med sin trollbindande teknik. Romario, Ronaldo, Rivaldo. Cafu var inget undantag. Sju år gammal växte hans redan stora fotbollsintresse. Han kom in på en fotbollsakademi och klättrade successivt bland olika juniorlag. Men drömmen var nära att dö vid tioårsåldern. Cafu blev nobbad av Corinthians och Santos, Palmeiras och Nacional – men fortsatte att envetet jobba vidare för att följa sitt hjärtas röst. Och det är ju något om att home is where your heart is. Sprungen ur Sao Paolos förort slog sig lille Cafu in i klubben Sao Paolos juniorlag, och under ledning av tränare Tele Santana sköt karriären i höjden. Santana hade varit förbundskapten för den brasilianska landslagsupplaga som fortfarande kallas ”tidernas lag”. 1982 blev en hel värld förtrollad av Zicos elegans, av Eders vänsterfot, av Socrates, av Falcao. Vägen till guld låg vidöppen, men ödet ville annorlunda. Brasilien blev utslagna av Italien sedan Paolo Rossi gjort det som måste ha varit tidernas enklaste hattrick. Tele Santana kallade förlusten för ”en olyckshändelse” och utanför landslagets hotell spikades banderoller upp med budskap som ”kom snart tillbaka!”. Det var 1982. Sex år senare la Tele Santana märke till en ung innermittfältare som kallades Cafu. Han tog sig en funderare – och flyttade ner honom som högerback. Från en utgångsposition som tidigare ansetts vara till för utfyllnadsspelare exploderade Cafu omgående. Han avancerade till seniorlaget och vann Copa Libertadores – Sydamerikas Champions League – två år i rad och utsågs till kontinentens bäste spelare. Nu väntade en avstickare norrut, mot USA. [b]VM 1994 minns vi svenskar väl, och vi minns den för att vi vill minnas.[/b] Sverige grävde brons, och här fanns Diego Maradonas dopingskandal och Roberto Baggios gudomliga hästsvans. Här fanns också en pojkspoling som lyckligt såg på när Romário sköt Brasilien till landets fjärde VM-guld. Cafu var nu redo att äntra Europa, men tiden i Real Zaragoza blev inte bättre än att han återvände till hemlandet för att komma på fötter i Palmeiras. 1997 var han härdad, större och starkare. Han tog flyget till Italien och skrev på för Roma. Här blev Cafu en etablerad världsstjärna och den bäste på sin position. Han fullkomligt vällde fram längs högerkanten. Med sin rasande snabbhet och enorma lungor erbjöd han alltid anfallsspelet en ny dimension, och även om han inte spottade in många mål bidrog han starkt till Romas ligatitel 2001. Tillsammans med Vincent Candela på andra kanten utgjorde han ena halvan av världens bästa ytterbackspar. Centralt i banan trollade Totti, bombade Batistuta och målade Montella. I försvaret bildade Walter Samuel och Aldair mittlås. Cafu? Han gav sitt hjärta till staden, och fick tusentals hjärtan tillbaka. Fansen och han levde i kärleksfull symbios. Smeknamnet ”Il pendolino” – expresståget – var träffsäkert och välförtjänt tack vare hans räder på högerflanken. Han kom senare att väljas in i Romas Hall of Fame-startelva. Romansen tog aldrig slut, men livet gick vidare. Cafu tog flyttlasset till Milan efter sex säsonger i Roma. Framme i Milano bedyrade han fortfarande sin kärlek för Rom-klubben och avslöjade inför lottningen av Champions League-kvartsfinalerna att han inte ville ställas mot sin tidigare klubb. Hans önskan slog in, och det året – 2007 – gick Milan hela vägen i turneringen. Cafu kunde därmed lägga till ytterligare en storslagen buckla till sitt smockade prisskåp. Säsongen därpå la Cafu skorna på hyllan. Milans store man Adriano Galliani öppnade dörren för brassen att återvända till Milan i en ledarroll i framtiden, medan Pelé inkluderade honom i sin lista över de 125 bästa fotbollsspelarna. Och under en sommar i Fjärran Östern gick Brasilien in som ett underskattat, utskrattat landslag som i sista sekunden ordnat VM-biljetten. [b]Fyra år efter att Cafu upplevt en finalförlust mot Frankrike[/b] stod Brasilien i skuggan av turneringens favoriter. Men Italien dömdes bort, Frankrike gick mållösa och Argentina skickades ut av Svenssons högerfot och av sin egen oskärpa. Brasilien visade att ränderna aldrig går ur, och dansade sig hela vägen till guld med sin sambafotboll. Världens bäste högerback, med nummer två på ryggen och kaptensbindeln runt armen, var ett enda stort leende, ställde sig på podiet och skrek ut fyra små ord som bevis på kärlekens mäktiga kraft. Han var älskad i Rom, respekterad i Milano och behövde sin favelas klubb som språngbräda för att nå denna absoluta topp. Men bland alla klubbar, bucklor och titlar ville hjärtat glöda för en enda person. Cafus fru. [i]”Regina – eu te amo”[/i]. Regina – jag älskar dig. Sen höjde han pokalen mot skyn och Brasilien var mästare. [youtube]
Åldersgräns 18 år. Spela ansvarsfullt. Särskilda villkor kan tillämpas för bonusar. Spelar du för mycket? Besök eller ring stödlinjen.se, 020 - 81 91 00
Veckans bästa sportbonusar
