Gulsvart fyrverkeri

[b]Fart och finess? Frenesi och fantasi? Förvisso. Men allra mest blev det en kväll där Robert Lewandowski tände glittrande fyrverkerier över ett böljande gulsvart hav. [/b] \ [b]Inför matchen handlade det mesta om Mario Götze.[/b] Viskningen om att supertalangen är klar för fienden i Munchen växte snabbt och blev ett rop av sanning. Dortmund rasade. Inte nog med att Tysklands blivande Storspelare var klar för rivalerna – det offentliggjordes lagom till Borussia Dortmunds semfinal mot kungliga Madrid. Det var inför matchen, före striden. Efter handlar det bara om en spelare, om den spjutspets som borrade sig igenom den spanska muren fyra gånger utan att be om ursäkt. Robert Lewandowski forcerade in 1-0, tryckte in tvåan, krutade in trean och bombade in fyran. Det intressanta är egentligen inte att han förde Dortmund till en massakrerande seger, utan att den var fullt välförtjänt. Real må ha något som Barca inte har till returen – ett bortamål – men inte heller det hade kommit om Mats Hummels hjärnsynapser varit aktiverade i nittiofyra hela minuter. I övrigt uppträdde Dortmund som ett mästarlag, som ett storlag med halsbrytande press över hela planen och snillrika lösningar på svåra situationer. Uppfinningsrikedomen och intensiteten var i särklass, och stundtals såg det ut som att gästerna var något tyskt mittenlag snarare än regerande mästare från Spanien. [b]Lewandowski är en fenomenal fotbollsspelare och avFYRade projektiler som sköt den spanska armadan i sank. Men Borussia Dortmund är ett vidunderligt välfungerande fotbollslag som klarar av att hålla spelet uppe och nerverna i styr när det drar ihop sig. Ledda av en utomordentligt skicklig tränare i Jurgen Klopp och drivna av en gigantisk gulsvart våg i ryggen väller de fram som ett ånglok mot en förmodad heltysk final. [/b] Real? De hade sina lägen, men de hade inte sitt spel. Özils instick var hela tiden decimetrarna för branta, Ronaldos djupledslöpningar var ständigt några sekunder för speluppfattningssega i starten. Men fotbollens eviga fråga dansar framför betraktarnas ögon igen: var Dortmund bra eller var Real dåliga? Jag håller mig till det första. Före matchen handlade mycket om Mario Götze, men jag betonade också hur kvällens kamp skulle genomsyras av fart, finess, fantasi och frenesi. Men jag hade ingen aning att de komponenterna skulle vara så extremt ensidiga. Robert Lewandowski må vara Dortmunds juvel i kronan den här förtrollande kvällen, men hela kronan är gyllengult glimrande på ett sätt som alla lag i Europa borde avundas en sån här afton.