Armén utan anföraren

[b]På ena sidan en ekonomiskt dopad jätte, på andra ett lag som flera gånger stirrat konkursen i vitögat men klamrat alla halmstrån för att överleva. Valencia leds av en djupledslöpande nummer nio som med intelligens och målsinne måste leda gästerna till minst två mål för att hoppet ska leva. Paris Saint-Germain? Anföraren är avstängd.[/b] \ [b]Ingen annan Storspelare kan matcha Zlatan Ibrahimovics titelfacit i ligaspel. [/b]Åtta raka ligatitlar med fem olika klubbar i tre olika länder inger respekt, och Zlatan har den fantastiska förmågan att vara en centralfigur vart han än går. I Ajax brottades han med kelgrisen Rafael van der Vaart och vann, i Juventus bänkade han superikonen Alessandro Del Piero. Bläcket på övergångspapprena till Inter hade knappt hunnit torka innan Ibra tog ett snack med president Moratti om omklädningsrummets grupperingar. Efter det vann Inter tre ligatitlar med Zlatan som spjutspets. För att balansera Real Madrids hänsynslösa värvningssommar hörde Barcelona av sig i mitten av 2009 och Ibrahimovic anlände, gjorde mål i de sex första matcherna och avgjorde El Clasico. Året därpå förvandlade han Milan från ett övervuxet övre-halvan-lag till ligamästare. Han gjorde Antonio Nocerino och Kevin Prince-Boateng till världsspelare för en säsong för att sedan falla offer för klubbens krisande ekonomi. Paris Saint-Germain nästa. Prisskåpet var smockat, lovorden haglade. Men någonting fattades. [b]Zlatan har i över ett decennium gäckat försvarare, [/b]men en titel har gäckat honom till frustrationens yttersta spets. Den där jävla Champions. Spelare som Fernando Torres - djupt försjunken i depressioner - och Marko Arnautovic - tillhörde Inters trupp under trippelåret 2010 - har alla fått lyfta den finaste av klubblagstroféer mitt framför ögonen på Ibra. Den svenske landslagskaptenen tystar varje dag sina belackare systematiskt och akrobatiskt, och få protesterar numera mot hans position som en av plantens absolut bästa. Men drömmen spelar honom inte bara ett utan flera spratt. Den europeiska stjärnhimlen glimmar hänsynslöst medan Zlatan ser på. Idag är han ännu mer maktlös. PSG:s storstjärna är avstängd efter att ha stämplat Guardado i mötet på Mestalla. UEFA har granskat händelsen och magiskt nog verkar det ha passerat dem obemärkt förbi att Guardado tar sig för helt fel fot när han grinar illa på gräsmattan. Det spelar ingen roll. Domen står fast, och i kväll går fransmännen ut för säsongens hittills viktigaste match utan sin anförare. [b]En större press vilar nu på Ezequiel Lavezzis axlar.[/b] Den lille trollgubben bländar med fart och frenesi, men utan en stor och stark lekkamrat bredvid sig kan han ha svårt att bryta sig igenom det spanska försvaret. Lavezzi fick förra året uppleva smärtan av åttondelsutslagning när hans Napoli mosade Chelsea hemma på San Paolo men åkte till Stamford Bridge och stupade i förlängningen. Nu är han ett år mognare, ett år mer erfaren, och han lär flankeras av Lucas och Jermy Menez. Gästernas anfall utgörs av sylvasse Roberto Soldado som skänker hopp till en hel stad som år efter år stått vid ruinens brant men lyckats överleva. Ur fransk synvinkel är det positivt att Adel Rami missar matchen och att Thiago Silva är tillbaka i parisarnas trupp. För kanske behövs ingen offensiv ledare ikväll. PSG har ju en 2-1-ledning att gå på och den italienske räven Ancelotti lär prioritera defensiv perfektion före gjorda mål framåt. [b]Ancelotti har gått ut och sagt att PSG har stor chans att nå kvartsfinal[/b], men bara om man går in med samma inställning och skärpa som i första mötet. Och visst har Ancelotti varit med förut. Han vet vad som krävs för att gå vidare, och väger på något sätt upp hela klubbens orutin med sina egna erfarenheter. Men så var det ju den där anföraren. Ända sedan Zlatan Ibrahimovic kom till PSG har han lyft klubben till precis den förstaplats som alla förväntat sig att den ska nå. Han toppar den franska skytteligan och har efter sitt otroliga 2012 visat att lägstanivån är högre än nånsin. Ibra gör mål utan att spela bra. Ikväll får han inte spela alls. Om PSG åker ut är det ett bakslag med tanke på ledningens visioner och första mötets resultat. Om PSG går vidare står snart en anförare i spetsen igen för att leda sina trupper mot nya revir, igenom europeisk mark och hela vägen till stjärnorna. Eller så avslår UEFA fransmännens överklagan och visar sig återigen från sin sämsta sida.