Jakten på Zlatan

[b]Fingrarna skakar, hjärtat klappar. Pulsen vägrar dämpas och livet tycks sakna fortsatt mening samtidigt som det aldrig varit mer underbart att leva. I Stockholms snöblandade regn susade vi igenom gatorna på jakt efter Sveriges genom tiderna störste fotbollsspelare för att en gång för alla föreviga en träff med ett foto. 1x2:s Nemrud Kurt och Stefan Jovanovic berättar om kvällens äventyr som slutade i total eufori lika glimrande som Zlatan Ibrahimovics tindrande leende.[/b] \ [b]Gårdagskvällen bjöd på Mario Balotelli.[/b] Den förlorade sonen återvände och knockade Udinese med två mål i debuten, men i ett rum i Väsby – en förort norr om Stockholm – sitter två 21-åringar och lägger upp en stridsplan. Skissarna avlöser varandra, tankar maler på utan pardon. Vi började anteckna, efterforska och analysera. Snart var ju dagen här. Argentina och de stjärnspäckade supermännen från Europas alla länder skulle landa på svensk mark dagen därpå, ledda av planetens fyrfaldigt störste fotbollsspelare. Vi skrev ner alla tänkbara flyg de kunde anlända med efter att ha räknat ut hur många argentiska lirare som höll till i England, Spanien eller Italien. Slutsatsen var luddig, men vi hade bestämt oss: i morgon började en vecka där Lionel Messi skulle finnas och fotas, i morgon började en vecka där Zlatan Ibrahimovic återigen beträdde Stockholms innerstad – och i morgon blev dagen vi förevigat i sin härlighet. [b]Måndag morgon. [/b]Sportbladet förkunnar skoningslöst att Argentina landade i natt men att Leo Messi anländer först i dag. Samtidigt snickrar vi ihop planerna, och kommer fram till följande: Messi landar 14.50 på Arlanda, Sverige tränar på Friends Arena inför publik klockan 18.00 och drygt en timme senare är det Argentinas tur att göra samma sak. Därför satte vi oss i bilen, tjurrusade ut på E4:an – och bara för att Friends Arena var destinationen pumpade vi Swedish House Mafias elektriska Antidote. Med mobiler för att hålla våra läsare på 1x2 uppdaterade via Twitter och Facebook samt en digitalkamera dundrade vi fram, och inne på arenan möttes vi av en behaglig temperatur. Friends är Europas förmodligen modernaste arena och liknade en korsning av en rymdraket och flygplats. En fantastisk kreation, med en fantastisk kreatör vid mittcirkeln som juvelen i kronan. Zlatan Ibrahimovic stod med sulan på en fotboll, så nära men ändå så otroligt långt borta. Rasmus Elm (”kasta långt nu, Rasmus”) och Mikael Lustig (”håll stolpen så är vi vidare”) föll offer för vår otålighet. Det brann i fingrarna och myrorna var utan nåd i byxorna när Ibra stod femtio meter ifrån oss. Men än hade kvällen inte nått sin kulm. [b]Då träningen snart blev märkbart meningslös[/b], förutom de hundratal Galatasaray-supportrarnas hyllning till Elmander, styrde vi stegen och däcken mot innerstaden. Sheraton Hotel var destinationen för att hinna möta Argentina-spelarna på väg till spelarbussen innan den rullade iväg mot samma arena vi precis kommit ifrån. Osis? Självklart. Vi kom fram och fick veta att de lämnat hotellet tio minuter tidigare, varpå röda mattan och avspärrningarna monterades ner. Men skam den som ger sig. Skam den som vänder hem. Av samma skäl har vi kämpat för att få träffa Zlatan Ibrahimovic, av vetskapen att vi aldrig får ge oss förrän vi rott zlataniseringen i hamn. Svenska landslagets hotell nästa. För att inte bli utslängda ur lobbyn satte vi oss på restaurangen precis vid ingången och beställde mat. Timingen på matens ankomst var dock den värsta, för plötsligt strömmade landslagsspelarna in, ledda av förbundskapten Erik Hamrén. Fotona avlöste varandra, och vi turades om att hålla koll på de ständigt ankommande taxibilarna samt att äta vår mat. Plötsligt kör en taxibil förbi, med sikte mot bakvägen. \ [b]De närmare tjugo personerna som står utanför hotellet[/b] för att tillsammans med oss vänta på den store Ibra rusar genast efter taxin. Kameramän, blattar från förorten och småbarn med sina farföräldrar tappar besinningen. Men bakvägen? Den hade vi redan tänkt på. Vi satt ju mitt i restaurangen där landslaget skulle käka, dit alla vägar ledde - och nu fanns det ingen möjlighet för oss att missa Ibra. Vi var nu så brännande nära att det blev läskigt. Fingrarna började skaka, och Behrang Safari kom in för att äta: - ”Behrang, var är Ibra?” - ”Han står ju där”. [b]Nemrud kikar runt hörnet och där står majestäten i egen hög person.[/b] Två meter ifrån oss står Sveriges enastående magiker och konverserar med en obetydlig person. Hjärtklappningen lät inte vänta, fingrarna skakade ännu värre – och en man från förbundet kom fram till oss. - ”Grabbar, ni får lugna er, vad är det ni vill?” - ”Bara en bild. Bara en”. Han nickade. Och så gick tre andra grabbar fram mot Zlatan för att fråga om det gick bra med en bild för egen räkning. ”Bara en då”, svarade Ibra – och oron spreds genast över vårt inre (vi hade bara ett inre, två hade smält samman till en livsfarligt bultande enhet). Med försiktiga steg, blandade av behärskning och sinnessjuk iver, närmade vi oss Zlatan för att vänta på att grabbarna skulle fota färdigt och hoppas att han orkade med oss. Han verkade på lättsamt humör, och kanske därför kom vårt mod tillbaka. Nemrud klev fram och sträckte fram handen: - ”Ibra, jag har jagat dig i två år...” - ”Okej”, svarade Zlatan – och det lät nästan som att han dumförklarade Nemruds jakt. - ”Får jag ta en bild med dig?” - ”Absolut”. Och så var ögonblicket förevigat. [b]Det var så ofattbart [/b]att vi kände oss berusade, förälskade och upphetsade på en gång – allt i dess maximala kapacitet. Zlatan Ibrahimovic hade förtrollat oss totalt, och när vi satte oss i bilen var det som att livet hade kulminerat. Ren och skär lycka dansade från framsäte till baksäte, tutan trycktes sönder, stämband gick sönder, röster tappades – men hjärtan klappade. Och de ville aldrig sluta klappa. Efter sju sorger och åtta bedrövelser där vi varit så gäckande nära men där ödet spelat oss sitt rejälaste spratt nådde vi äntligen fram till målet. Och mannen som sänkt alla världens storklubbar genom sin karriär stod nu framför oss med sin karaktäristiska näsa, med sitt charmiga leende, och fick oss att nästan svimma samtidigt som livet tycktes stå på sin absoluta topp. Samtidigt låste Lionel Messi in sig i hotellrummet och deltog inte på Argentinas stängda träning, varpå vi lämnade argentinarnas hotell efter en snabbvisit där vi av bara farten tänkte slå två flugor i en smäll. Men vi var klara för kvällen. I morgon må jakten på Messi fortsätta, men jakten på Ibra är avslutad – och det var så vackert att tårarna fortfarande bränner i ögonlocken. \