Himmelrikets härskare

[b]Varje generation har spelaren som får barn att förälskas i sporten. 80-talet stoltserade med Diego Maradona och Zicos mannar, 2000-talet har bjudit på Ronaldinho och Lionel Messi. Under min era? Där sprang jag rätt in i en famn som tillhörde Luiz Nazario de Lima – född för att erövra himlens tron.[/b] \ - "Ronaldo är bäst genom tiderna" - Zlatan Ibrahimovic. [i]Ronaldo såg det direkt. Han hade alltid haft ett sjätte sinne som öppnade målrekordens vägar. När Rivaldo tog distansskottet visste Ronaldo att inte ens VM-slutspelets allra bästa målvakt skulle kunna hålla bollen i famnen. Han störtade fram, satte dit foten och gav Brasilien ledningen i finalen mot Tyskland. Drygt tio minuter senare hoppade Rivaldo över bollen och ställde hela det tyska försvaret innan Ronaldo svepte in bollen i bortre. Saken var klar. Ronaldo hade fullföljt sin resa från helvetet till paradiset. Äntligen hade han nått tronen han alltid var menad att nå. Ända sedan han föddes.[/i] [b]Den 22 september 1976 föddes en stjärna menad att lysa från första stund.[/b] Sitt första skimmer gav den ifrån sig i Bento Ribiero, en förort norr om Rio präglad av fattigdom och sophögar. Stjärnan hade intagit en mänsklig form och döptes till Luiz Nazario de Lima, en liten pojke som fann sin frälsning i sporten han kom att bli en frälsare i. På nätterna sov han med bollen vid sin sida, på dagarna irrade han runt i området på jakt efter lekkamrater att sparka boll med. Tretton år gammal fick han dock uppleva en av sitt livs första motgång. Pappan gick bort efter alkoholmissbruk och Ronaldo lyckades växa i stället för att bryta ihop, fast besluten att nå himmelriket i sin älskade sport. Faderns bortgång gjorde honom psykiskt härdad, men fysiskt ville ett spökande knä sätta käppar i hans vindsnabba hjul. För 7500 dollar värvade storklubben Cruzeiro den lille 16-åringen och fick i gengäld ett sanslöst facit i 58 mål på 60 matcher. A-landslaget spärrade upp ögonen och tog ut honom till VM-slutspelet i USA för att se och lära, för att skola in honom i ett Brasilien han senare skulle leda. Brassarna, med Romario i spetsen, gick hela vägen. Ronaldo tog flyttlasset och flög över Atlanten för att spela fotboll i en fysiskt passande liga. PSV Eindhoven från Holland anade att de hade värvat en ny Romario, och fick det bevisat när Ronaldo öste in 55 mål på 56 ligamatcher. Fötterna och hjärtat skrek högre än någonsin, men mitt i sin paradisliknande tillvaro öppnades en spricka i marken. Helvetet väntade. Knäet ville inte följa med i jakten på tronen och Ronaldo tvingades ta hjälp av sin gamle vän Nilton Petroni för att förstå skadans mystik. Petroni menade att Ronaldos karriär kunde nå sitt slut vid 25-årsåldern om knäet förlorade sin fysiska styrka och därmed hämma brassens prestationsförmåga. Ronaldo insåg inte allvaret. [b]Köpt till Barcelona för tidernas transfersumma [/b]fortsatte han trollbinda världen med sin svindlande snabbhet och tindrande teknik. Målen avlöste varandra och publiken på Camp Nou fick avnjuta skenet av guldklimpen som sköt klubben till seger i cupvinnarcupen. Då var han 21 år och utsågs för andra gången i följd till världens bäste fotbollsspelare. De individuella priserna kom på löpande band och ingen annan spelare kan i modern tid uppvisa en så framgångsrik meritlista som Ronaldo. Det enda som fattades var att han anförde Brasilien till VM-guld, och därför gick han i täten för turneringens favoriter när världens blickar riktades mot Frankrike. Vägen till guldet tycktes lekande lätt. Ronaldo förtrollade en hel planet med sina mål, finter och fart. Överallt väcktes en inre önskan hos nyförälskade barn som ville vara Ronaldo. På gatorna, på bakgårdarna – överallt dribblade sig ynglingar fram barfota eller med slitna skor för att efterlikna Brasiliens superstjärna som gav tröja nummer nio sin prestigefyllda dignitet. Allt var frid, allt var fröjd och hela världen var en brasiliansk karneval med Ronaldo som okrönt kung. Då kom 12 juli. Den 12 juli 1998. Härifrån vände allt. Härifrån öppnade sig helvetets skoningslösa gap. Ytterbacken Roberto Carlos skriker över hela hotellet i panik. Rumskamraten Ronaldo ligger livlös i hotellrummet, drabbad av vad som verkar vara en hjärtattack vars orsak fortfarande är oklar. Ett halvt dygn senare ska Brasilien spela VM-final, men nyheten om Ronaldos plötsliga sjukdom löper som en eld genom hela planeten. Ända in i de sista skälvande sekunderna är osäkerheten stor kring Ronaldos närvaro innan det bestäms att han ska spela. 21-åringen som vuxit fram till att bli sportens orubblige ikon ser mer ut som ett spöke. Han lämnar planen 90 minuter senare utan att ha uträttat något av värde. Frankrike höjde bucklan mot skyn och konspirationsteorierna flödade genast fritt. Förgiftning? Mutor? Rävspel? Ronaldo visste inte, och världen förblev lika ovetande. På annat håll sprack en annan bubbla. Ronaldo kunde inte längre skaka sig loss ur knäets ondskefulla grepp och mötte ett öde bara djävulen kunde ha stakat ut. Verkligheten kom ikapp, sanningen sårade. [b]Det är sagt att motgångar definierar och stärker en människa[/b]. Men de kan också knäcka personen, inta honom med full kraft från alla möjliga vinklar tills han ger upp. Ronaldo var nära att ge upp. Han föll i helvetets brinnande avgrund när han återvände till Milano dit han hade värvats året innan för ännu en rekordsumma av stadens blåsvarta del. Inter ställde sitt hopp till den psykiskt urholkade och fysiskt handikappade brassen som envetet försökte resa sig ur dvalan. Han hade inför VM kallats ”Il fenomeno” – fenomenet – men var nu tillbaka i staden för att snarare återupprätta än bibehålla sitt rykte. Han var ju den skadade Ronaldo, den finalbleke Ronaldo. Hösten började bra, men i november 1999 vred han knäet på San Siros regndränkta gräsmatta och vred sig i plågor. Halvåret därpå fick han klartecken för spel i en inomhusturnering med Inter, men efter sex minuter bars han ut på bår med ögon fyllda av tårar och med fotbollsvärldens fruktan som en ande över sig: var karriären över för en av tidernas mest effektiva och glimrande anfallare? Var kroppen slutligen överkörd efter alla medicinska injektioner? Var färden över innan tronen var nådd? [b]Men han var född för att lyckas, menad att bräcka motgångarna oavsett deras tyngd. [/b]Efter tre månaders försiktig återkomst gick Ronaldo in i VM-finalen 2002 under Yokohamas stjärnhimmel. För motståndet stod Tyskland, en bit bort väntade bucklan på att bli kysst. Revanschen låg runt hörnet. Och bredvid honom spelade geniet Rivaldo. Efter 67 minuter avlossade Rivaldo en kanon som Oliver Kahn inte kunde hålla. Ronaldo visste det, hans sjätte sinne talade om det för honom. Han stormade fram på returen och smällde in 1-0 bakom slutspelets bäste målvakt. Tolv minuter senare befäste han sin position som turneringens skyttekung och punkterade matchen definitivt. Utbytt och lycklig som ett litet barn stod han sedan vid sidan om för att invänta domarens slutsignal. I Ronaldos öron ljöd inte en visselpipa, utan ett horn från paradiset. Portarna slogs upp. I brassens ögon dansade ett gyllene sken, lika mycket en reflektion av bucklans glans som en glöd från Ronaldos hjärta. Försiktigt tog han ett steg in i himmelriket. Den här gången höll knäet. Den accepterade läget, förstod att ödet sjöng sin sanna sång. Inför hela världens ögon visade Luiz Nazario de Lima att han var himmelrikets härskare, att han precis nått tronen han alltid var menad att nå. Ända sedan han föddes. \